To be ahelyn

Det var en sådan där skitråkig kväll. Typ en onsdag. På tvn gick någon halvbra film och på sängen låg en sovande lillasyster som för längesen kastat in handduken. Jag störde mig på att hon somnat påklädd och försökte väcka henne genom att peta in min stortå i hennes näsborre - ingen reaktion. Mobilens display visade bara dumma meningslösa klockslag och på mitt hjärta slog lite långsammare än vanligt. Efter den senaste tidens händelser var det ett under att det överhuvudtaget slog. Hade besökt en psykolog tidigare i veckan. För att ge mig själv en chans. Men fan hon hade 80-tals frilla och var dessutom mamma till en kille i klassen. Det blev inga fler psykologer för min del. Mobilen pep till och överraskande nog var det R som frågade om det var för sent för en biltur. Och ni vet ju hur det känns. När en kille man knappt känner. När en kille som man aldrig tror ska överhuvudtaget titta på dig. När en kille som R skickar sms när man som mest behöver det.  R var snygg. Och snäll. Snällhet uppskattas tänkte jag när vi var på väg hem till honom i en röd sliten Ford med endast en fungerande dörr. Det var verkligen en kick för självförtroende att hänga med R. Jag försökte leka likgiltig och låtsas att jag umgås med snyggingar varje kväll men det sjuka var att han tycktes försöka låtsas samma sak. Men han avslöjade sig själv hela tiden. Varje gång jag pillade med något eller försvann bort med tankarna märkte jag hur han smygtittade på mig. Han tycktes fascineras av allt jag sa och gjorde och utbrast hela tiden, "Du är så jävla rolig, ha ha ha ha " Ibland stannade han liksom upp i en mening. Tittade mig djupt in i ögonen, skakade lätt på huvudet, smålog och suckade. Som om han hittat ett hemligt rum i min blick som han önskade att han hade tillträde till. Jag älskade när han gjorde så. Alla fem gånger. Hemma hos R sov alla. Vi smög oss in i hans rum och hittade den finaste jävla utsikten i Osby. Observera att vi är i Osby. Vackra utsikter är jävligt sällsynta. R la sig raklång på sin säng och jag satte på hans golv. Nu ska jag inte säga att vi pratade om allt, för det gjorde vi verkligen inte. Vi pratade om ganska ytliga ting som hockey, Grottebacken och tobak. Men nu jävlar satte mobilen igång. Jag lät det ringa och ändrade den som ringdes namn till ett annat - Håkan. Jag gnällde över en ny stalker vid namn Håkan och R försökte vara manlig och ville ta ett snack med den här "Håkan", Jag kastade pil. Måltavlan satt precis ovan hans huvud och jag ansträngde mig för att pricka rätt. "Du är sexig när du ser allvarlig ut". Pilen hamnade mitt i prick. Kom hit, sa han och drog min midja till sig. Vi hamnade brevid varandra och jag skrattade till. Nu är det väl tänkt att våra läppar skulle mötas i en passionerad kyss. Vet ni vad jag gjorde istället? Jag började gråta. Och vet ni vad det sjuka är? R började gråta han med! Inte högt då, utan mer på ett snygg och manligt sätt. Han borrade in sitt ansikte i min hals och så låg vi där en stund, en ganska lång stund, och bara lät tårarna rinna. Snacka om Broder Daniel - you die when your young - känsla. Kom vi drar, sa R och berättade om ett sommarställe långt härifrån. Han berättade om undanlagda pengar och stora palmer och vita stränder. Han berättade om hur lätt det egentligen var att bara dra. Vi var båda myndiga och vem fan bestämmer över oss, skrek han lite för högt. Han berättade om hur gott jag jämt luktade och hur hans vänner talat om mina fylliga läppar. Va fan lyssnar vi på, frågade jag och blev uppmärksam på hur R:s röst tonade bort band alla vackra toner. Kent, svarade R och gjorde cirklar med pekfingret på min panna. Du har en finne där, sa han och tryckte till hårt vid cirklens mittpunkt. Kent, sa jag och var kär. Jag vill hem nu, viskade jag i R:s öra och blundade hårt för att försöka memorera ögonblicket.
En halvtimme senare låg jag i min egen säng och kramade om min påklädda lillasyster, Klockan var runt 03.37, "Håkan" ringde sitt sista samtal och jag tänkte att imorgon köper jag fan en Kent skiva.

R träffade jag aldrig igen men Kent blev jag förevigt kär i.