To be ahelyn

Nu har jag gråtit som aldrig förr och jag gråter fortfarande. Hur går jag vidare nu, frågar jag mig hela tiden? Kan jag städa imorgon eller springa på löpbandet som ingenting hade hänt? Hur gör man nu? Håller modet och hoppet uppe. Väntar på bättre nyheter och tider. Eller kryper ner under täcket och gråter som om hjärtat ska gå itu.
Herre min Gud. Hjälp!