To be ahelyn

Nu börjar det så smått krypa i mig. Visst är det fullkomligt underbart med sommarlov men rastlösheten hinner alltid ikapp. Egentligen borde jag ligga och dra mig i sängen och njuta av varje sekund av mitt meningslösa liv. Snart är det dags för jobb, jobb, jobb på Shell, Shell, Shell. Jag vet, jag ser också mig jobba på ett annat place, vart som helst i stort sätt, förutom Shell. Drömjobbet vore i en av alla coola butiker är Stockholm men jag har helt enkelt inte fått tummen ur röven för att söka ett jobb. Så, nu får jag skylla mig själv och ställa mig på Shell.

Eftersom mitt liv består av oändliga talkshows, komedier och "Våra bästa år" så har jag uppmärksammat en ny slag mat/talkshow, Rachael Ray, vem är denna kvinna och vart fick hon luft ifrån? Rachael är en mörkhårig kokerska som haft turen att bekanta sig med vår allas Oprah och PANgBOM så har hon en egen show. Rachael lider av lätt damp blandad med nervositet, hon har taskig humor och är dessutom italienare vilket hon gärna räknar till en av sina meriter. Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Kolla in programet, det går inte bara en gång utan även en repris sänds på förmiddagen, bedöm själva. Själv lider jag mig genom timmen med den skrikande Rachael i väntan på almighty Oprah. En annan kul grej är att när man googlar på Rachael Ray får man fram en drös med halvporriga bilder när hon slickar slevar och grejer. Jag fattar nada.
Har de klistrat på hennes huvud på någon annans kropp, är det någon som liknar Rachael eller är det verkligen hon?


Jag kan tyvärr inte uppdatera er om mitt glamorösa liv eftersom jag inte äger något. Nu är det dags för "Våra bästa år". Jag saknar den gamla Philip, den nya är ugly. Bästa paret är ju såklart Marlena och John. Älskar att Marlena jämt är tårögd och Johns macho fasoner.