Snart är klockan fem

Jag glor genom alla bilder och försöker ge mig själv styrka. Det är inte så här det ska kännas när man går till jobbet. Det värsta att det här är bara början.. Way more to come liksom. Men samtidigt så tänker jag, va fan ska man annars göra? Jag är pank som fan och befinner mig i Osby. Står jag inte och jobbar så har jag fan inget bättre för mig. Grejen är att jag inte jobbade i juni och sen va jag ju borta första två veckorna i juli så nu får jag jobba sönder för att jämna ut det hela. Jag känner mig låg idag. Och jobbet är inte den enda anledningen.





Jag älskar denna kläningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback