Den lilla gåvan

Den här fick jag av min man. Dock dagen innan han skrek "cajate", men ändå. Man får ändå hysa en viss kärlek under sin strejk. Det är tillåtet.
image105

Något som är mindre fint är ju en dagens outfit - bild som togs för ett par dagar sen. Inte nog med att jag bär softarkläder och står i en mycket konstig position, Jag borde dessutom köpa nya strumpor!
image106


JAG STREJKAR

Så här är det. Skriker min man på mig en gång till. Då fan drar jag. Inte för evigt då. Bara till närmsta vän och bara ett tag. Typ som en slags strejk. Det är lika bra att sätta gränser tidigt, eller hur? Speciellt när ens man är en vatos loco. Jag menar att sen sitter jag där med en blåtira och undrar vart fan det gick fel. För en sak ska jag berätta för er. Skillnaderna mellan en arab och en latino är inte så stora. Araben är hårigare, har större näsa och fler svettkörtlar. Latinon har mer taktkänsla, mindre intelligent och är lite mer av en  "don Juan". Likheterna är;
Båda vill bestäma över sin frus klädsel. De har alltså svårt med korta kjolar och urringade toppar.
De vill bevisa sin manlighet genom att höja rösten inför människor.
Går över eld och vatten för sina morsor.
Äter som horses. (Fast det gör nog svensken också?)
Har en förkärlek till Angelina Jolie ( Fast det har väl alla jävla penisar)
Aja hursom helst...nu har jag tappat tråden. Vad vill jag komma fram till?. Ja, jo att du inte alls behöver vara gift med en muslim för att åka på ett kokt stryk. En latinamerikansk man slår nog lika hårt. Därför är det viktigt att strejka tidigt. Nu tycker jag synd om min man som är värdens bästa och jag kan aldrig tänka mig att han skulle slå mig. Men man vet fan aldrig.  Det är iallafall inte okej att skrika "cajate" som betyder "tyst med dig". Speciellt inte när jag pratar om viktiga grejer, eller hur?
På den här bilden har jag iallafall jävligt smala ögonbryn. Och det är ju inte så snyggt nej. Funderar dock på vart den där mössan är?
image104

Öppet brev till Viktor Olsson!

Du har stampat på min lillasysters hjärta.
Nu ska jag laga det. Jag ska tejpa, limma och försöka pussla ihop alla delar.
Jag gråter när jag skriver detta.
Vi fixar det lillasyster.
Jag fixar det åt dig.


image103

Why do all good things come to an end?

Vaknade och var sjutton år igen. Kent på full volym, drog täcket över huvudet, minns gårdagens samtal och försöker hålla andan för att slippa leva. Så där såg min morgonrutin ut i x antal år. Idag är det inte jag som är olycklig. Men det gör nog lika ont i mig som det gör i henne. Olycklig kärlek  är verkligen en av de värsta typ av problem du kan ha. Ibland gick det så långt att jag önskade honom död. Sen ångrade jag mig. Okej, kanske inte död men på sjukhus i koma iallafall. Kanske i koma skulle ha kunna sluta såra mig som han gjorde. Jag sårade honom också. Det har jag insett på äldre dar. Kanske inte sårade men drev han till vansinne så att han i sin tur sårade mig. Jag var väldigt psykiskt instabil som ung. Jag var till viss del medveten om det. Men absolut inte som min omgivning var. Än idag stämplas jag lite som av ett psyko. Ibland försöker jag skylla det på någon annan än honom. Mina föräldrar? Nej, dem varnade mig varannan dag och var underbara när allt brast. Vänner? Omöjligt, jag hade gjort mig av med varenda än. Det var han. Och jag- självklart. Ett destruktivt förhållande kallas det, Man vägrar släppa taget om varandra och fortsätter istället att göra varandra illa. Det är sorgligt sen när allt tar slut, för det gör det förr eller senare. Allt man byggt upp, kämpat för, gråtit för och utstått med bara försvinner. "Hejdå, det var kul att träffas! Nu går jag vidare". Vad ska det vara bra för, tänker jag. Fyra år av mitt liv till ingenting.  Eller, var det där nödvändigt för att mitt nuvarande förhållande ska fungera så bra som det gör? Och hur gör jag om detta tar slut? Tar jag med mig ytterligare år av kärlek i bagaget och hoppas att de ska göra mig starkare som människa. Har allting ett slut, precis som Nelly Furtado sjunger om? Något jag önskar att jag vetat om då tider var som värst är att livet har så otroligt många dörrar att öppna. Allt är inte bara svart eller vit. Livet tar inte slut när man är sjutton. Jag trodde apå fullt allvar att jag aldrig skulle kunna leva utan denna människa. Han var mitt liv och han ville inte ha mig. Önskar att jag hade vetat att flera år senare står samma kille på knä och gråter att han vill ha mig, att han inte kan leva utan mig. Önskar att jag vetat då att trots att det har gått flera år sedan det var vi, så räcker det med ett samtal till honom för att få honom tillbaka. I slutändan lämnade jag honom.
Och det är jag jävligt glad för.
image102

