To be ahelyn

Jag måste verkligen sluta upp med tron att morgondagen är min räddning. Det kommer ju alltid en ny morgon och ingenting blir gjort. Men idag har jag varit en kalasbra människa. Gick upp i lagom tid och kom i tid. Hade Marc (med amerikanskt uttal) i Indesign. Ett program som man journalist skall vara bekant med, och vill du blir redigerare ska du bli riktigt tajt med det. Jag är ganska duktig på att lära mig alla fuktioner,små knappar och grejer. Kände hur adrenalitet pumpade när jag fick till det precis så som läraren visade. Synd bara att jag har ett guldfiskminne när det gäller sånt här. Allt Marc gick igenom för mig har redan Fredrik på journalistutbildningen i Växjö gått igenom för mig. Trots att det bara är ett halvår sen jag kände adrenalitet pumpa i Växjö kändes det som första gången idag. Likadant med Photoshop. Jag har nog lärt mig det programet x-antal gånger.
Har sista tvättmaskinen på och böckerna ligger och väntar på mig. Kom på mig själv med att stå och lukta på mi amors kläder i tvättstugan. Nej, inte hans underkläder utan en vanlig t-shirt som jag fått äran att tvätta. Doften gjorde mig snurrig och jag kunde verkligen se mig som huvudpersonen i en kärleksmovie. Jag höll upp tröjan, luktade på den, blundade och andades in hans doft igen. Skärp dig Priscilla, ni träffas ikväll. Jo jag vet, men jag får ändå glädjerus i min kropp när jag tänker på hur lyckligt lottad jag är över att ha denna människa i mitt liv. Får jag inte gifta mig med honom, ja då gifter jag inte mig alls.