På tal om kärlek


Den vackraste kärlek är den på film

Jag är en typisk romantiker. Jag tror verkligen på kärleken. Kärlek för mig är något jävligt starkt. Något som övervinner allt. Att älska är den bästa känslan. När känslorna liksom inte riktigt får plats i hjärtat och det känns som om det ska spricka. Jag är hellre ensam om jag inte känner så. Jag vill uppleva kan-inte-leva-utan-varandra kärlek. Det där är riktig kärlek för mig. En av mina favorit filmer är Moulin Rouge. Det är sällan jag verkligen fastnar för en musikalfilm. Men den här. Den här ger mig rysningar varje gång. Åh, vad jag önskar att någon älskade mig på samma vis som han älskar henne. Kanske är det inte så i verkligheten. Som på film. Men det vore en underbar känsla.




 

The greatest thing you'll ever learn is to love, and be loved in return.

Heal the world

 

Jag älskar att ha min familj nära mig. Hänga med Lillasyster hela dagarna och snacka strunt. Skratta åt mamma och pappa. Dansa lite överallt i huset. Stirra på varandra. Sucka åt varandra. Lyssna på Michael om och om igen. Det är väl sorgligt att döden ska behöva knacka på för att människor skall få upp ögonen igen. Men nu spelas det pop i himlen. Det är jag säker på.

Hemma!




Min favorit.
Michael Jackson
The king of Pop

Jag sprang en mil

Jag sprang en mil

Smör är så jävla gott

Mamma och pappa bråkade som fan när jag var liten. Hela jävla tiden så gapades det. Jag minns att jag hela tiden gick runt och var rädd för att dem skulle skiljas. Det var ju typ det värsta som kunde hända när man var dvärg. Skilsmässa och krig. En gång slängde pappa ett smörpaket på väggen, så arg blev han på mamma. Mamma var så jävla tjatig. Tjat. tjat. tjat. Jag höll med pappa när han slängde paketet på väggen. Jag skulle precis ta lite smör jag. Blev så jävla snopen när smöret rann ner för väggen som dessutom hade en vit tapet. Pappa ångrade sig genast, det såg man. Han liksom kastade, höjde ögonbrynen och blev förvånad över att han verkligen hade kastat. Sen kom rädslan, panikblick mot mig (som att jag, fyra vårar kunde rädda honom) Sen en - förlåt mig jag är så jävla dum i huvet, jag tror jag lider av ADHD - blick mot mamma. Mamma såg lite lätt självmordsbenägen ut, men sen skrattade hon plötsligt. Från ingenstans. Jag började automatiskt skratta jag med, allt är ju kul i den åldern. Sen stämde pappa in med sitt nervösa skratt och stirriga blick. Men då blev mamma sur igen. Alla får skratta förutom den som kastade smöret. Så är det ju.

Förlåt

Förlåt Celine.
Jag glömde dig hemma när jag skulle tvätta bilen. Du ville följa med. Men jag glömde dig. Och det visar ju ungefär hur bra mamma jag kommer att bli. Förlåt för att jag glömde dig. Det kommer aldrig hända igen. Jag har helt ärligt tänkt ganska mycket på detta och får en klump i halsen varje gång. Mi perrita linda preciosa. Te amo tanto.
Jag säger det så som du brukar säga (skrika) det.
Fijåt, ja baja stojade

För jag gör alltid fel och det blir aldrig rätt

Förlåt. Ditt sms fick mig att hoppa upp och ner. Fråga honom om du vill. Fråga vem du vill. Det var min ljuspunkt i min gråa vardag. Jag skrev tillbaka på hundra olika sätt. Men inget såg bra ut. Antingen töntigt. Eller gay. Eller fjäskigt. Eller otillräckligt. Så jag lät bli. Tänkte, bäst jag inte sabbar det mer. Så gjorde jag allt hundra gånger värre.
Jag behöver på allvar en personlig assistent.


....

Jag har haft en helt underbart fin dag.


Godnatt

Baby I go crazy

Fick finbesök igår av en vän. Vi träffades genom BLOCKET, Haha helt otippat va. Så här var det. Jag hade precis kommit in på min utbildning och satt på blocket dygnet runt och letade lägenhet. Så nappade jag på en som låg hyffsat centralt och bra pris och så vidare. Jag ringde upp honom och vi samtalade en stund. Lite senare vad han mig skicka en bild på mig. Enligt honom för att han ville se att det inte var ett psykfall som skulle flytta in. Jaaajaaa, visserligen var det ett psykfall. Men ett snyggt sådant. Jag skickade denna bilden om jag inte minns fel.



Det var uppskattat. Kolla mina bröst för fan.

Iallafall så sket det sig med lägenheten men vi förblev vänner. Ibland drar han förbi och säger hej. Flashar med sin snygga bil och så pratar vi lite skit. Jag har så roliga människor i mitt liv. Det är jag glad för.

Aha nej, här kan man inte sitta med orakade ben.

Ja det är jag

Isaac säger:

vafö e ni så


Isaac säger:

gilla o ta andras


P säger:

för att vi är alla äckliga horor


P säger:

innerst inne


Isaac säger:

naeee inte min prissi


Isaac säger:

prissi e bra


P säger:

Ja. det är hon.


Isaac säger:

klart


En svenne och en blatte



Julia och jag <3

just så



Jag älskar rosa läppstift.

Sjukhus

Sjukhus luktar sjukdom.
Gula täcken och vita sträva lakan.
En nål in i armen och ett klistermärke av Bamse på taket.
Jag är för stor för sånt här, tänker jag och torkar bort en envis tår.
Utanför stressar läkare och sjuksköterskor.
Och här ligger jag.
För att jag är dum.
Mot mig själv.
Läkarens ögon är precis lika genomträngande som mammas.
Han vet. Mamma vet.
Det står dessutom i min journal.
Den vittnar om hur långt jag kan gå.
Hur illa det kan gå.
Den är som ett smutsigt register.
Man vill gärna sudda bort det som var.
Men det går inte.
Det är en del av mig.








Ni kan alla dra åt helvete.

My life - Lil Wayne

Ni vet "han som visslade". Han som jag skrev om i ett inlägg i en ganska lång text?
Vet ni vad han gjorde? Han gick en halvtimme i regnet för att träffa mig och ge mig lite tröst när jag mådde lite dåligt. Vi rökte en cigg i porten. Skrattade och pratade om allt. Vi kom in på ämnet "det var som var du och jag" och det kändes så otroligt skönt att äntligen få berätta hur stort intryck han gjort i mitt liv. Hur han lärde mig äta sushi. Hur jag kunde höra hans sms mitt i natten. Hur ledsen jag var när det väl begav sig. Jag förstod hur viktigt det var att få ha sagt det här. Han såg lite chockad ut. Men inte jätte. Han förklarade varför han gjorde vissa val och tog andra beslut. