Onsdags frossa
Kan ju börja med att försöka reda ut varför jag väljer att starta en blogg?
Tjaa måste medge jag tröttnat på lunarstorm, playahead, helgon m.m Det är en stark anledning. Visst är det ett bra sätt att hålla kontakt med gamla klasskompisar, smyga på gamla ex, exets nya flickvän men mer än så ger det inte. När jag ger mig på att skriva en blogg där måste jag passa mig jävligt noga för vad jag skriver för tänk om Kalle, Linda eller Johan läser det. Hur skönt det än kan vara att skriva av sig all olycka och orättvisa som drabbar mig dagligen är jag inte dum nog att ge mina fiender lyckan att få läsa om den. Nej någon måtta får det vara. Så jag hoppas att jag här får vara ganska anonym just för att få tillfället att vara hundra procent ärlig. Jag vill skriva om min åldersnoja, jojobantande, dåliga självkänsla m.m, ja ni vet det gamla vanliga.
Jag läser journalistik. Fast själv tycker jag inte jag har en sådär överdriven talang för skrivandet utan jag vill mest bli det för att bli känd. Jag har sen liten fått för mig att jag ska banne mig bli känd, kosta vad det kosta vill. Jag har utseendet för det och tjaa det andra som talang och grejer år man ju lära sig eller låtsas att man har. På väg hem från skolan i tisdes satte sig en onykter student som var på väg till sin nollning och sa ett av de mest klokaste citat jag har hört. Jag citerar: "Jag är inte så smart. Men jag är duktig på att lura folk att jag är det. Jag slänger ut mig lite svåra ord, lägger pannan i djupa veck och säger något djupt och filosofiskt, så går det hem" Alltså har ni hört på maken vilken smart tjej. Självklart tror sig säkert denna tjej vara dummare än hon är men jag kan tänka mig att det är samhället som har lurat i henne detta. Hon tror sig lura världen att hon är smart och detta gör hon i sin tur för att världen en gång lurat henne att hon inte var det. Men hey! det är ju bättre än inget. Det är ju inte ofta man får höra att man är smart, eller jo mamma och pappa brukar säga det då och då men det är oftast när de vill att jag ska utföra något som kräver en extremt intelligent hjärna, som att beställa kläder på Ellos katalogen., avbeställa något som jag beställde förra veckan, leta efter en försvunnen plånbok bla bla. ¨
I måndes började mitt nya nyttiga liv. Kajsa i min klass är en tjej med allvarliga ätstörningar, nästan lika allvarliga som mina. Och nu talar jag inte om bulimi, anorexi utan om bantninsfreak. Ni vet såna som står i affären och vänder och vrider på förpakningar och räknar kalorier. Såna som köper alla tidningar som det står något om hur man snabbt kan tappa vikt "Gå ner 6 kilo på 3 veckor" "Så rasade Annika ner i vikt". Såna som inte pratar annat än vad de ätit vad de ska äta och hur de ska sluta att äta och såna som bantar några dar men får så lågt blodsocker och känner sig svimfärdiga av att levt på vatten i 1 vecka att de sätter i sig glass, kakor, chips, godis på mindre än en timme.
Sån är kajsa.
och jag
Tjaa måste medge jag tröttnat på lunarstorm, playahead, helgon m.m Det är en stark anledning. Visst är det ett bra sätt att hålla kontakt med gamla klasskompisar, smyga på gamla ex, exets nya flickvän men mer än så ger det inte. När jag ger mig på att skriva en blogg där måste jag passa mig jävligt noga för vad jag skriver för tänk om Kalle, Linda eller Johan läser det. Hur skönt det än kan vara att skriva av sig all olycka och orättvisa som drabbar mig dagligen är jag inte dum nog att ge mina fiender lyckan att få läsa om den. Nej någon måtta får det vara. Så jag hoppas att jag här får vara ganska anonym just för att få tillfället att vara hundra procent ärlig. Jag vill skriva om min åldersnoja, jojobantande, dåliga självkänsla m.m, ja ni vet det gamla vanliga.
Jag läser journalistik. Fast själv tycker jag inte jag har en sådär överdriven talang för skrivandet utan jag vill mest bli det för att bli känd. Jag har sen liten fått för mig att jag ska banne mig bli känd, kosta vad det kosta vill. Jag har utseendet för det och tjaa det andra som talang och grejer år man ju lära sig eller låtsas att man har. På väg hem från skolan i tisdes satte sig en onykter student som var på väg till sin nollning och sa ett av de mest klokaste citat jag har hört. Jag citerar: "Jag är inte så smart. Men jag är duktig på att lura folk att jag är det. Jag slänger ut mig lite svåra ord, lägger pannan i djupa veck och säger något djupt och filosofiskt, så går det hem" Alltså har ni hört på maken vilken smart tjej. Självklart tror sig säkert denna tjej vara dummare än hon är men jag kan tänka mig att det är samhället som har lurat i henne detta. Hon tror sig lura världen att hon är smart och detta gör hon i sin tur för att världen en gång lurat henne att hon inte var det. Men hey! det är ju bättre än inget. Det är ju inte ofta man får höra att man är smart, eller jo mamma och pappa brukar säga det då och då men det är oftast när de vill att jag ska utföra något som kräver en extremt intelligent hjärna, som att beställa kläder på Ellos katalogen., avbeställa något som jag beställde förra veckan, leta efter en försvunnen plånbok bla bla. ¨
I måndes började mitt nya nyttiga liv. Kajsa i min klass är en tjej med allvarliga ätstörningar, nästan lika allvarliga som mina. Och nu talar jag inte om bulimi, anorexi utan om bantninsfreak. Ni vet såna som står i affären och vänder och vrider på förpakningar och räknar kalorier. Såna som köper alla tidningar som det står något om hur man snabbt kan tappa vikt "Gå ner 6 kilo på 3 veckor" "Så rasade Annika ner i vikt". Såna som inte pratar annat än vad de ätit vad de ska äta och hur de ska sluta att äta och såna som bantar några dar men får så lågt blodsocker och känner sig svimfärdiga av att levt på vatten i 1 vecka att de sätter i sig glass, kakor, chips, godis på mindre än en timme.
Sån är kajsa.
och jag