Galen PMS

Jag tycker så synd om Rubie som har fått umgås med mig när jag varit så tjurig. Jag är ett vandrande åskmoln. Men jag har faktiskt informerat alla om att jag har PMS och därför beter mig som om livet är surt. Ändå så frågar hon "varför är du så låg?". Annars så har jag kommit tillbaka till mitt gamla liv. Skola, fika och jobb. Det känns bra fast det är höst och det finns en risk för depression. Sitter just nu med ett par levande ljus tända och ska snart sova.
Fan förlåt, jag ska bli bättre på att lägga upp bilder i samband med inlägg. Det blir så mycket roligare då.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback