ajute

Min kusin Tamara är på väg hem till mig :)

And if you want to leave, I wish that you would just leave.

Jag bad Gud imorse att min arbetsdag inte skulle vara så tuff. Helst hade jag velat ta en grov powernap innan arbetet satte igång. Kommentarer som jag fick höra när jag klev in genom dörren.
"Jävlar vad du ser sliten ut!"
"Trött?"
"Har du knarkat hela natten?"
"Menar du allvar med att ha den halloweenmasken på jobbet?"
"Har det hänt nåt?"
"Prinsessan, du måste omprioritera i ditt liv. Sömn borde kommer längre upp på listan"
"Du har väääärsta påsarna under ögonen, så du vet."
"Ska du inte inte sminka dig idag?"

Nej, jag har varken horat eller knarkat inatt. Skrev min hemtenta bara, som är ungefär samma sak.

Min arbetsdag var inte heller snäll. Heldag, med kort lunch. Började istället be att min arbetsdag åtminstånde skulle vara intressant.

Och det var den.

Jag satt med en tjock klump i halsen hela dagen.
Jag önskar att jag fick berätta vad jag ser och hör.
Men tystnadsplikt är trots allt en plikt som innebär tystnad.


Jag citerar:  


"Du säger att du inte tycker att du är söt längre.
Du är det vackraste på denna jord.
Det bästa som hänt mig.
Förlåt. Det är mitt fel att du inte tycker att du är söt längre."


Abow

Upp om fyra tmmar...

suck


Kung


putamaire

Alltså. Nu tackade ja till en fika jag inte vill gå på. Men jag såg ingen utväg. Jag lovar, det var hans fel. Och han kan fan inte missuppfattat mitt ansiktsuttryck. Han bad mig om en fika, jag såg ut som om han bett mig donera min lever. När han frågade efter mitt nummer suckade jag jättehögt, som han sagt "ge mig 50 armhävningar, NU!". Jag ville inte. Och nu blev det så här ändå. Vad ska jag göra?
Så här löd samtalet.
Alltså det här är en kille som jag brukar heja på och ibland väder-prata lite med.

- Tja,allt bra?bla bla bla
- jadå. allt bra bla bla bla
- bla bla
-bla bla bla?
- bla!
- bla bla blra?
- bla!
- OKej, men du? Tänkte om du ville ta en fika nån dag?
- Eeeeeeeeeeeeeh (ser otroligt bajsignödig ut) Njaaaaaaaa, jag vet inte.
- Alltså fika kan du väl?
- Ja, men alltså jag är inte ute efter att träffa nån. Det är det.
- Men så ska du inte känna. Det är en vänskaplig fika! Vi två, en fika, som vänner. Vänner fikar! ( VI ÄR INTE ENS VÄNNER)
- Mmm.. jooo...i för sig (ser jävligt tveksam och ledsen ut, som om jag står och väljer mellan att ha aids eller cancer)

ALLTSÅ! Jag fattar inte, ska jag här säga NEJ! Alltså säga nej till en annan människa som säger sig endast vill ha min vänskap. Hur har man hjärta att säga nej!??? JAG HAR INTE HJÄRTAT!!!

- SÅ ska vi ta en fika?
- jaaa okeeej  då! ( ser ut som om jag ska ut i krig)

Här tänker jag att man kanske kan låta det liksom rinna ut i sanden. Man liksom säger att man ska ta en fika nån gång, men det blir aldrig av. Så säger man till många ju. Typ "Vi hörs!" men så hörs man aldrig. SÅ ofta träffar jag inte honom ändå. Ser jag honom, kan jag gömma mig.

- Bra, ge mig ditt nummer!
- Ööööööööööööööööööh. Min mobil är sönder! (PANIK! och lätt sinnesförvirring)
- Är det inte din telefon som ligger där?
- JO. Men det är ett tillfälligt nummer. Jag ska byta.
- Okej, men ge mig båda dina nummer då!

VA FAN SKA JAG SÄGA HÄR! Nu har jag ju redan sagt ja till fikan, nu kan jag inte neka honom numret.

- Tack! Jättebra, testar att ringa nu.
- EHM, vänta ska bara dubbelkolla numret. Oj, råka skriva fel där i slutet. (FAN TA DIG HÅRT)
- Hehe, ja ge inte mig fel nummer.

