Jag tar farväl

Mobilen är som en del av min familj. Jag känner mig tom när jag inte har den med mig. Likaså kan jag ibland hata den och få ett stort begär av att få den att försvinna, eventuellt dränka eller ha ihjäl den. Precis som man kan känna med en familjemedlem. Mobilen kan även kännas som en del av en själv. Där man kan finna en tillflyktsplats och försvinna med hjälp av sms konversationer. I mitt fall fungerar den bättre än klumpen jag har till hjärna. I mobilen finns gamla sms från sommaren-79 och bilder som kan få strupen att snörpas eller hjärtat att rycka till. Det finns en alarmsignal som ger en panikångest eftersom den påminner om varma sängar och tidiga mornar. Precis som mammas röst på högstadiet. Man blir expert på att hantera sin mobil. Den må ha sina dåliga sidor men man har liksom lärt sig leva med de hinner man inte ens reflektera över dem. Precis som man gör med sina vänner. Först är den ju skitsnygg. Man vågar knappt röra den och är livrädd för repor eller dylikt som kan förstöra dess vackra yttre. Man lägger den på bordet i slow motion och smygtittar på den hela tiden. Med tiden vänjer man sig vid och tröttnar lite lätt. Man slänger den i väggen när man mår dåligt. Eller hotar att befrukta mobilens mamma när den inte gör som man vill. Precis som man gör i ett förhållande. Efter en tid, för mig två år av ren kärlek och lojalitet, så börjar man titta lite på andra eventuella alternativ. Det kommer ju så mycket nytt och snygg som lovar total tillfredställelse. Och så sneglar man lite trött  på sin egen mobil där den ligger så sorgligt längst ner i väskan bland chokladsmulor och tamponger. Men man ger den en chans. Den funkar ju ändå. Trots att den krånglar och kanske inte är den hetaste på marknaden. Man är ju lojal. Men så kommer dagen. Dagen då det inte finns något att göra längre. Kärleken har tagit slut och våra vägar måste skiljas åt. Kanske var det mitt fel som inte behandlade den med mer respekt och vördnad. Kanske var det mobilen som gav upp för lätt. Idag säger jag farväl till min Samsung. Den är fylld med kärlekssms, hot och en massa "vad gör du?" och "okej" . Visst har vi överlevt mycket ihop. Fyllan då jag nästan tappade dig i vinglasset. Eller dagen då jag glömde dig i en toalett och sprang barfota över T-centralen för din skull. För att inte tala om hur du har väckt mig varje morgon, trots att jag gång på gång förbannat dagen du blev tillverkad. Jag har pussat dig när jag fått fina sms och älskat att du finns till i mina kritiska stunder då endast du varit min länk till omvärlden.
Nu går vi båda vidare.
Jag säger farväl.

Kommentarer
Postat av: Anonym

publicera!!!!!!!!!

2009-08-04 @ 16:38:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback