To be ahelyn

Jag har slutat för dagen. Nu byter jag om och sen blir det kärlek.

Igår var en helt galen jävla kväll. Jag var så jävla snygg, fast jag hade en tjockisdag (mensmage) så jämnade det ut sig för jag hade mina rosa high heels som jag haft här hemma hela sommaren men inte vågat gå ut med på grund av höjdskräck. Men dessa rosa skor trollade bort mens magen på direkten!  Iallafall så fick jag för mig, i samråd med Sandy, att referera till mig själv som advokat. Nu i samband med mitt jobb träffar jag ganska mycket advokater och har blivit relativt insatt i vad de pysslar med. Så det var ganska lätt att lura folk. Haha.  De kom fram och berättade sina historier och frågade om jag var dyr och så vidare. De bad om mitt visitkort men då sa jag att jag har en regel att jag inte går ut och festar med mina visitkort för då bara delar  jag ut dem till höger och vänster. ÅH! Jag måste bara berätta en grej. När vi skulle in till Ambassadeur så vart det två snubbar bakom oss i kön. Båda var relativt finklädda och inte värst onyktra heller. Men så vägrades den ena att släppas in på grund av att hans sneakers var märkta med märket PUMA! Den andra som hade vita NIKE sneakers var mer än välkommen. Men PUMA kunde dra åt helvete. Alltså det blev ett sånt jävla liv på mig. Jag menade att det var hets mot folkgrupp (snubbarna var lite svarta) eller i allafall hets mot kläddmärke. Jag veeet att Puma inte riktigt är vad det brukade vara. Men trodde inte att det fick gå till så här.  Jag skrek högt vid ett tillfälle. "Jag tänker inte gå med på det här. Jag är journalist och tänker skriva om detta" Då vänder sig en snubbe i kön om och utbrister "Är inte du advokat?". Haha. Alltså det var helt galet och jag dansade så mycket. Vi bojkottade Amba och drog vidare till nåt annat place. Men alltså på riktigt. Jag hade skitkul. Men idag mår jag bajs.

Söta Lina.
Haha, Lina och jag känner inte varandra så bra. Hon kommer på mina pass och då brukar vi prata lite och så. Men alltså när vi såg varandra igår. Shiiiit, vi typ sprang mot varandra och kramades som om vi överlevt Auschwitz ihop.


Okej, men nu måste jag lägga mig i fosterställning igen.

1. Tack sötnos för igår... Det var heeeeelt underbart att viga toves lägenhet.. Nu ska vi ladda inför den 7 aug.. Puss från Sevim och Tove

Fyfan vad jag svullade när jag var utomlands. Hela veckan var en lång matkoma. Jag hann aldrig utveckla några hungerkänslor för jag hade ju för fasen munnen full med pommes hela tiden. Jag svepte även i mig slush hela tiden, när jag inte drack vin vill säga. Lite salongsberusad mitt ute i havet. Det var roligt. Jag sjöng skithögt medans jag simmade runt med ett ben. Jaa, ett ben. Tydligen så lärde sig bara ett ben att simma för det andra hänger bara med som moraliskt stöd. Jag har ingen användning för det. Skulle kunnat lämna kvar det på solstolen. Det andra stackars benet får däremot jobba febrilt. Iallafall så när jag sjöng så märkte jag inte att jag galde på som en tupp. Man hör ju knappt sig själv när man samtidigt kämpar upp mot ytan och försöker förhindra att dö ung. Ett par ungar tittade lite och så började den ena att sjunga med. Då blev jag djävulskt glad för att det vart ju lite allsång där. PÅ TYSKA. Hur som helst så när jag simmade in mot land så har jag svårt att uppskatta när det är dags att sluta simma och ställa sig upp och gåååå in mot strand. Jag gör jämt bort mig. Simma, simma, simma, känner efter om jag kan stå på botten NOOOPE, åker ner, sväljer 5 liter saltvatten, upp igen, simma, simma, simma. DÅ helt plötsligt kan jag känna botten med mina knän och magen. Brevid mig står typ Maja, 2 år på två ben och glor snett. Jag prickar liksom aldrig rätt. Jaaa, jag ska lägga upp bilder nu.