To be ahelyn

ganska ironiskt när jag lovade mig själv att det skulle bli en bra dag. Vissa saker går inte att undvika bara, I guess. Med risk att låta som en dramaqueen så känner jag bara för att svälja ett par piller och sova bort ett par dagar. Ingenting stämmer. Och inte fan hjälper det att jag ska stå på jobbet imorgon och serva äckliga Osbybor. Skjut mig. Snälla.
Och jag stör mig på människor som antar saker. Det går aldrig att anta något när det gäller mig. Fråga Julia. Jag är så jävla icke förutsägbar som det bara går att vara.

Och vissa kanske tycker det är konstigt att Julia vet så mycket och att hon överhuvudtaget står mig nära. Men den här människan satt vid min sida när jag praktiskt taget spydde ut mina inälvor och hade jävligt svårt att andas. Sånt glömmer man inte.  Rättare sagt, A l d r i g .