To be ahelyn

Första gången han sa det kom helt oväntat faktiskt. Vi satt i soffan och på tv var det den där filmen med alla bankrånare ni vet. Oceans 11,12 eller 13. Jag var så himla uttråkad och satt och klippte mina kluvna hårtoppar med en nagelsax. Adam tittade på filmen och masserade min axel som jag sträckt av någon konstig anledning. Hans massage var sjukt dålig och jag fick ont av den. Han var så koncentrerad på filmen att han inte ens såg att han masserat exakt samma punkt för tok för länge. Jag tröttnade på mitt hår och la mitt huvud i Adams knä. Då börjar han massera min panna istället. Pannan. Av alla ställen.

- Slutaaaa, det gör ont.
- Tyst
- Aj. jag vill inte.
- Kom hit!

Adam satte mig upp och drog mig intill honom. Jag la min näsa mot hans hals. Han klappade på mig som om jag var en hund. Och jag kände mig som en hund. En hund som har tråkigt och vill ha uppmärksamhet.
Adam grävde ner sina fingrar och liksom lyfte mig upp från håret så att våra blickar möttes. Återigen, som en hund! Hans blick vandrade sakta över mitt ansikte och han höll kvar blicken i flera sekunder på mina läppar. Tillräckligt länge för att jag skulle börja undra om jag hade någon matrest kvar där. Han drog med ena fingret längst min underläpp, drog mig lite närmare honom, tog tag i läppen med sina egna läppar och kysste den försiktigt. Jag kände hans hand runt min midja och hur den drog mig ännu närmare honom. Mina ögon var slutna och inte ens pistolerna som avfyrades i tvn fick mig att sluta vara medveten om hans händer på min kropp. Hans beröring kändes så förbjuden, på något sätt. 

Jag öppnade mina ögon och tjuvkikade lite mest bara för att kolla om hans ögon var slutna. Det var dem. När han slog upp dem så mötte han min blick och då genast blundade jag hårt, som om jag blivit påkommen. Adams läppar släppte taget om mina och han skrattade till och putade med sina läppar. Han tog ett grepp om min midja och skakade om mig som om jag var ett litet barn. Adam kunde vara så hårdhänt ibland. Det var som om han fick spel och inte kunde kontrollera sina känslor och gav utlopp för dem genom att bli hårdhänt. Jag la mig ner på hans knä igen och tittade upp på honom. Han spände sina käkar och tittade ner på mig.   

- Vet du!



Jag älskar dig.


Alltså jag blev så ställd. Adam fortsatte titta på filmen och där låg jag med huvudet på hans knä. Men nej, så här ska jag inte se ut. Jag satte mig upp, rättade till håret och tittade förväntansfullt på Adam. Jag ville ha en litet tal. En redogörelse för hans kärlek. Adam gäspade och släppte tråkigt nog aldrig blicken från tv rutan. Det gjorde inget. Jag la mig ner på knäet igen. Tog ett djupt andetag och försökte andas in känslan. Inom mig slog mitt hjärta volter. Jag ville skratta. Jag ville gråta. Jag ville dansa. Han älskar mig. Fattar ni? Adam älskar mig. Det kändes som om jag var den enda älskade kvinnan på jorden. Jag minns hur jag blundade hårt och försökte föreviga det ögonblicket. Jag tänkte, det här vill jag berätta för alla jag känner så jag måste verkligen minnas hur det känns. Just nu. I detta ögonblick. Snart är det borta. Måste få ha det kvar. På något sätt.

 - Adam, jag älskar dig.

Han drog mig intill hans kropp och höll om mig hårt. För hårt. Min näsa trycktes mot hans bröst och jag fick typ börja andas genom munnen. Till slut släppte han taget. Och så blinkade han mot mig med ena ögat och log lite blygt. Adam sa "jag älskar dig" sammanlagt åtta gånger under den tid vi träffades.
Varje gång blundade jag hårt och förevigade hans tonläge, tonfall, andning, tid och plats i mitt hjärta.
Jag önskar att jag aldrig gjort det.
Hans röst väcker mig ofta om natten.
Läkaren säger att det kommer att försvinna med tiden.
Men det gör det inte.
Det blir bara värre.
Och värre.