Fånge i min egen kropp

Jag känner mig så konstig. Som att en sjukdom bara väntar på att bryta ut i min kropp. Jag vill så mycket. Gå promenader. Ut och leka i snön. Hyra en massa filmer. Men jag känner mig så svag. Som att något viktigt i min kropp har lagt av. Idag börjar skolan. Ska dit nu snart. Tänkte dricka lite te först. Kanske sova lite till.



 Kusin. Du ska veta att du aldrig är ensam. Jag är bara ett tåg bort från dig, (möjligtvis byte Alvesta) men ändå. Försök att sammarbeta med de som älskar dig. För vi älskar dig. Jag vet att det inte är lätt att vara i din ålder. Fråga mig, jag dog typ 50 gånger under ett år. Men kom ihåg det jag sa till dig. Det är helt okej att ramla och slå sig. Men du måste resa dig upp och fortsätta gå. Din familj stannar på vägen och ger dig stöd så att du lättare kan resa dig. Men om du inte vill, om du vill ligga kvar i skiten, så kommer även de att gå vidare.
Jag älskar dig.

Kommentarer
Postat av: solle

jag älskar dig med !

2009-01-07 @ 19:17:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback