So are the days of our life
Med risk för att låta som en loser. Våra bästa år har verkligen ballat ur. Alla dör ju. Vad är det här?. Just nu springer Roman och gråter som en idiot för att hans mamma har dött. Alex och Jennifer är änkor nu och Mickey likaså. Det finns typ 40 personer misstänka för morden och ja det är helt
fuck up. Hade jag varit en av dem hade jag flyttat från Salem för länge sen. Den där byn är ju scary för fan. Lite som Osby nu när jag tänker efter. Nu ska jag ta tag i mitt liv. Kanske till och med skaffa ett.
Hatar söndagar
Egentligen inte. Söndagar kan vara mysiga och jag får jämt lust att gå på bio eller hyra filmer eller bara slappa hemma.
MEN, det finns ett jävligt störande inslag i min söndag som gör att den blir avskyvärd. Jag jobbar klockan sex. I en timme. Så himla irriterande. Jag kan aldrig göra någonting på en Söndag för att allt kretsar runt den där satans timme. Och nu är det dags.
Jävla shit.
WoooHooo
Fan vilken lyckad jävla kväll. Helt galet kul hade jag. Min barndomskompis "Danni D" var på besök och gjorde stan osäcker. Efter en lyckad shoppingtur begav vi oss till Rådhuset för att möta upp hennes föräldrar och en annan barndomsvän Pablo. (Manligt namn va?) Vi hamnade på en restaurang i stan där vi beställde nåt jävla entrecote shit som var jävligt dyrt. Men det brydde vi oss inte om utan vinet flödade och maten var såååå god. Jag måste verkligen ta tag i att gå ut och käka. Det är ändå en sån himla social grej som man borde göra oftare. Jag har ingen koll på varken kött, vin, såser - nada. Jag är mig evigt tacksam för att jag inte slickade av kniven som jag brukar efter att jag ätit. Hemma slickar jag jämt rent min tallrik och får jag in huvet i kastrullen länsar jag den med. I allafall så efter maten gick jag på damernas. När jag kom ut hade notan kommit. Den hamnade på ynka 3 600: - , inga konstigheter med det. Sen blev det LA ISLA. Jag har ju fått nog av det där latino/indian- stället men igår tycktes jag aldrig få nog. Kanske för att Danni D är en galen kvinna utan hämningar. Vid ett tillfälle fick jag ett otroligt behov av att göra mig förtjänt av en gatis drinkbiljett så jag steg på scen där jag förväntades göra någon form av sexy-shake-that- booty - dans istället headbangade som en påtänd hårdrockare tills alla hjärnceller var helt borta, tog min biljett och hoppade av scenen. Några frågor på det? Efter härjandet så begav vi oss till förorten och efterfestade. Jag blev aprak. Och tydligen så dricker jag rödvin. Nu ska jag inte skriva mer för min vänstra hjärnhalva är avdomnad. Men jag lägger upp lite pics som ni fint kan kommentera.
Det här är en jävligt bra bild på mig och min man. I detta stadiet avslutade jag kvällen.
Som en porrstjärna
Så där ja! Nu var den utläst. Ja vad ska jag säga. Jenna är verkligen en ambisiös person och jag vågar gissa på att hon kunde tagit sig till röda mattan utan att sära på benen. Att läsa boken var verkligen som att åka berg och dalbana. Under flera kapitel knarkar hon sönder sig och riskerar livet om vartannat. Men sedan rycker hon upp sig och når en viss instinkt typ "Jenna kan" och då går allt bra för henne. Det är bara det att när saker och ting går bra så innebär det att hon har galen sex på film och tjänar massa cash. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Det går bra i typ tre sidor sen träffar hon på nån maniac som får henne att tappa all tro och respekt på män och då drar hon linor och gör det "the lesbian way" Trasig människa, får jag nog säga. Men en eloge till henne som ändå står på benen idag. Hennes ben står dessutom inte vart som helst utan on the red carpet, och det gör ju inte jag.
Så jag ska nog bara hålla käften.
Jag har gjort det!
Ja, eller min man gjorde det. Alltså köpte de stövlar jag så innerligt sucktat efter. Önskemålet var klacken, materialet och dess längd. Dock inte priset. De gick loss på, åh...håll i hatten!
1 400 riksdaler + 80:- för nått jävla sko-vax.
I dont know. Har redan fett med ångest. Tänk bara, för samma pris kan jag köpa minst tre par skor inne på Din Sko. Men som min man säger. "Du är värd det, och mycket mera"
Usch, jag vet att jag är värd en slant, men priset gör mig ändå svimfärdig.
Behålla?
Min skånska outfit
Idag höll jag ett litet tal. Eller en inledning till ett tal, vilket var vår uppgift. Jag talade om att min skånska dialekt har medfört en del problem här Stockholm. Vissa dryga människor vägrar förstå vad jag säger och jag har till och med anklagats för att ha talfel.
Any who så var mitt tal väldigt kul och mina kurskamrater skrattade så hjärtligt. Även min lärare var nöjd.
- Ja, du är väldigt duktig. Det syns att du arbetar som skådis.
- Ehm va? Det gör jag inte.( Han har vid ett annat tillfälle påpekat mina skådistalanger och även då har jag klargjort att jag aldrig varken jobbat eller utövat någon form av teater.)
- Jaha, nähä nej men du är väldigt duktig. Har dina kläder något med ditt tal att göra?
- Mina kläder?
- Ja, alltså mössan och så? Var det tänkt som att det skule tillföra talet något?
- Nä, det här är "dagens outfit"
- Jaha, jaja,jaja,jaja.
Min lärare tror alltså att min utstrylse var tänkt som en slags rekvisita/scenkläder. Okej, det som förvånar mig är att han överhuvudtaget överväger tanken att jag skulle engagera mig i något så pass mycket att jag tänker på att min klädsel ska matcha mitt tal. Och hur i hela friden skulle min senapsgula mössa ha något med Skåne att göra?
Vad gör man när toapappret är slut?
Du tar ett vanligt papper, ju större desto bättre, och skriker en svart stor text där det står
"Du Skall Icke Bajsa" som du sedan lägger på toastolen eftersom det är lätt hänt att man glömmer när naturen kallar. Lappen påminner dig om din situation och du letar servetter innan du gör någonting annat. På så sätt slipper du sitta där som en idiot och fundera ut nödlösningar. Skulle faran redan vara framme finns här är ett par alternativ.
* Torka med bomull. Spola sen ner det tillsammans med skiten. Annars luktar det i papperskorgen.
* Tops, går bra men är ett lite svårare redskap. Finns risk att man slinter. Det vill du inte.
* Tidningspapper. Kan kännas strävt och obehagligt. Välj då ut någon kändis som är bajssnygg eller ashet och torka.
* Dusha. Hoppa in i dushen och spola rent. Självtorka efteråt. Kan ta lång tid och om du har gäster kan de börja undra.
* Detta är det sista alternativet och bör utövas vid endast extremt nödfall.
Torka dig med en handduk. Det bästa är sedan att slänga handduken i en papperskorg. Jag förmodar att du har tagit en sån liten handduk och då är det även möjligt att fint vika ihop den och smuggla ner den i sin väska. Gör dig av med den snarast och smidigast möjligt.
Mitt val
Min man väljer Eva Mendez. Men jag kan oxå välja. Det här är mitt val. Det perfekta valet.
Han får mer än gärna ligga på mig. Alltså bara ligga, inget annat. Bara ligga raklång under honom och känna hans kroppstyngd över mig. Ja,tack.
Fast den där västen var inte så fager. Den får han nog ta av.
Hej, jag är narkoman
Nu är det så här. Jag är lite av ett träningsfreak ju men den senaste tiden har det blivit lite för mycket av det goda.
Operation
- Stäng-igen-kakhålet- har med andra ord börjat och idag var det tänkt att jag ska sätta i gång mitt nya hälsosamma liv. Och då menar jag inte bara att äta hälsosamt utan jag måste även satsa stenhårt på min träning. För så är det hos mig.
Tränar jag bra så
äter jag bra och tvärtom. Det där går hand i hand. Men det har inte blivit så mycket träning. Och det är fan inte mitt fel. Orsaken är att det jämt kommer en massa grejer i vägen som tvunget måste ta min träningstid. Jag blir jätteirriterad. Min träning är viktig. Utan den funkar inte jag som människa.
Jag är ju för fan träningsnarkoman. Jag får abstinens. Som narkoman är det jättejobbigt när man inte får sin lilla dos. Så nu tänker jag fan ta tag i det här och hålla mitt missbruk vid liv. Något annat som är irriterande är när man går när för att handla nyttig mat och möts av ett extrapris på godis, choklad och annat frestande.
VIK HÄDAN SATAN!, skrek jag och skyndade vidare.
och i lördes?
Lördagen tillbringade jag med Lillasyster. Bara hon och jag och ingen annan. Jag älskar att vara ensam med Lillasyster. Så fort någon kommer och vill vara med blir jag tjurig. Helst vill jag kunna vika ihop henne och lägga ner henne i min ficka för att ha med henne överallt. Fast när
hon blir tjurig vill jag fan inte ha henne i min ficka.Vi gick på bio och såg "Chuck and Larry". Den var jättekul - rekommenderas. Jessica Biels ass var en tiopoängare men alla blattar som satt i salongen och skrek "walla" "aboow" "broshan" får ett fett stort minus. Satt en stund och funderade ut något fyndigt att skrika rakt över salongen och vara lite tuff. "Håll käften" går ju inte. Då skriker de "håll käften själv" och så var det med det. "Nu får ni lägga av annars säger jag till ..." , ja vem säger man till? Palla springa och leta efter någon som en annan skvallerbytta. Om de nu hade blivit utslängda kan jag ge mig fan på att de väntat på mig runt hörnet för att lära mig ett och annat. Fördomsfull? Näähä.
Lillasyster och jag diskuterade även under kvällen hur våra fejs ser ut i profiler. Lillasyster älskar sin profil. Jag hatar min. Det är något konstigt med min näsa, kan inte förklara det men något är det.
Vad hände i fredes?
Det har verkligen varit en händelserik helg. Lillasyster har varit här och vi har hittat på massor av roligheter. Fredagen ägnades åt plugg, vilket var det segaste jag varit med om. Senare på kvällen var vi hos S och firade vår Albymamma K och det var mycket givande. Det bjöds på tacos och god dricka. Vid ett tillfälle följde jag med S ut och tog en "festcigg" det borde jag fan inte gjort. För jag fick en så jävla nickokick att jag var tvungen att lägga mig raklång på golvet och koncentrera mig på att andas i drygt en timme. Jävligt jobbigt. Min man kom för att hämta upp lillasyster eftersom hon inte har åldern innen för att vistas bland fyllon. Innan han drog skulle han självklart ha en puss och jag fick en lite uppläxning på köpet. Ja, han tyckte jag var lite för full, lite för dryg och lite för mycket. Vilken jävla typ va? Hursom helst begav vi oss ut i vimlet och hamnade på söders tråkigaste klubb - Göta källare. Av någon konstig anledning hamnar vi jämt här. Det har börjat bli som en slags "granada" för oss. Granada är ett ställe där alla bondar där jag kommer ifrån samlas. Ve och fasa. Ett par skamliga förslag senare sov både jag och lillasyster över hos S eftersom den jävla typen vägrade bli normal. Nu ska jag jobba. Fuck.
På väg till jobbet
Nu är det dags för jobb. Fast först ska jag upp på löpbandet nån timme. Älskar att jag inte är sjuk längre.
Hejdå alla barn!
when you take a diet way to far
Då
Nu
Vem där?
Det stod precis någon utanför och knackar på min dörr.
Högt. Jag sprang och gömde mig under täcket. Vem är det? Tv-licensen? Någon granne som vill klaga på soppåsarna jag har utanför min dörr? Jag vill inte veta, så jag stannar bäst under mitt täcke. Usch, jag avskyr när människor ska knacka på. Jag känner ingen här i Stockholm så det kan omöjligt vara ett välkommet besök. Anyway, jag har börjat läsa romaner igen. För er som inte vet så slukar jag böcker. När jag väl får tid att läsa. Under terminerna är det nästan omöjligt pågrund av det dåliga samvetet som väser att man borde läsa studentlitteratur istället.
Jenny S av Denise Rudberg är utläst och den var helt okej. Inte jättespännande men lättläst och det är svårt att lägga ifrån sig boken. Så nu har jag inhandlat,
via nätet som är min senaste grej, fler "Denise böcker". Någon som har tips på bra books?
Den värsta sjukdomen
Hamnade på en blogg. En väldigt sorglig sådan. I ett av inläggen stod det så här;
"Fattar ni hur det känns att sitta i duschen (brukar göra det, lättare att spy då) omgiven av sina egna spyor och inte kunna göra något åt det? Att tänka, "aldrig igen, jag SKA bättra mig", och sen sitta där efter två dagar igen med sådan ångest i kroppen att det gör ont, tårar som rinner nerför kinderna, men dom syns inte, så dom finns inte"
Det sliter i mitt hjärta när jag läser detta. Jag vill bara hålla om tjejen i duschen, spola bort alla spyor och hjälpa henne bort från den där skiten.
Bort från den där jävla duschen.
Vad har du i väskan då?
Som en sann bloggare är det nu dags för mig att visa vad jag har i min väska.
Enjoy, skulle Sofie Fahrman säga.
Väska: H&M. Billig som tusan typ 50 spänn om jag inte minns fel. Är inte ens min kom jag på nu.
Läppglans: Loreal och Clinique i färgen sunshine.
Månadskort: 24h kort - 100: -
Hårspray: Fructis - sådär bra.
Vattenflaska: Från helgens bravader.
Korv: Rea på Vivo - 5:- styck
Kalender: 80:- på ICA i Osby - funkar helt okej och har dessutom överlevt en tsunami i min väska för att par dagar sen.
Plånbok: Loppis - fynd av lillasyster
I en tentasal
06.00 stod klockan på när jag slog upp mina trötta ögon. Kom inte i säng förrens två och det var inte ens meningen att jag skulle somna då utan en sista repetition var mitt mål. Bestämde mig för att sova liiiite till när jag kom på att detta var dagen då min tenta skulle skrivas. I drygt två och en halv timme tryckte jag in alla information jag kom åt. In. In. In i hjärnan. Jag ville inte tänka på något eftersom det kunde rubba min koncentration. När jag gick till skolan knep jag ihop ögonen och spände öronen för att allt verkligen skulle stanna inne i hjärnan. I tentasalen stod kurskamrater och disskuterade ethos, logos, dispositio m.m. Jag ville inte beblanda mig dessa människor som kan verkligen har lärt sig allt det här. Jag kan ju det också. Men bara på låtsas. I några timmar sen glömmer jag allt. Jag blir dessutom mäkta irriterad på alla tentavakter som utövar vissa polisfasoner och tror att allt handlar om liv och död. De är otroligt engagerade i sitt stimulerade uppdrag som tentavakt. Springer omkring med snörpta miner och behandlar alla studenter som kriminella typer som bara väntar på att få fuska. Kollar på legitimationen, stirrar misstänksamt på studenten i fråga, tittar på kortet igen, studenten, kortet, studenten och ger sedan tillbaka det i slooooow moooootion. "Stäng av mobiler, stäng av mobilerna", väser en tant till allt som kommer i hennes väg. Innan tentan sätter igång rusar jag in på toan, tömmer näsborrarna och ber en bön till Gud. "Hörru, nu får du se till att jag fixar det här!". Fyller i mina personliga uppgifter och har sedan den efterlängtade tentan framför mig.
Whatafack!
Det är ju exakt samma som den gamla tentan vi fick att öva på. Timmar bortkastade. Pengar på litteratur bortkastade. Hjärnan har man frenetiskt använt till absolut nada. Istället hade man kunnat lära sig den gamla tentan utantill och fått en full pott. Jaja, jag ska inte klaga. Det gick bra och det är ju huvudsaken. Men man bir ändå lite stött. Här har man för en gångs skull använt hjärna till något nyttig och vad tjänar det till? Absolut ingenting. Eller jo i längden gör jag ju det. Som mamma sa "ja men tänk på allt du kan nu. Det har du med dig hela livet". Ja just det, synd bara att jag bara lärt mig det på låtsas.
Off to Tentan
Nu kör vi!
Dagen innan tentan
Idag pluggar jag som om det inte fanns en morgondag. Sådan har jag alltid varit. Tror absolut inte på "det man inte kan dagen innan kan man inte lära sig".
Bull shit. Hela min skolgång grundas på stressplugg - dagen - innan. Det är nu allt ska fastna. Imorgon efter tolvslaget får det gärna rinna ur öronen. Men idag ska det in. Till varje pris.