En riktigt dålig dag

Ska snart dra mig till skolan. Har en tråkig föreläsning klockan ett och sedan är det jobb till nio ikväll.
Det här inte alls en bra dag. Varför?
Därför att...
Dålig hårdag. Jag har ett diadem på mig. Jag passar inte i diadem. Jag ser ut som ett dagisbarn.
Jag har en finne på kinden som jag förgäves försökt att sminka över.
Jag är tjock idag. Smällfet, mullig och fet. Skittjock!
Fula kläder. Min dagens outfit skulle få Ebba von Sydow att rynka på sin perfekta lilla panna.
Jag är jättelångt bak i skolan. Har två inlämningar, en redovisning och tentan på fredag.
Tjafsade med min man. Som är för tillfället är ett cp.
Jag är en ful människa idag. Både till insidan och utsidan.
Ha en riktigt jävla dålig dag!


Snyggast

image101




Den här tjejen har allt.
Hon är helt enkelt bäst.
Jag kallar henne "Lillasyster".
Ni kan kalla henne Lippe.

Att göra:

Vad: Se ditt absoluta favoritband som du älskar över allt - MUSE
När: 21 okt
Med vem: Lillasyster såklart!
Hur dags: 19.30

image95

Någon annan som delar min lycka?


Dagens bästa!

image94

Jag tycker inte om dig Eva.
Inte ens lite.

Konsten att gråta över spilld mjölk

03.00 visade klockan när jag släpade mig ur sängen. Mitt mål var att ta mig snabbt till pendelstationen och ta mitt alldeles för tidiga, men billiga tåg till Osby. För att slippa trycka ner mina pumps i väskan hoppade jag i dem istället och vandrade iväg i mörkret. Väl framme i stationen, med endast tio minuter på mig upptäckte jag att alla dörrar var stängda. Pendelstationen hade inte öppnat.  Så jag sprang, sprang i mina pumps. Så jävla ful jag måste sett ut. Fem minuter innan tåget skulle glida in befann jag mig på plats. Tåget gled aldrig in. Jag fick messa min syster som i sin tur ringde och väckte min man. Han konstaterade att vi hade missat att det inte var ett tåg som skulle ta mig till stan utan en buss. En buss som jag alltså missat. Om jag går in på SJ:s hemsida och beställer ett tåg från Stockholm till Osby. Då fan förväntar jag mig att det är ett tåg som tar mig dit. SJ = Tåg! Hallå?. Jag satte på den sorgligaste låten på min ipod och haltade hem gråtandes. Jag grät för att så gärna ville träffa min mamma och pappa. Jag grät för att jag jämt försätter mig i fel situationer och anledningen till det är att min ekonomi suger så hårt att jag alltid väljer den billigaste vägen. Den billigaste vägen är jämt den krångligaste och för att tjäna in en hundring eller två går jag upp mitt i natten och springer som en idiot för att gå på ett tåg som inte ens existerar. Min man möte mig och kramade om mig hårt, vilket var väldigt irriterande då jag helst hade velat att han istället bar mig hem pågrund av grovt skadade fötter. Vi försökte förgäves haffa en taxi som kunde ta mig till stan för att hinna med tåget. Men med min vanliga tur så var alla taxi bilar som man annars snubblar över huxflux - borta. Hemma satte jag mig i sängen och fortsatte att gråta som ett barn. Vid det här laget grät jag för att jag var hemskt hungrig och jag inte kunde förmå mig att fixa ihop något ätbart. Jag är i Osby nu. Självklart. Min man köpte en ny biljett åt mig. Självklart. Jag är en älskad kvinna. Inga konstigheter alls.

image93
Bilden har inget med mitt dåvarande tillstånd att göra.


