To be ahelyn

Jag har konstiga bröst. En C-kupa om man får tro min bh. Fast den är ändå för stor och för liten på samma gång. Människor som ser mig tänker nog att jag har ganska stora bröst. Vilket är helt fel. Jag har inte stora bröst. De är i en normalstorlek men mer små om man ska sätta de i ett fack. När jag går på p-piller sväller mina bröst upp till en ganska fyllig C-kupa. Fast bh:n är ändå för stor och för liten. När jag inte äter p-piller då går luften ur mina bröst och bh:n blir ännu större. Människor som ser mig tänker nog inte på detta men faktum är att skillnaden är ganska stor. Jag ser den alldeles tydligt. Jag har små bröst nu. Jag går alltså inte på p-piller längre. Intressant, tänker ni. Igårnatt låg jag och min man och pratade om ditten och datten och fluxflux snackade vi bröst. Jag lekte lite med tanken på om jag skulle ta upp det här med att mina bröst är mindre. Samtidigt kändes det lite förnedrade att ta upp ämnet om han nu märkt det men hur stora är oddsen liksom. Min man är som sagt en man och hade förmodligen inte ens märkt om jag så amputerat bort en bröstvårta.

- Har du märkt att mina bröst är mindre?
- Jaaaaaa, jag har faktiskt tänk på det.
- Vaaaaaaaaa, menar du allvar?
- Jaaaa, det syns ju.
- Vaaaaaaaaa, menar du allvar?
- Ehm, jaa.. eller nej, eller vad menar du?
- Tycker du mina bröst har blivit mindre?
- Ja.

Jaha. Så nu vet ni det. Det är inte längre en hemlighet att Priscillas bröst har krympt. Alla har märkt det. Inklusive min man som brukar hävda att han inte ser skillnad på när jag smink och inte. Mina bröst däremot, dem har han koll på.