Alltså nu är jag riktigt sur. Jag är fan förbannad. För jag vill ju inte gå på den här jävla fikan.
Men han tvingar ju mig. Jag sa att jag inte vill dejta någon. Då liksom säger han att det är vänskapligt. Om jag säger nej då! Då blir det någon personligt ju. Han kommer fråga varför? Och jag kommer återigen säga att jag inte vill träffa killar och han kommer återigen påpeka att det är en vänskaplig fika. OCH VI VET JU ALLA ATT HAN INTE VILL BLI MIN KOMPIS. Men jag kan ju fan inte bevisa det.

Nu blir det så här att han kommer att smsa och fråga när vi ska ses och då får jag hitta på nån jävligt bra ursäkt. Typ obotlig sjukdom som smittar. Eller bara ignorera samtal och sms och sedan låtsas att det regnar när vi springer på varandra. Får helt enkelt döpa honom till "svara inte, hur full du än är".
FAN. Jag vet, det är inget snäll beteende. Men han tvingade mig. Han fick inte bara ett nummer. Han var ju envis som en åsna och gick i väg med två nummer. Han står säkert och high fivar med nån kompis just nu i detta ögonblick.

Åh, jag gör alltid så här.



Jag flyger!

MUSE

jag har inga ord.

Kan ju berätta att jag grät, skrek, dansade, sjöng.

HAHAHA, vi lyssnar på våra inspelningar från konserten. Man hör knappt Matthews röst för det är en störrig jävel som ska sjunga med, ME! Jag sjunger ju inte direkt rent, om vi säger så. Fattar inte varför jag ska sjunga med jämt. Jag är ju där för att lyssna på honom. Orka sjunga med, och förstöra för alla andra. Ett under att hon brevid inte sa till mig på skarpen.









Av all lycka tog jag sönder mina strumpbyxor och det blev rätt snyggt.


T.I




Har precis upptäckt T.I:s musik och även honom.
Någon som vet när han kommer ut ur finkan?


Ett last kommer lastat

Fick nästan en hjärtinfrakt där, Eddie hängde löst och så gjorde även mitt liv. Men nu kan jag slappna av, en vecka till iallafall.  Jag har såå ont i min mage. Har ätit:
varma mackor
vindruvor
choklad
riskaka (?)
chips
knäckerbröd
pepparkaka
godis.

ÖRK! Jag vill spy upp allt i en påse och sedan kasta ut påsen från fönstret och träffa nån stackare som är på väg hem från jobbet.

Nu är Lillasyster & Ville här och det är jätteroligt.
Mamma skicka med massa roliga saker som:


En rosa filt
ost, smör, bröd
WC anka (sån man rengör toastolen med) (specialbeställd utav mig)
Vindruvor (uppätna)
bananer
blåbär
mango
plommon

Jaa, ni vet såna exotiska saker som man bara kan köpa i Skaune, som inte vi 08:or har tillgång till.


Av min älskade papi fick jag: GUESS WHAT! 
TADAAAAAAAAAAAAA

Visste ni att fram till år 1903 så spetsades Coca Cola med kokain. M, nu vet ni det. PUSS



Våra varma mackor, min utan skinka. Jag äter inte griskött, av religiösa skäl. PUSS



KÄRLEK!



Haha, juste! Samtal hemma hos Flores Varela

Mamma: Lis, Vad är det för kille Priscilla skriver att hon är kär i på bloggen. Din pappa vill veta!
Lillasyster: Va? Vem?
Mamma: Din pappa sa att hon lagt upp bilder på en kille! Han vill veta vem det är!
Lillasyster: Ahaaaa, men det är ju han vi såg i går!
Mamma: VAA? vart då? (upprörd/nyfiken)
Lillasyster: På tv. IDOL!?
Mamma: Ahaaaaaaaaaaaaaaaa (DOPE)



Godmorgon Sverige

Jag måste sluta sova så mycket som jag gör. Sover till tolv, halv ett på dagarna, vaknar upp och är så trött att ögonen vill bara fortsätta sova som om det vore gryning, whattafuck liksom?. Senast man gjorde sånt var man 15 och mamma praktiskt taget var tvungen att bryta in dörren bara för att kolla att man levde. Jag vill bara sova, sova och sova. Jag dricker lite kaffe nu och försöker komma igång. Jag tittar ut genom fönstret och möts av ett självmordsväder som får mig att bara vilja lägga mig ner och gråta i fosterställning. Fan vilket deppigt inlägg. Nåt som är så jävla irriterande är hur folk i min omgivning tar mina uttryck. Fan sluta. Jag bara hör mina egna ord i andras käftar och blir så jälva irriterad, speciellt idag. Jag ska vara duktig idag och ta mig till gymmet. Sen ska jag ligga i min säng och plugga hela dagen. Ikväll kommer Lillasyster och hennes kille. Och imorgon kommer jag att vara lycklig. Då är det MUSE! Jag drömde om Matthew, sångaren inatt. Vi satt och pratade och skrattade och jag ville hålla hans hand, men det ville inte han för han typ satt på sina händer hela tiden. Men han sa att han visste att jag var deras största fan och att han skulle belöna mig för det (pengar?).






Dessa tre pojkar gör världens bästa musik. Jag inte bara älskar er, jag dyrkar er!


Allt går runt...

...i en fet stor cirkel. Vem lärde mig det där? Jo, Ken Ring, av alla människor.
Jag satt i !"det tysta rummet" i skolan. Och jag blev påmind om varför jag inte ska sitta i det där tysta jävla rummet. Jag blev ännu en gång utkastad för att jag harklar mig, eller snorar för mycket, eller så vibrerar min telefon och jag försöker svara och viskprata med människan i telefonen. Tills slut kommer nån jävla nörd i glasögon och ber mig gå. Va fan är det? Jävla rasister. Och jag kan bara inte vara i rummet där alla hänger och chillar och "pluggar". För att där sitter alla killar och raggar och alla tjejer viskar och snackar skit.


Jag fick ett sms:
"
Priscilla, du har en sån karisma och utstrålning att du får alla att hamna i blickstilla/när man ser dig gå förbi med dina vackra och bestämda steg som en RIKTIG kvinna/shiet, man hamnar direkt i tankevilla/för att inte nämna sinnesvilla/ herregud du är så ståtlig och fin att man måste skaka huvet snabbt ifall det inte var en synvilla/ och din frilla/ ditt goda latinamerikanska hår är så fint att hundar som parar sig står stilla/ och DÅ är det illa/för andra killars skull, le inte för mkt så dem inte får hjärtstilla/ och är det nån som behandlar dig dåligt kommer jag att skicka en gerilla/ o köra in huvudet långt in i röven på en gorilla/ för en sak är säkert, känner man dig, kan man inget annat än dig, gilla...."


Ett titt


In i mitt kylskåp och jag förstår varför jag kallas turktorsk.








how can I make it better again

Jag jobbade i receptionen idag där jag jobbat så många år tidigare. Fifan vad det var tråkigt. Jag stod upp och ruttnade. Hade glömt hur drygt det var. uscha jag orkar ens skriva om nonsens idag. Jag känner faktiskt att jag håller på att falla in nån djup koma. Ska vi våga kalla det depression? Är de vädret? eller är det bara det faktum att det inte händer allt för mycket runt mig. jag vet inte. Orkar inte ta reda på det. vet bara att jag liksom står med ena foten över kanten och vinglar. Får bara lust att ringa nån och krypa upp i en famn. Men jag vet inte vad jag säga. Jag tycker iallafall det är fantastiskt att jag har underbara människor runt mig som får mig att glömma att jag känner som jag gör. ALL KÄRLEK UPPSKATTAS mina vänner. I dont wanna fall.






Varmare breddgrader skulle definitivt sudda bort all form av depression.

Chilenare kan!


...


Jag är kär

Just det. Glömde berätta att jag är kär. När jag såg honom för första gången var jag tvungen att hoppa av löpbandet för att hämta andan. Och tro mig. Ingen får bort mig från löpbandet. <3 Eddie.
Haha, ja jag fyller 14 snart.





My work My way My day

Här sitter jag i min tjocka stora tröja som värmer mig i min iglo till lägenhet.
Fixar med musik till mitt nya pass. Jag älskar att jobba med människor och känna att all den tid som jag lägger på att fixa med musik och övningar gör underverk för en annan människas kropp. När passdeltagare kommer fram och berättar om tappade kilon eller vackrare muskler känner jag mig fulländad. Alltså då flyyyyyyyyyyyger jag. Jag får så mycket luft i mig, ni anar inte. Då är det värt allt slit och svett som rinner ner för min rygg.

Nu ska jag dricka lite te och fortsätta jobba med mitt pass.


Pato Pooh is bringing it back

Fan vilken bra video. Ser ni chilenska flaggan i tv-spelet?
mm, just det.




En riktigt bra dag

Har precis fått så himla fina underbara söta och gulliga nyheter. Jag är såååå glad. Vill bara berätta för alla vad det handlar om, men än får jag inte. Kan ju säga att det inte handlar om mig och det förklarar varför nyheterna är så himla bra. Annars har Rubie klippt sig och det var fan i mig inte en dag för tidigt. Jag har varit duktig och pluggat hela dagen. Sen har jag en lite för kort skjorta på mig. Jag lovar att den inte var så kort hemma men jag hade inte räknat med att den åker upp när jag går. Men det bjuder jag på. Måste gå. Puss Haj!


Vivir sin ti

När du saknar mig som mest brukar du ringa Lillasyster. Prata om ditten och datten. Bara för att höra en röst som påminner om min. du låtsas att du pratar med mig. då saknar du mig lite mindre. kommer jag någonsin bli älskad av någon så som du älskar mig. jag tror inte det. och jag måste nog lära mig leva med det.




Äntligen hemma

Fyfan vilken jävla dag. Jobbat och sprungit till nästa jobb på en halv sekund. Körde passet, svettades, spydde typ i min egen mun och körde vidare. Men nu är man hemma. Kroppen är helt slut, men jag älskar såna här dagar. Jag älskar att ha ett aktivt liv och jobbar bäst under press (jag vet, jag låter som Blondinbella). Nu ska jag hoppa in i duschen och stå där under en stråle. JA, en stråle varmvatten är vad jag får nowdays. Något är jävligt fel men jag orkar inte ringa någon. Under kallvatten är det är jävla sprut men växlar jag till varmt är det endast en liten mobbad stråle som träffar min kropp. Det känns surt. Som att jag inte förtjänar varmvatten. Fan vad ni inte bryr er om hur stark/svag min duschstråle är. Boooring jag vet. MEN VAD SKA JAG SKRIVA OM?


Hahaha2

Haha. Nu gick vi över på utseendemässigt dåliga egenskaper. Ett av dem lät så här "Du brukar gå med fötterna inåt när du är för full" HAHAHAHAHAHAHA. Jag döööööööööör. Fy fan vad kul. Jag går som ett mongo när jag är full!

Hahaha

Alltså om ni har tråkigt smsa era vänner och be dem skriva tre av dina dåliga egenskaper. Alltså vilka jävla svar man får. Mycket roligare än att få komplimanger. Jag garvar fortfarande. Kan ju säga att ett var "du ska alltid tycka så jävla synd om dig själv" HAHA! Dagens sanning för fan.

Brustna hjärtans höst

Spotify måste vara bland det bästa som hänt mänskligheten. Tänk er, all musik under samma tak.
Spotify och jeansleggins. Ääääälskar jeansleggings. Allt fett, under samma tak.
Har haft en fin dag tillsammans med kusin. Sushi och timmar på NK. Allt för att hitta jackan, som ingen annan har. Jag föreslog att hon skulle köpa nån på nån halvtaskig lågprisbutik i förorten om det är så jävla viktigt att jackan är unik. Och så just det, märket får inte synas. Va fan. Vad är meningen med att punga fram fem lax om man ändå inte ska flasha med märket? Jag skulle för fan låta prislappen hänga kvar tills någon modig jävel påpekade det och då gjort värsta scenen genom att försöka bita av prislappen med mina egna tänder när jackan sitter på mig. Just nu lyssnar jag på Lasse Winnerbäck. Känner mig som Jennie R. Fast utan villa, volvo, vovve och man.
Jag fick lagom med stryk idag på thaiboxningen. Körde med en kille och precis som när jag var liten så ska jag alltid försöka bevisa att jag minsann är minst lika bra som det manliga könet. Varje gång jag fick en spark mot mig, som var så jävla hård att jag fick klamra mig fast med mina 50 kilo att hålla kvar mig på planeten, så skrek jag "kom igen, hårdare kan du". Jag fick känna att jag levde, det fick jag. Nu är jag dock duktigt död. Ska ringa hem. Vilches skojade och pratade med chilensk brytning idag och fick mig att längta efter min goa lilla pappa. Jag snor alltid pappas pyjamas när jag åker hem. Jag lensar även kylskåp och plånböcker.



mina älskade föräldrar

Tisdag I love u

Jag har tvättat.
Och precis som det låter så känns det som om jag gjort något extraordinärt. Typ, jag har botat sjuka. Spelade playstation medans kläderna tvättades och torkade. Jag brukar somna om och sedan sova, sova, sova bort hela min tvättid. Sen får jag placera ut plagg för plagg i min lägenhet för självtorkning. Not funniiiiii. Igår körde jag magpass med Mister Vilches vilket var otroligt givande. Jag hade typ noll motivation och gick runt och typ latchotränade. Ni vet, gör två set och vilar i en halvtimme. Iallafall så tog Vilches tag i mig och utsatte mig för jämna plågor. Det känns idag. Vilches är chilenare. Det innebär att det tog oss typ två timmar att bli homies och uttala - cant live whithout you - fraser. Jag lyssnar på Ken Rings nya skiva. 
Och ni som hängt med mig länge vet ungefär vilket tillstånd jag befinner mig i när jag lyssnar på Ken.  

Jag har en vän. Som står mig väldigt nära. Kanske är det han som känner mig bäst. I allafall är det han som vet mest. Han skäller ut mig typ varje dag. Säger att jag är en idiot som gör idiotgrejer och tänker idiotiskt. Han säger ofta att "det där diggar jag inte preece" och ger mig blickar som får mig att ångra tankar och ord på två sekunder. Men han är även den som skickar sms mitt i natten och berättar hur fantastisk jag är. Han får mig att skratta. Han får mig att må bra. Han får mig att känna mig som en del av något. Av något endast vi två ingår i.
Han kan krama om mig och pussa mig på pannan, trycka mig mot hans bröst och omfamna mig med starka armar. Då känner jag att ingen någonsin kan göra mig illa. För då flippar han som håller om mig. Precis som jag känner i min pappas famn. Min älskade babe.




En komplimang

- Jag älskar denna bilden, gör inte du det?


- Nej fyfan. Du ser ut som en afgansk cigarettpojke som säljer billiga cigg på motorvägen.
Dessutom ser det ut som att du smyger med din sexualitet, nån frågar "are u straight" och du bara "mmmmmm (u never know)"


chile vs colombia

 

 

 

 

2:51 Alexis Sanchéz


Viva Chile Mierda

Gissa vilka som ska till VM?


