K SOM I KAROL
Jag träffade min fina kusin K häromdagen. K är på tjocken och har inte träffat mig en endaste gång sen beskedet. Jag skrek i telefon "Du är gravid. Inte handikappad" och så möttes vi i stan och åt sushi och annat gott. Hon är så vacker och det lyser om henne. Jag blir alldeles lyrisk av att bara kolla på henne. Vi stod och jämförde hur mycket vi båda gått upp. Klämde på varandras fett. Det sorgliga är dock att det inte ligger en människa i mig, bara rent fett. Men skit i det nu. Iallafullafall så tog vi en springnota. Inte för att vi var fattiga. Inte för att maten inte var god. För att vi ALLTID pratat om att vi ska göra det. Varje gång vi sitter i en restaurang leker vi med tanken Och både K och jag blir tjockare och tjockare så om vi nån gång skulle göra det så var NU. Sen när ungen kommer ut kanske vi måste lämna honom/henne som pant. Så vi gjorde det. Vi ställde oss upp. Tog våra tillhörigheter med oss och gick rakt ut, med näsan i vädret. Väl ute ut restaurangen sprang vi, eller jag sprang in i en butik och väl där inne bara skrattade och skrattade vi. Alltså det är BARA med K jag kan göra sånt här. Det här är så typiskt oss. Sen vi var små har hon fått mig att klättra upp på träd och göra sånt jag inte vågar men som är så jävla kul. MEN ALDRIG MER! Vi ville bara testa om det gick och hur det kändes och nu har man gjort det. Vilket härligt sätt att inleda året. Göra sig kvitt med drömmar man haft.
Haha. I have a dream! 