Det luktar fis

Jag har legat i min varma säng i två timmar och satt ord på känslor och tankar. Kom fram till att jag hävdar jämt hur glad jag blir av att träffa nya människor. Hur mycket rikare ens liv blir av att släppa in friska fläktar och nya perspektiv genom att våga vara social och vara mottaglig för nya relationer. På gott och ont, så klart. Men jag kan fan säga att vissa människor ångrar jag att jag lärt känna. De har i princip inte bigragit med ett skit eller så har de kanske gjort det ett tag men gjort mig så besviken i efterhand att det goda inte väger över. Visserligen har kontakten brutits och dessa människor ingår inte längre i mitt liv. För det är jag ganska bra på, klippa band som ger mig magont. MEN, det stör mig ändå något djävulskt att jag har minnen med dessa personer. Att de en gång fanns i mitt liv. Att jag inte kan gå förbi de som en främling på en gata. Det kommer alltid reta mig att jag slösade tid på dessa nobodys och den tiden kommer aldrig åter igen. Visserligen kan dessa människor liknas vid en fis i min stoooora rymd. Men ändå, en fis. Det räcker för att irritera mig en dag som denna.

Ja, om man skulle tvätta lite.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback