To be ahelyn

Trots att jag gillar det faktum att jag har en del besökare så skrämmer det mig. Vilka är ni och av vilken anledning läser ni min blogg? Det känns som om jag glömt anledningen till varför jag startade den. Finner mig själv radera vissa inlägg eftersom någon kan ta illa upp, chockas svårt eller i vissa fall känna skadeglädje. Jag borde inte tänka så här. Fan om man skulle starta upp hela skiten och vara anonym och verkligen skriva det som händer och känns. Färgen på min avföring, dagens ångestattack, j a g h a r s v å r t a t t a n d a s - typ.

FAN VAD JAG HATAR ATT DU FÖRSTÖRDE MINA NERVER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!