En sån där natt man aldrig glömmer

Det var en sån där underbar kväll som man bara upplever när man är elva år och livet är en schlager typ. Det var snö utanför rutan och Tamara, lillasyster och jag var ute och åkte pulka. Vi skrek och skrattade och gjorde oss illa. Jag åt snö och alla tyckte jag var äcklig. Tamara råkade sparka mig när hon hamnade över mig med pulkan. Det fick hon sota för. En rejäl spark på skallen fick jag in när vi åkte ner för andra gången. Oj, förlåt (fullträff, jag var elak som liten) Det var en sån där dag man kom hem rosig om kinderna och vi blev serverade varm choklad och goda mackor med smält ost på ( och inget av det satte sig på rumpan!) Vi låg i sängen länge och pratade. Jag, lillasyster och Tamara, min kusin. Vi pratade om Niklas och Andre, snyggaste killarna i min klass. Vi pratade om hur Niklas hade sagt till hejdå Priscilla, fast det satt minst två andra personer i rummet (sånt här kunde man leva på och spelar om och om igen länge i hjärnan. Minst i tre månader. Tålamod försvinner med åren.) Vi pratade om mig mig mig. Lillasyster fick inte en syl i vädret, hon var ju typ född igår. Och så somnade vi. En sån där härlig djup sömn som bara barn kan falla i. Inga gamla pojkvänner som springer runt i string, eller räkningar som försöker strypa en. Varken några blodiga händer eller blodiga tänder.
Så plötsligt vaknade vi till av att någon skrek. Det kom utifrån.
Vi satte oss sömniga upp och tittade ut genom fönstret. Det var en sån där vacker vinternatt. Snöflingorna faller ner i slowmotion och man kan liksom följa de med blicken. Uppifrån och hela vägen ner tills den smälter ihop med den tjocka snön på marken. Under alla gatlyktor ser snön ut att vara gjord av diamanter. Men det är på grund av lampans gula sken.
Jag kommer ihåg att jag tänkte "Varför har hon ingen jacka på sig, det är ju jättekallt" Jag glömmer aldrig denna tanken.  Den var så jävla idiotiskt orelevant. Redan som barn svek hjärnan mig i kritiska stunder. Vi såg att hon grät och kupade sina händer runt munnen för att skrika på de vuxna.
"Min pappa har dött. Han är död. Min pappa har dött" skrek hon om och om och om igen när de vuxna frågade vad som stod på. Sen gick allt väldigt fort. Husets alla lampor tändes, garderober öppnades, nycklar skramlade och även om ingen grät så kändes det i luften att inget var som det skulle. Dörren öppnades till oss och mina hand höll hårt om Tamaras. Vi fick inga förklaringar. Upp och klä på sig. Vi skulle springa över till grannen som inte alls var en granne utan bodde en jävla bit bort men ändå tydligen tillräckligt nära för att kallas grannen. Vi sprang ut i kylan, Tamara och jag. Hjärtat dunkade och vi visste att det här måste gå snabbt. Så vi sprang. Och det var halt. Och jag halkade, ramlade och lyckades fälla Tamara när jag ändå var där nere (fullträff) och vi båda slog i svanskotan och bakhuvudet i en duns. Varför gör inget ont i den åldern? Vi låg där ett tag. Men så började vi skratta. Högt och sådär jobbigt som bara barn skrattar. Men så hög det till i hjärtat och det gjorde det förmodligen i Tamaras med. För vi slutade skratta samtidigt, reste oss och sprang vidare. Tillsammans med grannen sprang vi tillbaka och såg hur alla de vuxna försvann tillsammans in i den vackra natten. De skulle hem till en familj vars tillvaro aldrig skulle bli den samma. Vi la oss igen i den fortfarande varma sängen och kramade om varandra hårt. Sen grät vi.




Sparring

Nu kan jag sidekick, frontkick, pungkick, backkick och backslick.




Dont ask



Do ask.


alltså på riktigt. jag kan inte skriva. Jag skakar.


...



Kolla på mitt hår. Haha. En massa bebishår överallt. Nytvättat och dant. Då blir det så grannt.
Nu har jag spelat playstation i en timme. Klockan är tjugo över tre. Klockan fem ska jag boxas. Ni ska få bildbevis.


MuseMuseMuseMuseKentMuseMuseMuseMuse






Jag är så himla lycklig. Kent släpper nytt album den sjätte november och förhoppningsvis innebär det en ny turne? Och då kanske jag äntligen får se ett av mina absoluta favoritband göra det de gör bäst - Musik!
I slutet på oktober så är det dags att ännu en gång njuta av Muse, som är mitt absoluta favoritband. Jag gillade Muse först av alla ( inklusive Lillasyster). Så det gör dem till mitt band. Min musik. Min kärlek. Japp.Så.Är.Det.
Muse är bäst. Jag gråter när jag lyssnar på Muse. Jag ryser och får lust att pussa sönder sångaren(som inte ens är snygg, så mycket älskar jag). Klockan är 00.00.

Bloggar som fan

haha. nu uppar jag som fan. Bäst att passa på när man ändå är igång. När torkan kommer dör vi alla av törst.
Nu ska jag på dejt. Jag ska berätta allt sen när jag kommer hem. Puss

Jag går och fiskar!

Häromdagen upplyste en vän mig om att jag är en sån som fiskar komplimanger. Jag blev snopen, för jag har faktiskt inte uppfattat mig så. Jaa, jag vet. Man ser sina egna brister sämst. Men faktum är att självkritisk är mitt andranamn. Jag kan räkna upp de flesta av mina dåliga sidor och brister. Jag kan rabbla de i sömnen till och med. Och jaa, jag är medveten att listan är lång. (Den blir ändå aldrig lika lång som listan med mina bra sidor). Men, en sån som fiskar komplimanger, tycker jag fan inte att jag är. Visst jag kan vara ärlig och säga att mina armar är feta eller att mitt hår skulle behöva en rejäl omgång med saxen. Men när jag säger detta, menar jag det till hundra procent. Jag sitter ju inte med sjukt vältränade armar och glansigt Loreal hår och gnäller så att människor ska kasta komplimanger till mig. Hur vill jag att folk ska besvara mitt whainande? De ska också whaina, peka på sina feta låt eller ojämna tänder så att jag mår bättre. Så att vi alla mår bättre. Men alltså det är jävligt intressant när en människa berättar något om dig själv som du verkligen inte visste om. Man blir lite rädd. Liksom här går jag runt i livet och tror att jag är SÅ HÄR och så är jag egentligen SÅ DÄR! Pratade med en annan nära vän om det. Hon berättade att jag fiskar komplimanger när jag lägger upp snygga bilder på mig själv med en rubrik som "Kolla vad snygg jag är" och bjuder in att folk ska kommentera och hålla med om min snygghet. Jag är väl medveten att dessa inlägg provocerar för visst får man aldrig berätta att man tycker man är snygg i lilla landet lagom, det vore för jäääävligt rent ut sagt. Men här blir det då en paradox. Ena tycker att jag fiskar när jag snackar skit om mig själv. Den andra tycker att jag fiskar när jag snackar bra om mig själv.


huh?


mad world.

Alltså jag blir så jävla upprörd. Tittade in i en blogg som tillhör en tjej från Osby. Tjejen är betydligt yngre en mig och bloggen är inget jag brukar läsa därför blev jag så jävla ställd när jag såg vad den innehöll. Tjejen sysslar med diverse modelljobb. Vissa bättre än andra. Andra mer utmanande än vissa. Whatever, alla får exponera sin kropp hur de vill och mina egna bilder har fått pryda ögonbryn att höjas så jag ska inte uttala mig om den biten alls. Men alltså herregud. Tjejen hoppar runt på kryckor och med ett fejk gipsat ben. Hon blir alltså filmad och fotograferad när hon hoppar runt så här. Nu kommer det äckliga. Män köper hennes filmer och bilder för att tillfredställa sig själv (ni kan ju föreställa er hur). Alltså hon gör inget speciellt på filmerna utan bara hoppar runt som en jävla kycklig med ett gipsat ben. Men alltså på riktigt. Bara tanken av att någon med en sjuk sexuell läggning tänder på mig när jag låtsas ha en handikapp får det att vända sig i min mage. Med andra ord ska dessa bilder och filmer tillfredställa män som tänder på människor som har ett funktionshinder Jag skulle aldrig ställa upp på sådana här bilder, inte för några pengar i världen. Då hoppar jag fan hellre upp på en påle och dansar. Jag blir så jävla äcklad.

Lilla flicka. Det finns saker man bara inte gör. Oavsett hur mycket pengar du än får så finns det saker man bara inte gör. Speciellt inte om man har tak över huvet och mat i käften. Då finns inga ursäkter. Lite av charmen med att vara modell är väl att man på ålderns höst ska kunna plocka fram sina bilder och stolt vissa sina barn och barnbarn att det minsann fanns en tid då man inte gick och sparkade på sina egna bröst. En tid man var så vacker att människor betalade för att ens skönhet skulle förevigas på en bild. Vad ska du säga?
"Ja, här hoppar mormor runt på kryckor så att äckliga män skulle få ha sitt lilla roliga"



Återigen - KRYCKOR! GIPSAT BEN!

godmorgon

Märsta, Stockholms Lan arrived from google.se on "To be ahelyn -" by searching for sydamerikas första kvinnliga president.

en ö





jag ska få en ö. den där bakom mig. den ska heta la isla ö.