To be ahelyn

Det är en viss känsla att skaffa sin en vän i vuxen ålder. En del vänner har man ju sen dagis. Man växte upp tillsammans och man accepterade varandras brister och lärde sig att älska och kunna umgås med någon som jaa... kanske inte har alla indianer i tältet. I vuxen ålder gäller det verkligen att det klickar med någon för att utveckla en vänskap. Precis så svårt som det är att hitta sin självfrände ju äldre man blir (när man var 16 var ju halva discot fullt med potentiella pojkvänner) lika svårt är det att finna the perfect friend. Man har ju en del i bagaget numera och kanske inte är lätt att ha och göra med alla gånger. ( Inte jag, jag är glädjen persionifierad, när jag inte är sur då)  När jag hittar en kompis, blir jag nästan kär i personen. Jag typ faccineras av hennes åsikter, värderingar och humor. Jag tar med mig allt hon lärt mig hem. Jag till och med tar efter lite. Jag längtar tills vi ses och blir glad när vi väl träffas. Precis som med en nyförälskelse. Detta har endast hänt mig en gång tidigare i mitt liv med en vän. Och hon blev en kär vän som jag än idag respekterar och anser tillförde mycket in i mitt liv. Iallafall, så fick jag ett sms nyss av en tjej som löd "Tycker om dig sötis" och jag blev så glad att jag skrek "Åh!", blundade och log. Så det så!

Nu tänkte jag lägga upp en gaybild som symboliserar vänskap, med det blir lite för gay, så jag låter bli.
Men nej jag är inte homofob som en läsare trodde. Jag bara älskar ordet gay. Det är ett så himla gayigt ord.

Gay!