Princess of Wales

10 år sedan Diana dog i en tragiskt bilolycka. Minns att min pappa snyftade när han kom in och berättade nyheten. Hela familjen samlades då i vardagsrummet och stirrade på texttv-rutan. 36 år gammal och en fantasktisk person om man får tro media, som även var de skyldiga till hennes för tidiga död.

image73


Världens bästa hustru snortar koks

Kom hem från jobbet och städade lite snabbt. Duschade, tittade på Top model, kokade spagetti,gjorde en korvgryta och bakade en pizza. Alltså ibland är jag bara för underbar. Lätt att jag skulle vilja ha mig själv som flickvän. Klädd i en rosa juicy -dress och en kopp te sitter jag här och myser. Pizzan är fortfarande i ugnen. När fan kommer min man? och varför, varför hör inte min familj av sig till mig. Tänk om jag inte var så här städad. Nej, tänk om jag skulle få för mig att dra en lina, smoke some gräs och helt plötsligt inse att jag inte är en människa. Jag är faktiskt en fågel. Som flyger. Ut genom fönstret. Mmm, just det. Då kanske ni skulle ringa.
Fuckers.

Off to Work

image72

Jag är en nörd

Klassen delades in i tre grupper för att sedan delas in i ytterligare fyra grupper till. Jag är i världens nördigaste grupp. Snart börjar jag fundera på om jag själv är en nörd eftersom jag jämt lyckas hamna bland nördos. Vi satte oss i en ring, mellanstadievarning, och presenterade oss för varandra. Andreas, har en bögig personlighet. Han gestikulerar mycket och talar med en viss förväntan i sin röst. Som om han laddar upp inför något extremt bra, som aldrig kommer. Han ser inte ut som en bög, mer som en nörd, med tandställning - såklart. Lila hårfärg på sin page, lite hårdrockstil - alltså svarthuvtröja med ett färgglatt motiv och urtvättade jeans. Andys intressen är att sitta framför datorn och umgås med vänner. Amanda, tandställning med underbett. Råttfärgat hår och tidigt 2000-tals kläder. Skrattar varannan mening och avslöjade hennes stora passion i livet - magdans, varpå hon fick allas blickar på sin mage. Yokub, tror jag han hette. Överspänd syrian som redan hunnit starta eget - självklart. Spänner sig men är egentligen lite småmullig. Pratar mycket nonsens. Mikael, ser ut som en helt vanlig svensk. Fräknig rödhåring med helt okej klädstil. Verkar vara den mest normala av oss alla. Avslöjade sitt ursprung - Chile, jag reagerade med ett "Va?" och Mikael tittade frågande på mig och jag berättade att även jag var från Chile. Mikael blev upprikitgt sagt häpen. "Du?, från Chile" Förstår inte varför han blev så förvånad. Det står ju praktiskt taget i pannan på mig. Det är han som ser ut som en svensk.  Undrar varför alla chilenare blir så till sig och förvånade när de stöter på varandra. En chilenare blir alltid glad när den träffar en landsman på en allmän plats. Man får lust att gratulera "Aha, du lyckades också ta dig till Sverige", utbyta artighetsfraser om pinochet, piroger och dj mendez för att sedan förenas i en stor kram. Förutom på dansgolvet då, då är det krig.
Jag funderar på hur gruppen uppfattade mig. Jag ska göra ett försökt att vara så objektiv som det går. Priscilla, liten och smal tjej (thank you very mutch). Långt hår i en gräslig färg. Svårt att definiera hårfärgen men antagligen gamla slingor från sommaren- 79. Lagom smink och kläder. Skortan satt dock lite konstigt eftersom hon envisades med att dra ner den hela tiden. Talar äcklig skånska och kanske lite för fort. Hennes blick är inte heller alltid närvarande eftersom hon kollar in allas kläder för jämnan. Ser trött och ganska sliten ut. Hon berättade om sin träning och nämnde även sin pojkvän.
Jag lovar att alla kände Yobubs besvikelse. Han satt liksom vänd mot mig hela tiden. Nästan med ryggen mot stackars Amanda.

Fixade städningen yesterday så nu ska jag bara snygga lite här lite och sova en svätt.
Nästa - jobb.

To do - onsdag

Rensa bland kläder. Jag vill ändå ha en ny höstgarderob så det som inte används - Out
Hitta en plats till alla mina väskor. Jag får ångest. Har tre par väskor som jag aldrig använt och aldrig kommer att använda och ändå slösade pengar på - Fuck
Bädda sängen - annars lägger jag mig bara i den.
Köket - rensa, skrubba, torka.
Damsuga och moppa

Kom igen Priscilla. You can do it


Ruta ett

Ja, då är vardagen igång igen. Tråkigt nog känner jag mig inte riktigt på g än. Man kan ju tycka att jag som redan bott här i ett halvår inte ska ha några som helst problem med att gå tillbaka till mitt så kallade liv. Men det har jag. Inte nog med att min lägenhet numera kan förväxlas med soprummet jag sitter även ensam på föreläsningarna. Jag som för en gångs skull hittat två fina vänner och dessutom en helt okej klass. Saken är den att min klass numera läser en kurs som jag redan avklarat i ett tidigare liv i Kalmar. Därför läser jag nu en retorik kurs som ska hjälpa mig i min framtid. Kursen i sig verkar kanon. Men det är alltid ett himla ståhej med att hitta någon som man kan föra en konversation med. En person som lånar dig en penna om du glömt. Som upplyser dig om vilken sal alla befinner sig i. En person man kan himla åt när en idiot ställer en idiotisk fråga. Ja, ni vet. Jag brukar med en snabb blick kunna sålla.
Alla kommunister och personer med converse skor - Bort.
Invandrare - Okej.
Blondiner med pumps - Okej.
Udda människor som utstrålar intelligens - Bort.
Tråkig, men trevlig människa - Okej
Tjockisar, som tror att de är smala - Bort
Jag tittade lite efter en liten tjej som hade ungefär min hårfärg men hon hittade tydligen en annan kompis. Så då sket det sig. S har för övrigt hotat med misshandel om jag skaffar en ny vän så det är väl lika bra att jag sitter ensam.


Lördagens bravader

Trevlig kväll igår. Firade min vän T tillsammans med hennes vänner. Måste medge att jag var lite nervös över det hela. Jag beklagade inför min make på tåget för att S var sen och jag skulle bli tvungen att kliva in i festen alone. Mannen min försökte förgäves lugna ner mig men jag deppade ihop totalt på tåget. Men precis innan jag hoppade av tåget stannade en tjej mig.
"Hej, förlåt att jag lägger mig i men jag måste bara säga att du inte ska vara nervös för festen. För du är verkligen jättefin. Jag trodde du var en fotomodell när jag såg dig först så var absolut inte orolig."
Huxflux hade jag ökat på självförtroendet med 100 %. Tack som fan. Speciellt för fotomodell-delen.
Hursom helst var det hur trevliga männisor som helst och jag passade in ganska bra in i miljön. Om det inte vore för min gräsliga dialekt som en mindre charmig historia. Vi hamnade på Stureplans trakterna i någon ny klubb som spelade "dunk dunk dunk" - musik. På vägen hem köpte vi nattamat inte bara en utan två gånger. Sista gången hamnade vi Mcd och mötte upp min man och hans bror. I kön hamnade jag i ett litet gräl med en tjej som enligt mig var lite för närgången mot min man. Så, jag knuffade hårt bort henne och bad henne på spanska att hålla sig borta från mitt revir.  "Puta weona dejate de wear po"  S blev likblek och kunde inte riktig smälta min aggresiva sida. Det kunde inte heller T som gång på gång frågade S om det verkligen var Priscilla som gjort på det viset.
Nu fick jag plötslig asont i skallen. Så jag tänker sluta skriva nu.


