To be ahelyn

Okej, jag är mycket väl medveten om jag varit en jäkligt dålig bloggare. Men, anledningen heter faktiskt Lillasyster. Hon har lov och är här och hälsar på. Då vill jag passa på att vara varje liten minut med henne och då kan jag inte förmå mig att sitta och blogga. Dessutom blir jag avtänd av att hon tittar lite över min axel om jag väl sitter och skriver. DU får kolla sen, brukar jag säga till henne. När jag är klar rusar hon  fram och läser inlägget snabbt som fan, kommenterar, skrattar eller suckar. Då vet jag aldrig vart jag ska ta vägen. Nej det bästa är när hon sitter flera mil härifrån och läser. På så sätt får hon en glimt in i min vardag i skriftlig form. Men just nu bara njuter jag av att ha henne här. Hon ligger precis nu och sover i min säng. Önskar jag kunde frysa tiden och memorera just detta ögonblicket. För nu är jag lycklig. Nu vidare till min beslutångest. Jag vill smyga ut ur huset och gå till gymet en sväng. Denna tanken har malt sedan tio i morse och hade jag tagit beslutet då hade jag redan varit hemma igen. Nu börjar klockan bli för mycket. Jag tar det imorgon.