Fina väskor

När systa min var här tog hon med sin tre superfina väskor som hon fyndat på en loppis.
Alla tre för 50:-
image90
image91
image92 

Den vita använder jag redan som plånbok. De andra får hänga med ut i vimlet om jag inte hamnar i Osby efter alla om och men.

Bio

Big No Nooooooo!
image89

Nu börjar min dag

Okej, så här ser dagen ut.
Först göra mig klar och dra till skolan för att möta S. Förmodligen kommer vi snacka mycket skit och plugga desto mindre. Sen är det meningen att vi ska göra något så konstigt som att ta en after-plugg. Dricka vin någonstans. Och ni vet ju vad jag tycker om att dricka vin. Är det meningen att jag ska bli dyngrak kan jag ta vin annars får det vara. För så äckligt är vin, enligt min smak. Sedan vill jag helst ge mig ut i stan på jakt efter en perfekt kjol som jag så gärna måste ha. Men jag funderar på att spara shoppingturen tills lillasyster anländer. Fan vad jag hoppas att hon kommer imorgon. Hon är saknad! Min chef ville helst att jag skulle arbeta på lördagen med tji fick han. För då ska jag minsjäl fira Chiles nationaldag med piroger och grejer, hemma hos min mans päron.
Vad ska jag ha på mig idag då? Alltså idag? Det eviga problemet sen jag kom ut ur min mors vagina. Förmodligen sprang barnmorskor redan då runt i panik och frågade varandra "Vad ska hon ha på sig?". Suck. Funderar på,
Svarta leggins
Mörkblå jeanskjol
Brun oversized tröj/kofta
(älskar att jag använder mig av ordet "oversized", it´s so Elin Kling)
Svarta pumps
Hm, kanske. Ser alltid bättre ut i huvudet än i speglen. Så är det.
Nu ska jag koka mig en kopp te och dra mig en liten, liten stund till i sängen.

C ya!

En sak är iallafall säkert. Så här får gärna mitt hår se ut idag. Gärna i resten av mitt liv också för den delen.
image88


I min bokhylla

Lillasyster, jag har köpt den!

image86

mina vänner

Bestämde i veckan för att ta en fika med dear T på torsdag, alltså idag. Igår kväll hade jag ett jävla liv med att hitta hennes telefonumer eftersom min telefon har gått sönder. Hursom messade jag S vars nummer jag hade uppskrivet och bad henne meddela T att slå mig en signal imorgon, alltså idag. Men ingen ringde. Konstigt, tyckte jag och funderade ett tag på att åka in till stan och vänta på hennes samtal där. När dagens seminarium var över upptäckte jag ett sms,"Hej gumman. Kan inte ses idag. Jag har skola" Jag svarade, "Men vi kan väl ses här i skolan. När är du här?" Jag strövade runt i skolan ett tag och inväntade ett svar från T. Ingen mening att gå hem och sedan tillbaka hit igen ju. Men inget svar kom så jag bestämde mig för att slå S en signal och fråga henne vad som gällde idag. Men ingen svarade i den telefonen heller. Så jag gav upp. Gick till biblioteket och lånade en bok som var absolut nödvändigt. Kämpade mig genom den trånga skol-cafeterian när plöstligt en pentablond kalufs och ett svart krulligt rufs uppenbarades framför mig. S och T, ser man på. Fullt upptagna av sitt samtal och fika.

- Nämen hej
- Ååååh, gumman. Heeej, hur mår du? Säääätt dig!
- Jaha, vilka jävla fittor ni er som vägrar svara i telefon.

Både S och T spärrar upp ögonen och letar fram sina telefoner.

- Ah, just det. Jag glömde svara, vi skulle bara käka o så...
- Ja jag ser det.
- Vart ska du?
- Hem

S utbrister ett högt , irriterande "Meeeeeeh" och tittar på T för att få lite stöd

- Men lägg av, sätt dig!
- Nej, det är okej. Ha det så bra!


Och så gick jag. Bara så där. På väg ut genom dörren ångrade jag mig nästan och hoppades att någon av dem skulle springa efter mig. Vilket ingen gjorde. Så klart. Vi går ju faktiskt inte på högstadiet längre. I stället gick jag hem med ett dunkande hjärta, stadiga steg och ett leende på läpparna.

