To be ahelyn

Ni vet "han som visslade". Han som jag skrev om i ett inlägg i en ganska lång text?
Vet ni vad han gjorde? Han gick en halvtimme i regnet för att träffa mig och ge mig lite tröst när jag mådde lite dåligt. Vi rökte en cigg i porten. Skrattade och pratade om allt. Vi kom in på ämnet "det var som var du och jag" och det kändes så otroligt skönt att äntligen få berätta hur stort intryck han gjort i mitt liv. Hur han lärde mig äta sushi. Hur jag kunde höra hans sms mitt i natten. Hur ledsen jag var när det väl begav sig. Jag förstod hur viktigt det var att få ha sagt det här. Han såg lite chockad ut. Men inte jätte. Han förklarade varför han gjorde vissa val och tog andra beslut. Men han berättade hur starkt han värderade mig och hur allt egentligen löste sig till det bästa. För annars hade vi inte suttit i min port och rökt.
Detta är en människa jag alltid kommer att kunna räkna med, det vet jag,

Godmorgon, nu ska jag gå och jobba!