Så nu ska jag gå till skolan.
Ha en bra torsdag! (snart är det helg)
Off To School
Hejdå
Denna ständiga sjukdom
Forfarande inte friskt. Jag har fan inte tid att vara sjuk. Jag har en skola att gå till, ett jobb att sköta. Mitt jobb är dessutom superviktigt, okej skolan också, men mitt jobb har ingen förståelse för sjukdom. Igår var första kvällen på länge som jag gjorde lite vettigt här hemma. Städade, tvättade och diskade. Jag rensade dessutom min troslåda som innehåller trosor från sommaren - 79. Jag vill verkligen göra det till en vana. Ut med det gamla, in med det nya. Jag har så himla svårt att göra mig av med kläder. Har massor av tröjor som är för små, för gamla, för fula men jag slänger ändå inte. Det är mammas fel. Mamma har uppfostrat mig på ett väldigt ekonomiskt sätt och det har verkligen satt sina spår. Jag står jämt vid REA- stånden och letar efter fynd. Trots att jag älskar kläder har jag svårt att lägga stora summor på det. Och det har inte bara med min taskiga ekonomi att göra, det är sån jag är. Spendera pengar på andra människor har jag inget problem med. Tvärtom, jag älskar att köpa kläder till nära och kära. Men när det kommer till mig själv. Det är precis som om jag sen liten är van att endast leva på det nödvändigaste och nöjer mig med så lite som möjligt. Men jag har lovat mig själv. Och mina garderober som inte får plats med mer kläder. Nu ska jag plugga lite. Tenta på fredag. Wish me luck!
Hej Viktor!
Jag kom på idag att jag är nog lite sur på dig. Inte nog med att du slet ut och hoppade på min lillasyster hjärta, du har missat att göra slut med mig. Jag menar att du och jag hade väl ändå också någon slags relation. Vi delade på lillasyster under ett och ett halv år. Till en början gillade jag inte det så mycket, men sedan gav jag dig en chans och jag började gilla dig. Du var snäll, söt och du tyckte om lillasyster. Jag var en del av era filmkvällar. Du åkte hit till Stockholm och hälsade på. Vi har delat samma matbord många gånger. Vi har till och med suckat och skrattat i smyg när vi tyckt att lillasyster är jobbig. Lustigt det där. Du lämnade lillasyster och gjorde även slut med hela familjen. Jag tycker du borde ringt mig. Gjort slut med mig också. Sagt förlåt kanske. Eller nåt.
Jag hatar denna dagen
Tack gode Gud att den är över!
Antal föreläsningar avklarade: 0
Antal bilar repade: 1
Antal hysteriutbrott: 3 - 4
Antal tårar: ca 2000
Antal misstag gjorda: 5Kan någon köpa denna till mig?
och denna...
..denna också
Ser inte mycket ur för världen men om jag handlar dessa tre små ting hamnar jag vid tusenlappen.
Det har jag inte råd med.
Tråkigt.
Nog.
Sjuk!
Jag är sjuk! Ont i halsen och känner att jag knappt kan hålla min tandborste stadig i luften. Ibland är det mysigt att vara sjuk. Man ligger hemma, frossar i film och halstabletter. När jag var mindre brukade jag tänka "hm, nu har jag inte varit sjuk på länge, det är nog dags att vara sjuk nu" och så blev jag sjuk. Så skönt att bara sova vidare när klockan ringer. Fast ibland stod samvetet i vägen och man tänkte på skolan hela dagen "Aha, nu undrar dem vart jag är" "mm, nu står alla i matkön, undrar vad det är för mat" "okej, nu är det syslöjd". Trots att jag låg hemma kände nog alla klasskamrater min närvaro i klassrummet. Nu är man vuxen. Nu blir man inte sjuk. Blir man det så är det bara att svälja alvedon, fisherman och gå vidarei livet. Det jag göra nu. Massa föreläsningar idag.
Fixa mitt hår!
Kommer ni ihåg den där tjejen jag berättade om, hon som hade samma hårfärg som mig fast mycket snyggare?. Hon som jag ville bli kompis med men hon hittade en annan kompis så tji fick jag? Hon har iallafall addat mig på msn efter att jag nämt att jag behövde hjälp med en inlämning. Så nu har hon skickat över sin egen inlämning och även berättat att hon är utbildad frisör. Inte nog med det. Hon har erbjudit sig att fixa mitt hår. Blev dock lite stött när hon sa att mitt hår behövde en rejäl klippning. Jag citerar; "Hellre kort och fräsht än långt och slitet" God dam girl, det där sved. Men iallafall så har jag för tillfället ett väldigt givande samtal med denna tjejen.
So long fuckers!
Fina flickor går på gym
Träffade
S och
T på gymmet idag. Det var nog inte så längesen jag såg dem senast men idag kändes det som evighet. Eller så var det träningskläderna de var klädda i. Att träna är så långt ifrån vad de här tjejerna brukar sysselsätta sig med, så varje gång jag ser dem träna vill jag äta upp dem av stolhet. Dem är så fina, mina vänner och jag erkänner att jag saknar att inte läsa samma kurs som de längre. Min egen kurs är så himla konstig. Men efter jul är jag tillbaka. Idag sa Yokub;
- Hola como estas? Snygg du är!
Alltså jag vill bara upplysa denna mannen att det inte är okej att flörta med en tjej som är tillsammans med en vatos locos.
Inte okej. Sen vill jag berätta för lillasyster att det är precis så det är. Du är på väg upp för ett berg. Viktor kommer garanterat stå på toppen och vänta på dig. Inget tvivel om saken. Sen är det upp till dig om du, alternativ ;
1. Putar ner honom för berget, ser på när han faller, rycker på axlarna och utbrister ett "Oops"
Bakgrundsmusik - "Kelis - I hate you so mutch right now"2. Gör en "Si te visto, no me acuerdo" alltså ignorera att han står där med öppna armar och bara klampar förbi honom.
Bakgrundsmusik - "Timberlake - Sexyback"3. Springa rakt in i hans öppna famn samtidigt som bakgrundsmusiken spelar
"I´m yours" och sedan ringa typ en helikopter som plockar ner er från det jävla berget.
Skottlossning i min lägenhet
Ja, det är sant.
Min man, hans kusin Erre, Martin Mutumba spelar Scarface på Playstation och det är ett jävla liv här alltså. Fraser som "Gör ett värdetransportsrån" och "Skjut! Skjut! för helvete skjut!" utbyts hela tiden. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen när min man har vänner här. Jag kommer jättebra överens med alla men det känns ändå som att vi är en för mycket. Jag har precis kommit ut från toaletten där jag lyckades sysselsätta mig i lite mer än en timme. Jag duschade, klippte naglar, rakade benen, smörjde in mig med bodybutter, rensade öronen med tops (lyckas jämt trycka in den för långt in så att den petar på hjärnan), borstade tänderna och övade på det tal jag ska hålla imorgon. Jag måste öva på talet nu. Måste.Måste.Måste. Hejdå.
Karate
Min kompis T använde sig av ett roligt utryck för några dar sedan. "Jag var karatefull" Hur kul är inte detta? Både jag och lillasyster garvade ikapp när hon sa det. Jag får direkt massa bilder i mitt huvud hur T utövar karate under sitt onyktra tillstånd. Jag ska därför flitigt börja använda detta ord. Just nu är jag karatetrött eftersom jag precis har jobbat. Men jag kanske återkommer lite senare.
Dear Viktor
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dig just nu. Jag vill nog inte prata om det heller. Lis var här i helgen. Först var hon jätteledsen. Satte på massa sorgliga favoriter och slickade sina sår. Sedan blev hon lite gladare. Jag tror hon tänker på er framtid. Hon vill gifta sig, skaffa kids, ta huslån och sånt shit med dig. Mina råd känns ganska överflödiga ska du veta. Men du ska också veta att jag gör mitt bästa. Jag kramar henne hårt om nätterna och försöker hålla hennes hand så ofta som möjligt. Allt för att hon inte ska sakna din närhet. Inget ska fattas henne. Jag försöker förstå dig Ville. Ibland vill jag slå dig på pannan med en sked. Ibland vill jag krama om dig precis som jag kramar om lillasyser. Det är inte lätt att vara sjutton. Jag om någon vet om det. Nu borde jag publicera en bild på dig. Men jag tror jag skiter i det. Du sover nog gott nu. Det borde jag också göra, tråkigt nog har du förstört det nöjet för mig.