Fucking Bitches

I väntans tider

Två timmar kvar tills jag får lämna mitt arbete och gå hem till mitt lilla bo. Mitt extremt tunga jobb går ut på att säga "Hej" och "Hejdå" till alla människor som passerar disken. Ibland ingår lite kassaservice men inget som inte en apa klarar av att utföra. Har haft en hyfsat bra dag. Börjar må lite bättre nu. Kanske beror det på att det inte är kallt och mörkt  ute. Eller så beror det på att jag somnade i min älskade armar igår natt. Han tände lite ljus som jag förövrigt lovade att att blåsa ut (ops,det glömde jag) och sen pratade vi skit och kramades. Nu ska jag skriva min önskelista för september månad. Det är nog meningen att jag som bloggare ska visa bilder på dagens outfit och testa diverse prylar men jag äger varken en kamera eller en bra inkomst.

Priscillas önskelista

- Ett rosa läppglans. Inte något mes/ljus/babyrosa skit utan ett riktigt lyxigt rosa läppglans
- Nya inredningsprylar till mitt stora bruna bord och fönsterkarm
- Lillasyster hemma hos mig.
- Stövlar. Svarta med lagom klack och lagom dyra.
- Höstkappa som värmer och kan användas en bit in på vintern.
- Mobil


1 bild - 1000 ord

image85

Oj Britney - hur tänkte du där?

Jag har alltid varit på Britneys sida. Britney är allt. Snygg, sexig, grym på att dansa och har en unik röst. Hon har levererat hits efter hits och är en riktig entertainer. Hon har kämpat för sin karriär sedan barnsben och har därför gjort sig välförtjänt av de fem miljorner hon tjänar i månaden. Javisst håller jag med media om att en stylist vore kanon och att hon ibland beter sig som ett psyko. Men samtidigt kan jag relatera till hennes beteende. Att vara världens centrum under så många år måste vara ganska påfrestande och bara Gud vet hur man själv hade handskats med att ständigt leva med en kamera i fejset. Giftemålet med Kev Fed var ju ett stort misstag men ärligt talat tror jag att Britney bara hoppades på en man som skulle älska henne livet ut. Samtidigt tror jag att K.F bara var ett sätt att så lindrigt som möjligt komma över Justin. Och hur svårt är det inte att komma över Justin? Jag har svårt att släppa att han befann sig i samma stad som mig och jag fixade ingen biljett till konserten. Barn längtade hon självklart efter men det skulle gå snabbt eftersom, enligt mig, hon ville vara snäppet före Cameron och Justin som såg ut att kila stadigt. Jag förstår, jag förstår. Och den som aldrig har tänkt på att raka av sig håret kan ju kasta den första stenen på Britney. Hur många gånger har man inte haft över en dålig hårdag och tänkt att "fan va allt skulle vara lättare om man bara rakade av skiten". Man gör inte det, såklart, för att man vet att alla skulle fråga om man har cancer. Alla vet att Britney inte har cancer och hon har dessutom råd med peruker, extensions och hattar. Det är hennes huvud, hennes hår - det finns faktiskt större problem här i världen.
Däremot förlåter jag henne inte för sina modemissar. Det är sinnessjukt att vara så rik och klä sig så dåligt. Det är ett hån mot alla oss fattiga modeoffer. Hursom helst slog jag vad med min man för några månader sen. Han trodde på fullaste allvar att Britney aldrig skulle få till en comeback. Självklart skulle hon det, sa jag och en tusen lapp skulle vinnaren få, Britneys nya singel "gimme more" är ute och ligger i min ipod. Jag vann, eller hur? Eller? Jag vet faktiskt inte om jag är en värdig vinnare. Britney uppträdde nämligen på MTV-galan igår. Åh vad jag höll tummarna för henne. En storslagen comeback som slår alla kritiker på näsan. Det är precis vad som behövdes. Det höll inte. Inte alls. Britneys framförande var så himla dåligt att jag blundade och skämdes. Tom blick, stela rörelser, fula kläder (underkläder) och as, as, asful frilla. Ibland såg det ut som att hon inte förstod vad hon gjorde där. Och alla var ju där. Alla. Var. Där.
Oj, Britney.
Jag får nog ge min man en tusenlapp iallafall.


  
                                  image84
Britney - snälla kom tillbaka! Det finns ju ingen som du.

