To be ahelyn

Nu är lillasyster tillbaka och samma dag som hon kom hem åkte hon igen. Här har man gått och längtat efter henne och dessutom antagit att hon längtat efter mig. När jag befinner mig i huvudstaden har vi knappt någon kontakt så det gäller ju att passa på när man väl är hemma. Lillasyster har de befunnit sig i Växjö på ett gruppboende och tjänat cash istället för att vara här hemma med mig. Ja, och nu åkte hon igen. Sökte igenom varje rum i huset i jakt efter henne utan napp. Tvärs över luren fann jag henne. Nu är hon tydligen i Perstorp och måste måste måste umgås med andra människor. "Jag kan ju hälsa på dig Stockholm Priscilla, sluta vara så egoistisk.", sa hon
Det är roliga är att jag kallade mig själv egoistisk vid ett tillfälle då lillasyster och jag tjafsade över msn. För jag är lite egoistisk när det gäller lillasyster. Jag tycker nämligen inte att hon varken ska ha pojkvän, vänner, bekanta eller hobbys och sånt löjligt. Varför ska hon ha det? Hon kan ju hänga med mig istället. 
Ja, så medgav jag att jag kanske var lite egoistisk när det gällde henne. Och nu tror lillasyster att bara för att jag själv kallade mig ego en gång för länge sen har hon rätt att kalla mig det hela tiden. Skulle jag säga emot henne säger jag ju på sätt och vis emot mig själv.

- Kan du ge mig lite av din filt, jag fryser.
- Du är så egoistisk, Priscilla

- Oh glass! Får jag smaka?
- Du är så egoistisk, Priscilla

- Vill du skicka ketchupen!
- Du är så egoistisk, Priscilla

- Hörru, massera mig lite!
- Du är så egoistisk, Priscilla.