Vilken jävla kväll
Kom hem runt halv tio snåret och var på ett väldigt konstigt humör. Lite sorgsen men ändå flummigt tramsig. Slänger mig i sängen, suckar och jämrar mig högt över absolut ingenting. Skriker att jag håller på att blir sjuk när jag egentligen mår alldeles utomordentligt. Rusar sedan upp och dansar som en apa i ett par minuter. Kokar sedan en kopp te. Glömmer bort att koppen står vid diskbänken och väntar på mig. Trycker istället i mig chips och godis och läser ut "Privat" med Gynning och Schulman. Vet förresten inte riktigt vad jag ska tycka om Gynning. En del av mig ogillar att hon har ful kropp. Hon har ett vackert face men ser ut som en kossa från halsen neråt. En annan del av mig (förmodligen fettot i mig) älskar henne för att hon inte är perfekt. Det hade varit för mycket om hon på köpet haft värsta Barbie kroppen. Jag vet iallafall säkert att jag inte gillar hennes fula fula fula fula dialekt. Hon låter förfan som Zlatan. Det gör jag också. Fruktansvärt. Ända sen jag flyttade till Stockholm har min kåthet för kändisar ökat med en si så där 50%. Jag köper Veckans Nu, Hänt bild, surfar på finest, stureplan och låtsas på något sjukt sätt att jag är en av dem. Kanske är det för att jag numera befinner mig i samma stad som dessa profiler. Det är alltså inte helt omöjligt att Priscilla springer in i Gynning på stan. Det är inte heller helt omöjligt att festa på Spybar och Cafe Opera. Ibland när jag tar mig ner till Östermalm och möter upp min man som jobbar där, då brukar jag be honom snällt att ta med mig ut på kändisspanning. Då går vi hand i hand förbi alla tänkbara serveringar som nån kändis kan sitta vid. Min man behåller sin blick på vägen medans jag går med huvudet svängt åt höger eller vänster, beroende på vart serveringen ligger. En gång såg jag Elin Kling sitta vid Sturehof, en annan gång såg jag en annan lustig filur som jag inte kan namnet på gå förbi Gina Tricot. Denna värld fascinerar mitt lilla mediekåta hjärta. Nu över till något annat sorgligt. Lillasyster ska blogga om olycklig kärlek.
Nu ska jag dricka te.
Sagan om mina bröst
Jag har konstiga bröst. En C-kupa om man får tro min bh. Fast den är ändå för stor
och för liten på samma gång. Människor som ser mig tänker nog att jag har ganska stora bröst. Vilket är helt fel. Jag har inte stora bröst. De är i en normalstorlek men mer små om man ska sätta de i ett fack. När jag går på p-piller sväller mina bröst upp till en ganska fyllig C-kupa. Fast bh:n är ändå för stor och för liten. När jag inte äter p-piller då går luften ur mina bröst och bh:n blir ännu större. Människor som ser mig tänker nog inte på detta men faktum är att skillnaden är ganska stor. Jag ser den alldeles tydligt. Jag har små bröst nu. Jag går alltså inte på p-piller längre. Intressant, tänker ni. Igårnatt låg jag och min man och pratade om ditten och datten och fluxflux snackade vi bröst. Jag lekte lite med tanken på om jag skulle ta upp det här med att mina bröst är mindre. Samtidigt kändes det lite förnedrade att ta upp ämnet om han nu märkt det men hur stora är oddsen liksom. Min man är som sagt
en man och hade förmodligen inte ens märkt om jag så amputerat bort en bröstvårta.
- Har du märkt att mina bröst är mindre?
- Jaaaaaa, jag har faktiskt tänk på det.
- Vaaaaaaaaa, menar du allvar?
- Jaaaa, det syns ju.
- Vaaaaaaaaa, menar du allvar?
- Ehm, jaa.. eller nej, eller vad menar du?
- Tycker du mina bröst har blivit mindre?
- Ja.Jaha. Så nu vet ni det. Det är inte längre en hemlighet att Priscillas bröst har krympt. Alla har märkt det. Inklusive min man som brukar hävda att han inte ser skillnad på när jag smink och inte. Mina bröst däremot, dem har han koll på.
