To be ahelyn

Min man och jag hade ett galet gräl igår. Orsaken är så banal att jag skäms över att jag överhuvudtaget bloggar om den. Vi skulle gå på bio, Oceans 13, men det sket sig. Klockan blev mycket, tågen slutade gå, dag blev natt ,osv.  Självklart blev vi besvikna, men hey! life goes on, tänkte jag och fortsatte mitt Sex and the city- maraton. Min man däremot hade svårare att släppa tanken att det inte skulle bli någon bio. Han muttrade, gick bort till sängen och slängde sig över den som en hösäck. Högljuda stön av besvikelse hördes från honom och när han tröttnade ställde han sig vid diskhon och skrek "Puuuuchaaaaa", vilket betyder ungefär "Men va faaaaaaan" på spanska. Han var ett väldigt irriterade objekt men jag höll låda och ignorerade honom. Det är ju så det står i alla böcker att man ska bete sig mot besvärliga 3- åringar. Jag stod ut i en kvart sedan började tjafset. Hade en svag känsla av att han beskyllde mig för att vi inte hann på tåget och därför uppförde sig som en apa. De flesta bråk min man och jag har är totalt menningslösa, tror nämligen aldrig vi bråkat om någon seriöst. Min man iallafall en förmåga att provocera fram det värsta ur mig. Jag går genom 5 faser under ett bråk.
Fas 1: Irritation, vilket medför muttrande, tjurighet och annat smått och gott
Fas 2: Vrede, här brukar jag skrika och komma med mina bästa argument.
Fas 3: Under denna fas säger jag absolut ingenting. Argumenten är slut och jag straffar med min tystnad vilket driver honom till vansinne.
Fas 4: Detta är den värsta av alla faser som funnit på denna jord. Hans gapande gör att jag tvunget måste hävda mig på ett drastiskt sätt och efter att ha varit tyst ett tag brukar detta inslag vara väldigt oväntat. Med drastiskt menar jag; Slå en knytnäve mot något så att det gör sönder. Klippa sönder hans kläder. Slå sönder ett glas, tallrik eller liknande. Jag vet att jag låter som ett psyko men det skiter jag i. Ni behöver inte oroa er. För det mesta spelas dessa scener endast upp i mitt huvud. Det brukar bli något halvhjärtat och smålöjligt som att smälla igen badrumsdörren extra hårt eller sparka på något som ligger i min väg.
Fas 5: Här brukar jag bittert ångra mitt psyko-uppförande och går smidigt över till fas 3.

Hursom helst så låg jag i fas 3 och tittade med spänd blick på tv-rutan. Min mans röst var som en jobbig insekt som man bara vill slå bort. Så jag kastade en hamburgare på honom. En mumsig hambugare som han precis proppat full med sallad, ketchup, majonäs och rubbet. Den flög nästan en och en halv meter och delades på två i luften. Alltså låg det en salig blandning av ketchup och majonäs över madrass, lakan och honom. Jag tog snabbt mitt förnuft till fånga, sprang in i badrummet och hämtade en handuk för rengöring.
Vi skrattade åt det idag.
Min man och jag.