To be ahelyn

Det är ju för fan mitt fel. Jag har alltid varit lite av en special människa. Ni vet en sån där som har lite underliga fasoner för sig. Lillasyster får till exempel aldrig läsa en nyinköpt tidning om inte jag läst den först. Sånt brukar man växa ifrån. Inte jag. När jag går till sängs så lägger jag min högra fot över den vänstra sen viftar jag med den högra i  km/h och känner mig otroligt avslappnad. När jag hamnar framför en stor folkmassa inspekterar jag deras klädsel och väljer ett plagg från varje mänska som jag skulle vilja ta med mig hem. Likadant gör jag när jag bläddrar i diverse klädeskataloger.  Jag pressar mig själv ett välja ett plagg från varje sida. Ibland är det en plåga. Speciellt när det absolut inte finns något snygg på just den sidan. Då brukar jag ta det som jag kan eventuellt ge bort till någon som present. Något sneppet värre är när det finns två snygga alternativ. Då våndas jag och när katalogen nått sin sista sida öppnar jag upp den igen och börjar om. Denna gång får jag välja två plagg från varje sida. Inte så att jag har tvångstankar, nä. Mer som en tradition eller brist på fantasi. Jag har alltid gjort så. Som barn gjorde jag det för att vår ekonomi var så dålig och jag låtsade att jag var en rik prinsessa och min elaka mor - drottningen tvingade mig välja minst ett plagg. Ja ni ser. Människor växer ifrån sådan. Inte jag. Visst får ni lust att smälla en kastrull över mitt huvud, ruska om mig hårt och skrika i örat - Är du retard? Det är mitt fel att jag inte kan behålla mina vänner. Varför tror ni vi växer ifrån varandra? Jo för att jag är ett missanpassat freak som inte kan umgås för mycket med samma person och slutar svara i telefon. Varför tror ni vi förlorar kontakten? Jo, för att jag lovar att ringa och aldrig gör det. Som dotter gör jag misstag.Som vän. Som storasyster. Som flickvän.Jag är en egoistisk person som bara vill ha och ha och ha och ha. Det här är ärligt. För det mesta ser jag en underbar person i spegel. Men ibland så blir min syn skarpare och då ser jag den jag verkligen är. En dålig jävla människa.