Bajsa Bajsa

Jag har alltid haft något mot Jessica Alba. Har inte riktigt kunnat svälja henne. Och det är inte bara svarsjuka det handlar om, jag lovar. Okej, lite svarsjuk är man ju klart alltid men det är mest för att hon tjänar så jävla bra med cash. Men helt ärligt - hon är inte jättesnygg. Hon är söt, men hon är fan inte så jävla hot som alla påstår. Jag känner inte för henne som jag till exempel gör med Penelope Cruz eller Shakira. Det kallar jag snygga kvinnor. Människor kallar Alba för kurvig vilket hon absolut inte är. Hon har en tolvårins kroppsform.
Bajsa på dig Jessica! 
Hur som helst så har jag länge lagt märket till Perez Hilton refererar till henne som -Jessica "dont call me latina" Alba- och jag undrar varför. Jo, så här är det. Jessica kan inte tala ett ord spanska. Hon kan säkert vanliga svenska uttryck som "una cerveza porfavor" men mer finns det inte. Hon har haft en amerikansk uppfostran och har alltså aldrig blivit slagen av sina päron som vi andra latinos har. Jessica har till och med hävdat att hon är en positiv till one night stands och bara det visar ju att hon verkligen inte är en latina. Många latinas är visseligen smyghoror men utåtsett är en latina alltid en oskuld. A l l t i d. Ja, jag håller med dig Jessica. Du är verkligen inte en latina. Men var inte så jävla stolt för det. Latina är ju förmodligen det snyggaste en människa kan vara. Alla vill väl hellre vara Shakira än Paris Hilton? Det vill iallafall jag, så bajsa på dig Jessica!

Försökte hitta en ful bild på Jessica men det är ju så klart omöjligt.
Men här har hon iallafall skitfula leggins.
image71


Die Hard 4

En hel dag på stan med min man. En sex-timmar lång shoppingtur. Inga konstigheter med det. Kvällen avslutades med Die Hard 4. Filmen valdes av mannen min och jag gick med på det för att bevisa min stora kärlek till honom. Jag gillar Bruce men spelar han inte alltid samma roll? En helt vanlig man med en trasslig relation till sin dotter som i sin tur vägrar kalla honom pappa. Han heter alltid något vanligt som Jack eller John. Är kaxig men har ett hjärta av guld och är en riktig action-hjälte med fler liv än en katt. Mellan alla smällar och skott slänger han alltid iväg en fyndiga kommentarer som retar gallfeber på den onda killen. Men snygg är han, och åh så manlig.
På tal om absolut ingenting, är inte Bratz- dockorna porriga?
Jag menar visst Barbie är nog inte Guds bästa barn men hon ser iallafall schysst ut. Den här dockan ser ut som en jävla bitch.
Som en riktig chilenarsubba med taskig klädsmak.
Jag vet precis vem dockan liknar, men fan heller att jag nämner hennes namn.
Fyfan för Bratz.
image70


Födelsedagbarnet


Hon i mitten. Min prima - kusin.
Om jag har tur ser jag ut som henne när jag är 32.

image69

Jag har frossat

Frossat har jag.
Jag är lite av ett häsofreak så när jag väl frossar - ja då hetsäter jag som om det inte fanns en morgondag.

En påse grillchips
Godispåse
Kladdkaka
Makaroner och köttbullar
2 glassar
1 glas vin
ris och korv
Bröd med massor av smör
Ett halv digestivekex (?)
Ännu mer chips och godis


Ja ni ser ju själva. Jag känner mig som en fet jävla gris. Ett glas vin, varför i hela friden skulle jag helt plötsligt ha vin. Jag är inte ens vintypen. Ni vet såna som kryper upp i soffan med ett glas vin eller tar ett glas vitt till maten. Nä fan inga såna löjliga dumheter, de få gånger, eller få och få, de gånger jag druckit vin har det varit precis innan man drar från förfesten och känner att - "nä jag är inte helt dyngrak, måste ha lite till!" Ja då halsade man direkt ur vinflaskan, höll för näsan och sköljde ner spyan som letade sig uppåt. Hur som helst så hade jag en flaska Black Tower på en hylla och hällde upp ett glas. Så jävla löjligt, jag drack inte ens upp skiten. Tror baktanken var att vinet skulle få mig att må illa så att allt som står i texten ovan skulle hamna i toastolen. Haha, bulimi-varning där eller? Nää, inte riktigt. Har aldrig förstått mig på den där "köra fingrarna i halsen och spy upp inälvorna". Jag har testat, men aldrig lyckats. Misstänker svaga kräkreflexer för att en gång hade jag fingrarna så långt ner att det kändes som om jag pillade på matsäcken Min man försökte lära mig en gång men det slutade med att han kräktes och jag tittade på.
Jag ska sova nu, jag vet, jag vet.