Bildbevis på kärlek

Engångskameran funkade ju bra. Där ser man.
image79
image81
image82
image83


I Used To Be Fat

Här är mitt bildbevis på att jag visst var en fet människa förr. Numera är jag fit, thank you very mutch!
Äää, va fan det funkar inte att lägga upp bilderna. Ni får tro mig istället.

Thank God It`s Friday

- Såg du vad det snöade igår?
- Haha, det snöade inte.
- Jooo, det gjorde det visst det. Massor.
- Ehm, nej. Det var pollen typ.
- Vaa? Jag som bloggade om det.
- Sluta, säg att du inte bloggade om det Du bloggade  väl inte om det? Va? Va?
- Hahaha, näää det gjorde jag inte.
- Tänkte väl det. Haha, snöade, haha.

Vad gör du Gud?

Jag vill bara upplysa er om att det för tillfället snöar. Det är varken kallt eller ruggit ute utan solen lyser starkt. Och det snöar. Det ser helt wierdo ut. Som att Gud haft sönder en stor dunkudde och allt innehåll faller ner över oss dödliga. Oj, nu kommer det ännu mera. När jag tittar ut ser jag människornas förvirring. De kliar sig på huvudet, kollar upp mot himlen och tänker - Whatta fuck?

Snälla bara dö

Samtal med en bibliotekarie.

- Hej, har ni den här boken
- Vänta så ska jag se efter... hm, jo den är inne. Ser du den hylla F där borta, där är den. Kolla efter författarens efternamn.
- Okej tack som fan.

Jag går bort till hyllan och förbereder mig för ett helvete. Jag är nämligen ett hopplöst fall när det gäller att leta efter saker och ting. Det är himla frustrerande när man letar efter något som ligger precis framför näsan på en. När man väl hittar saken vill man helst av allt slå sitt huvud mot ett bord ett par gånger bara för att ställa allting till rätta där inne. Iallafall så bestämde jag mig för att i lugn och ro leta efter denna otroligt viktiga bok. Ingen panik. Ingen stress. "La,la,la vart fan är boken? Den borde stå här ju. " Jag skojar inte när jag säger att letade i 40 minuter efter den. Nu kanske ni tänker att jag är ett cp som inte går till bibliotekarien om hjälp, men som sagt är jobbigt när bibliotekarien på någon sekund fiskar upp boken som stått bakom mitt feta arschle hela tiden. Så jag letade och letade och gav upp. Som tur var satt det en ny tjej vid disken denna gång.

- Ursäkta men vart står den här boken någonstans? Tjejen som var här innan sa att den står på hylla F men alltså jag ser inte den.
- Öhh, vänta ska jag titta efter här i datorn... hmm, den är tyvärr utlånad.
- Va, men den var ju här för 40 minuter sen.
- Ja, men då har den lånats ut.
- Omöjligt, jag har stått vid hylla F som en idiot i en evighet.
- Nej, här ser jag. Den lånades ut för en vecka sen.
- Men tjejen som satt här innan sa....okej, skitsamma.


DÖ!

Orale carnal

Idag diskuterade jag och en tjej olika typer av extra jobb. Hon klagade på att hennes var för slappt och jag klagade på att Shell är så drygt. Eftersom jag har en inbyggd mekanism, att alltid försöka se något positvt, så utbrast jag.
- Var glad mänska! Tänk på de som slavar!
Jag bet mig i tungan precis efter att jag sagt det. Min vän är nämligen mörk, svart, black. Hon sa inget utan pladdrade vidare. Men det är så himla typiskt mig att säga något sådant för att i nästa sekund ångra mig bittert. Hon såg det säkert på mig för hela mitt jag utstrålade skam."Tänk på de som slavar" Ja Priscilla, tänk på det själv. Förmodligen så har hennes förfäder slavat och hon behöver  nog ingen som påminner henne om det. Idiot.

Idag frågade Yokub ut mig om min man. Förvånad? Nä.
- Aha vart bor han då?
- Ehm, Rinkeby
- Säg inte att du är ihop med en jobbig turk
- Nä, verkligen inte.
- Säg inte att du är ihop med en Vatos locos.
- Men självklart är jag tillsammans med en Vatos locos.
-  jkadjiern ...
(otydligt)

Snart, snart, snart ska jag bli snygg i håret. Och då mina damer och herrar, då ska denna jävla höstdepressionen vara över.

image78

Dagens i - landsproblem

Top Model på trean sänds samtidigt som Idol på fyran.
What to do.What to do.

