And it hurts with every heartbeat

Idag är jag en riktig jävla bitterfitta. Har gått runt och tyckt synd om mig själv hela fucking dan. Människor vänder sig om och undrar "Va fan är det med den där tjejen. Varför gråter hon och varför snyter hon sig på sin vante, fan va nasty" Men stundvis är jag glad. Som när jag och Julia satt och väntade på hennes intervju. Då skrattade jag. På rikigt. Inget sånt där, he he he he, utan verkligen HAHAHAHAHA, och det var skönt. När Julia skulle gå till sin intervju böjde hon sig ner för att pussa mig och jag liksom reste mig upp för snabbt och pussen blev helt wierdo. Ett tag kändes det som om vi skulle hångla för vi liksom krockade. Hon skulle bli intervjuad av en psykolog och jag var så jäkla besviken över att psykologen inte kom närmare mig för då hade jag fan grabbat tag i henne och ställt tre snabba frågor och unnat mig lite gratis terapi för fan. Julia lärde mig ett nytt ord - förvisso! Hon sa det lika ofta som jag säger liksom. Innan sa Julia bisarrt hela tiden men nu är det förvisso som gäller. Och jag tänker börja säga förvisso för det låter fint. Förvisso, förvisso.  
Aja.  nu får vi alla bara vänta och se om Julia blir läkare eller inte. Om inte, så kan hon alltid bli modell eller strippa, eller lektor i något avancerat, eller pizzabagare, eller professor. Vet ni vad jag ska göra nu. Dricka te och titta på Desperate Housewife.






Jag vill att min mamma ska vara här.






Julia och Oscars händer!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback