To be ahelyn

Bestämde i veckan för att ta en fika med dear T på torsdag, alltså idag. Igår kväll hade jag ett jävla liv med att hitta hennes telefonumer eftersom min telefon har gått sönder. Hursom messade jag S vars nummer jag hade uppskrivet och bad henne meddela T att slå mig en signal imorgon, alltså idag. Men ingen ringde. Konstigt, tyckte jag och funderade ett tag på att åka in till stan och vänta på hennes samtal där. När dagens seminarium var över upptäckte jag ett sms,"Hej gumman. Kan inte ses idag. Jag har skola" Jag svarade, "Men vi kan väl ses här i skolan. När är du här?" Jag strövade runt i skolan ett tag och inväntade ett svar från T. Ingen mening att gå hem och sedan tillbaka hit igen ju. Men inget svar kom så jag bestämde mig för att slå S en signal och fråga henne vad som gällde idag. Men ingen svarade i den telefonen heller. Så jag gav upp. Gick till biblioteket och lånade en bok som var absolut nödvändigt. Kämpade mig genom den trånga skol-cafeterian när plöstligt en pentablond kalufs och ett svart krulligt rufs uppenbarades framför mig. S och T, ser man på. Fullt upptagna av sitt samtal och fika.

- Nämen hej
- Ååååh, gumman. Heeej, hur mår du? Säääätt dig!
- Jaha, vilka jävla fittor ni er som vägrar svara i telefon.

Både S och T spärrar upp ögonen och letar fram sina telefoner.

- Ah, just det. Jag glömde svara, vi skulle bara käka o så...
- Ja jag ser det.
- Vart ska du?
- Hem

S utbrister ett högt , irriterande "Meeeeeeh" och tittar på T för att få lite stöd

- Men lägg av, sätt dig!
- Nej, det är okej. Ha det så bra!

Och så gick jag. Bara så där. På väg ut genom dörren ångrade jag mig nästan och hoppades att någon av dem skulle springa efter mig. Vilket ingen gjorde. Så klart. Vi går ju faktiskt inte på högstadiet längre. I stället gick jag hem med ett dunkande hjärta, stadiga steg och ett leende på läpparna.

Fucking Bitches