Saker som jag aldrig kommer att förstå

Det finns saker i vår värld som övergår mitt förstånd. Vissa av de har de mest logiska och även tekniska förklaringar men i mitt lilla huvud kan de inte få plats. Som till exempel, hur fasen går det till när vi skickar sms mellan varandra?. Jag ser en massa små bokstäver flyga genom ledningar och sedan in i mottagarens telefon. Detta är helt fantastiskt. Hur kan jag sitta här i Stockholm, skicka en hälsning till mor min i Skåne, det är fantastiskt. Just nu kan jag inte komma på förklaringen till detta men jag vet att det åtskilliga gånger har förklarats för mig. Telefonen är en annan grej. Jag kan genom en lur ha en konversation med mormor som bor i Chile. Hur är detta möjligt? Tvärs över ett världshav liksom. Jag minns när Jessica Simsoms egna "Desert Beauty kom ut. Ätbart smink. Hur är detta möjligt. Det lär ju finnas ett bäst före datum på produkten. Alltså doftande bubbelbad-skum som man även kan trycka i sig. Bara tanken får det att vattnas i munnen på mig. Amazing. Jag funderar på att punga ut med hundralapparna och frossa smink när föreläsningarna är tråk. Världens bästa uppfinning är väl förmodligen google, efter nätet självklart. Om jag inte har helt fel så är google resultatet av ett par amerikanska grabbars examensarbete, men jag kan ha fel så var vänliga att inte citera mig. Jag googlar på allt. Om jag ska baka något, leta efter någon, minnas något. Så fort jag har ett litet problem så googlar jag det. "Ont i min vänstra tånagel" "Britneys nya singel", jag till och med googlade min höstdepression och lärde mig massor om det. Hittade ett annat symptom som slog mig rakt i fejan. Jag har inte riktigt har mod att erkänna det på bloggen men ehm... de senaste 2 veckorna har jag haft en extrem längtan efter kolhydrater. Kakor, godis, ge mig socker NU! Blev genast ursugen på mer socker när jag ändå hade ett motiv till mitt destruktiva beteende. Jag har all rätt att stoppa i mig skit för jag är faktiskt höstdeppig, så det är så. Ljusterapi rekomenderades. Min man erbjöd sig att lysa mig i ansiktet med en lampa. Men det är nog inte så det går till, nej.
image77

Diagnos - Depp

Hur beskriver man en höstdepression? Jag räknar upp mina symptom.

Får panik av att dagarna blir kortare och mörkare.
Vägrar bära koftor, linnen funkar fortfarande - visst?
Får en konstig lust att lyssna på sorgliga ballader och det känns lite vemodigt i hjärtat. - Lugna favoriter!
Ångest över att det säljs mössor, halsdukar och vantar - Inte än ju!
Gråter ovanligt mycket när Oprah visar sorgliga inslag på tv.
Vill förnya mig. Färga och klippa håret, Nya kläder, väskor, skor. Allt - pigga upp mig!
Letar fram semesterbilder och betraktar de med sorg.
Sitter uppe länge och samtalar via msn - dagen får inte ta slut!

Så här blir det varje höst. Det är tur att psyket är så pass stabilt att man ändå genomlider vardagen. Men ett par lyckopiller eller andra upppiggande preparat hade inte suttit fel.
image76

Jag älskar er

Även om jag ibland verkar vara en ytlig jävla idiot, och ibland också är det. Så ska  ni veta att alla de vänner som hamnat på min väskapslista skulle jag aldrig någonsin skulle få för mig att försumma. Aldrig i livet. Kommer man med i min lista så är ni familj. Mi familia. Sen att jag väljer att skita i andra obetydliga människor som söker efter min vänskap det hör inte till ämnet. Jag skiter ju i dem eftersom jag redan är lyckligt lottad med de vänner jag redan har. Det finns inte många på denna listan eftersom jag är en väldigt trasig människa som är svår att älska. Men ni som finns med där. Jag älskar er. På riktigt.

Det var det!

Min man läste min blogg när jag låg och sov. Nu vet han allt. ALLT!
fuck.

Jag spyr galla över min existens

NeritaFlow säger:

jo jag vet... men ändå... jag såg en film idag med hon Kate Hudson..