Vill ha!

Ge mig!
yapo, ge mig, yalla haide!
image68


En bra start

Började mitt glamorösa liv här i Sthlm med att panta burkar. Höll på att sortera min tvätt vilket jag har för övrigt har blivit riktigt bra på. I allafall så var jag på väg ner med tvätten när jag upptäckte att tvättmedlet var slut. Först övervägde jag att rota efter smulor i tvättstugans papperskorg men sen fick jag den lyssande ideen att panta mina burkar. Att panta burkar förknippar människor jämt med flyktingar, hemlösa och alkisar, eftersom jag som barn var flykting, hemlös och på gränsen till alkis i min tonår så passar det mig perfekt.  Hela 25:- riksdaler fick jag ihop och tvättmedlet var mitt. Imorgon är jag tillbaka på skolbänken. Känns precis lika nervöst som vanligt. Haha, när jag var mindre fick jag jämt för mig att när skolan började så startade även mitt nya liv. Så dagen innan städade jag mitt rum, la inpackning i håret, klippte tånaglarna, köpte nya kläder och hade givetvis ett himla jobb med att somna. Man gick och la sig redan vid åtta tiden och krigade för att få sömn men istället satte alla slags tankegångar fart i huvudet. And here we go again. Länge leve datorn!
Vill gärna skriva en om en ganska stor sak som har hänt men vet inte om jag vågar. Ska jag?
En man säger sig vilja gifta sig med mig. Jag är Jennifer Lopez och för tillfället är han tillsammans med Linda Rosing. Ja ni ser ju skillnaden på kvinna och kvinna. Men jag/Jennifer har ju sin Marc som hon älskar och har det bra med. Äsch, jag tror inte ni fattar. Man måste bo i Osby för att kunna lägga ihop pusselbitarna.


Jag har nog inga vänner

...tror jag.
Jag har mig själv att skylla. Vet ni varför? För jag ägnar inte människor tillräckligt med uppmärksamhet. De finns i mitt liv eftersom jag av diverse anledningar tycker att de har en plats där. Men sen är det som att jag inte riktigt pallar ha den där "bästis-relationen". Ja ni vet, ringa-träffas-fika-prata-umgås,blablabla. Vissa människor försummar jag till den grad att de försvinner ur mitt liv. De orkar inte med en sådan oengagerad person helt enkelt och jag förstår dem precis. Jag lovar att ringa men ringer aldrig. Lovar att vi ska träffas och hitta på något men det blir aldrig så. Och vet ni vad det värsta är? Jag lider inte ett skvatt av det. Har tydligen inget extremt behov av att ha vänner runt mig. Detta faktum blev speciellt tydligt när jag idag hamnade framför lillasysters msn-lista. Jävlar vad människan har kontakter och så fort hon loggades in lät det "bluupp" tjugo gånger. Tjejen håller alltså kontakten med alla dessa människor - beundranvärt! Själv så blockar jag de flesta som addar mig - orkar inte hälsa och inleda konversationer. Så social är jag. Lillasyster har till och med ett par av mina gamla ragg på sin lista, även dem håller hon kontakten med. Gamla strul som jag på fyllan byt msn adress med och som sedan blivit för tråkiga för att hålla kontakten med. De har sedan i sin tur addat lillasyster för att försöka få råd om hur man fångar en fjäril (mig), och sedan har de tydligen blivit hennes vänner. Jaru lillasyster - beundransvärt!


Det värsta jag hört

Nu är lillasyster tillbaka och samma dag som hon kom hem åkte hon igen. Här har man gått och längtat efter henne och dessutom antagit att hon längtat efter mig. När jag befinner mig i huvudstaden har vi knappt någon kontakt så det gäller ju att passa på när man väl är hemma. Lillasyster har de befunnit sig i Växjö på ett gruppboende och tjänat cash istället för att vara här hemma med mig. Ja, och nu åkte hon igen. Sökte igenom varje rum i huset i jakt efter henne utan napp. Tvärs över luren fann jag henne. Nu är hon tydligen i Perstorp och måste måste måste umgås med andra människor. "Jag kan ju hälsa på dig Stockholm Priscilla, sluta vara så egoistisk.", sa hon
Det är roliga är att jag kallade mig själv egoistisk vid ett tillfälle då lillasyster och jag tjafsade över msn. För jag är lite egoistisk när det gäller lillasyster. Jag tycker nämligen inte att hon varken ska ha pojkvän, vänner, bekanta eller hobbys och sånt löjligt. Varför ska hon ha det? Hon kan ju hänga med mig istället. 
Ja, så medgav jag att jag kanske var lite egoistisk när det gällde henne. Och nu tror lillasyster att bara för att jag själv kallade mig ego en gång för länge sen har hon rätt att kalla mig det hela tiden. Skulle jag säga emot henne säger jag ju på sätt och vis emot mig själv.

- Kan du ge mig lite av din filt, jag fryser.
- Du är så egoistisk, Priscilla

- Oh glass! Får jag smaka?
- Du är så egoistisk, Priscilla

- Vill du skicka ketchupen!
- Du är så egoistisk, Priscilla

- Hörru, massera mig lite!
- Du är så egoistisk, Priscilla.


Överskattade människor

Tänkte ta en lite tupplur igårkväll. Klockan var runt 20.00 och min hjärna tycktes inte hänga med längre. Det blev ingen tupplur. Jag sov, sov och sov. Vaknade för en timme sen. Pigg som en jävla lärka och med en svag aning om att något inte stod rätt till. Mobilen hade 30 missade samtal från pojkvännen och ett par hotmeddelande även de från honom.  Det känns så wierdo när man sover så många timmar. Jag får jämt känslan av att något inte står rätt till, som om något stort och oväntat hände precis då jag sov. Ja, nu sitter jag här. Som sagt, pigg som en jävla lärka och undrar vart jag ska bli av. Kom att tänka på alla dessa överskattade människor som fastnar på tidningsomslag världen runt. Personligen tycker jag att själv förtjänar lite mycket mer uppmärksamhet än den jag får. My. myself and I borde inte stå vid en Shell - mack. Möjligtvis borde jag pryda ett omslaget i en tidning som står i en Shell-mack. Just nu hittar ni mig vid fast food delen, där vid korvarna ni vet.
Här kommer iallafall ett par överskattade jävlar.
image63
Vad är grejen med henne? Hon är smal som en pinne och hennes utseende säger mig inte ett piss.
Skulle jag gå förbi henne i stan hade jag tänkt "Jaha, där gick hon" Möjligtvis hade jag reflekterat en aning över hennes små bröst, men inte mer.
Hon skulle kunna gå i min klass och jag har bara inte märkt det.
image64
Här är en till sån. Hon går förmodligen också i min klass, har inte heller märkt av henne bara. Hon hänger med Kiera på rasterna. Är en sån jobbig person som alltid kommer i tid till lektionerna och frågar läraren massor.
image65
Vem är hon, förutom en modeikon som en gång i tiden förlät sin otrogna boyfriend. Hon ser ut som en glad käck Anna Svensson i 30- årsålder som jobbar på hemtjänsten i Osby. 




Det här, mina damer och herrar, det här kallar jag kändismaterial!
image66

Martina & jag

Jag har en vän, Martina heter hon. Vi har något speciellt hon och jag. Vi har hängt ihop sedan sexårsgruppen och satt praktiskt taget ihop hela högstadiet. Innan gymnasiet hände något. Plötsligt började Martina röka på rasterna och fick ett nytt intresse - alkohol. Själv så kärade jag ner mig och spenderade varje sekund med min dåvarande pojkvän, F. Vi valde olika gymnasium och skaffade nya vänskapskretsar. Jag var praktiskt taget besatt av F och Martina var besatt av A (alkohol). Jag ångrade mitt gymnaieval och hamnade åter igen i samma klass som Martina. Men då var det precis som om vi inte riktigt matchade varandra längre. Vi pratade visst gjorde vi det. Men hon umgicks med skumma people och kedjerökte konstant. Jag själv matvägrade och hade återkommande självmordtankar. Vi gick liksom inte ihop längre. Men, så fort en kris uppstod så fanns vi där för varandra. Vi är så jäkla bra ihop när det uppstår kriser. Båda är bra lyssnare och ger de mest kloka råd som går att ge. Men där tar det stopp. Det är ju himla synd att det är på detta viset. Med tanke på att hon i pricip är mina enda tjejkompis som jag kan berätta allt för. Men vi kan inte göra vanliga saker ihop som tjejkompisar gör. Typ fika, shoppa, festa, kamma varandras hår, ja ni vet. Vi blir som två främlingar när vi gör sånt. Inte så att det uppstår pinsamma tystnader men vi har bara inget att säga varandra. Men när det är något jobbigt som händer då blir vi supertajta.
Jag har på äldre dar uppmärksammat ett återkommande fenomen. Martina ringer bara fan när hon och Olle har bråkat. Då blir hon helt desperat efter min vänskap. Ringer, vill träffas, kör hem till mig, går ner till Shell och ringer igen. Men när jag mår dåligt då skiter hon i mig. Det är nämligen inte lika viktigt som när hon och hennes ex bråkar. Vår vänskap är inte på samma villkor längre.
Vi var ju kriskompisar, eller hur var det nu.
Vad är detta?
Hur gör man här?

Nu gör jag det igen

Går ut och springer alltså. Jag har en tendens att bli ett fetto på sommaren. Jag trycker i mig glass i stora lass och tänker "skitsamma jag bantar bort det när sommaren är över". Det sorgliga är ju att efter sommaren är jag så deppig över höstmörkret att det är tvunget att tröstäta om jag ska överleva. Över jul är det omöjligt att banta för då kommer ju Tomten och i januari är det helt värdelöst att banta för då har magsäcken förstorats så pass mycket att om ett endaste mål skippas svimmar jag. När våren kommer är det ju åter igen glassatid och så vad det med det.
Idag springer jag inte vilse.

Back to black

Tänkte vara duktig och sprang därför en extra lång runda idag vilket resulterade att jag sprang vilse i en timme. Fick leta reda på ett hus och fråga efter vägen. Först vägrade det gamla paret i huset öppna för mig. De tittade ut genom fönstret och vinkade misstänksamt tillbaka när den lilla svartskallen med panik i blicken försökte sig på teckenspråket. Efter många om och men kom tanten ut och förklarade vägen som tog mig hem. Jag har överhuvudtaget inget socialtliv kvar. Okej jag har aldrig haft ett överdrivet jätteaktivt liv men nu lever jag för Shell. Jag sliter häcken av mig på jobbet. Två har redan blivit sparkade på grund av slöhet, försening och annat smått och gott. Jag är inte en av dem och vägrar vara det. Jag ska sluta på det där stället med hedern i behåll så därför visar jag framfötterna nu. Fyra år senare. Ja, fyfan vad man har slöat där. Men det är bara för att man måste vara så jävla trevlig hela tiden. Det är ju typ det jobbigaste i världen. Le, "Hej hej, Vad det bra så? Okej, det blir 72, 50 öre tack, Du har inte 2 och 50? Inte det, okej ingen fara, Så där ja, 22,5 tillbaka, Vill du ha kvittot? Tack och hej!" Jag kräks och spyr och kräks igen. Drömjobbet? Ja, vad är det. Förmodligen börjar man vid tio och går hem vid två eller tre, det får jag välja själv, man har värsta ob-tillägget och över 100:-/h i vanliga fall. Dessutom får jag typ 50% rabbat på det jag säljer, antagligen dyra märkeskläder eller smink.  Jobbet är inte speciellt ansträngande. Går mest ut på att se snygg ut. Alla som jobbar där är i mina ålder och efter jobbet brukar man gå ut och ta ett glas, typ.
Nä, nu ska jag krypa ner brevid mor min. Darling har åkt hem och hjärtat mår inte jättebra.
Saknaden efter lillasyster gör ju inte det bättre. Imorgon är det söndag och det innebär ju bara depp och sånt. Suck.
image62