To be ahelyn

Jag måste ge någon min extranyckel. Jag och E kom på att jag dött inatt hade förmodligen ingen kommit in i min lägenhet förrens på torsdag. Och det är väl för jävligt rent ut sagt. Fyra dagar död och ingen som kan komma in i min lägenhet. Den tanken skrämmer mig pyttelite. Vi gick igenom vem som märkt det först och vem som hade gjort något åt saken.  
Jag tror faktiskt att den som helt ärligt hade märkt det först hade varit Sandy. För jag hade ju inte kommit till jobbet varken på tis, ons och tors. Och då hade det blivit liv i luckan vill jag lova. Chefen och Sandy hade förmodligen telefonterrat mig så pass mycket att jag hade återuppstått från de döda endast för att klicka dem och stänga av min lur. Jag kan väl för fan få vara död i fred. Jag lovar att min chef hade blivit tjurig för att jag inte fixat nån som kunde ta passet. Han hade suckat och tyckt att det var dålig stil av mig. Ja vad är det för stil. Gå och dö och inte bry sig om att åtminstonde ringa och döanmäla sig. Fy fan för dig Priscilla. Fan vad dåligt alltså.