NeritaFlow säger:

så jävla tunn och fin

NeritaFlow säger:

jag ser ut som en man.

NeritaFlow säger:

hur tänker du när du tänker på mig

NeritaFlow säger:

smal?

NeritaFlow säger:

tjockis

NeritaFlow säger:

normalbyggd?

NeritaFlow säger:

mullig?

NeritaFlow säger:

ÄRLIGT

Emma säger:

men hon är ju fan kändis, hon lever i hollywood. det är en annan värld än vår. o dessutom ser folk inte ens ut så i hollywood. det är enbart en liten del.

Emma säger:

jag anser dig vara smal. o ärligt talat så tänker man inte så mycket på huruvida du är smal eller ej för du är så jävla snygg i övrigt.

NeritaFlow säger:

jag önskar att jag kunde se det. Min man säger det hela tiden. Han önskar att jag fick vara en annan människa som ser mig själv komma in in genom dörren. Jag ser inte det.

NeritaFlow säger:

jag har feta armar..

NeritaFlow säger:

hur mycket jag än svälter mig kommer de alltid vara feta.. för att jag ärvt mina feta armar från mor min

Emma säger:

om feta armar är ditt största bekymmer så tycker jag du borde engagera dig i något mer meningsfullt, som att föda svältande barn i afrika eller nåt. dina armar är knappast feta.

NeritaFlow säger:

hehe ..

NeritaFlow säger:

du är så söt

NeritaFlow säger:

jag vet.

NeritaFlow säger:

jag är en idiot. tack för att du lyssnar

Emma säger:

tycker du inte dina mamma är snygg då? va stolt över att du ärvt hennes armar istället för att klaga på dem

NeritaFlow säger:

haha.. min mamma säger samma sak. Hon kollar på sina armar och suckar..

NeritaFlow säger:

...jävla feta armar... sen skrattar hon över att jag och Lis ärvt dem

NeritaFlow säger:

säger att det är rätt åt oss som gav henne bristningar och hängpattar

Emma säger:

jag kan hitta en massa skavanker hos mig själv men jag orkar inte klaga för det är sån jag är. o jag anser att så länge inte jag klagar så har ingen annan rätt att göra det heller.. o ärligt talat, om man bara gillar sig själv så gör andra det också. du får sluta utsöndra såna negativa vibbar

NeritaFlow säger:

jag är ju deppig

NeritaFlow säger:

jag spyr galla över min existens


Vad är det som händer med mig?

Jag är officiellt ett psykfall. Låt er inte luras av mitt vackra leende och perfekta kropp. Jag är en maniac. Dåre.Loca.Ich bin eine irre! Jag spelar alla mina kort fel och riskerar att förlora stor här alltså. Vad är det som tagit åt mig. Hur blev det så här? Allt började när på Harley Davidson - båten. En tjej tittade extra noga på min man och jag fick spader. Normalt sett brukar jag inte ha dessa problem. Snarare tvärtom. Hursom helst fick denna flicka mig att se rött. Hur kan en tjej på två ben stirra så mycket på en man som om inte bara har sin flickvän vid sin sida utan även vars flickvän är ett kap. Vid ett tillfälle fick jag luta mig i framstupa läge för att få i mig i lite syre. Så arg var jag. Min man var inte helt omedveten om situationen och han visste inte riktigt vart han skulle placera sin blick. Stackaren gjorde allt för att undvika manslukerskan, men jag förstår att det var ett tuff match. She was all over him så att säga. Jag kan inte släppa detta. En normal, självsäker tjej med alla höns hemma skulle ta det hela med en klackspark. Skratta och kanske kommentera det hela med en käck replik. Inte jag. Minns ni "Mcd incidenten"? Just precis. Jag flippade på en stackars tjej som försökte få min mans uppmärksamhet.Jag kallade henne fula, fula ord på mitt modersmål och knuffade henne långt bort från mitt revir. Idag diskuterade vi snygga kändistjejer och mannen nämnde hans drömgirl, efter mig off course, - Angelina Fucking Jolie. När han sa det var jag tvungen att stanna upp lite. Liksom hämta andan. Jag ville döda någon där för ett ögonblick. Lyckligtvis lyckades jag räkna till tre och lugnade ner mig, Vad är det här?
VAD ÄR DET SOM HÄNDER MED MIG?

image75
Do not mess with my man -
för tillfället!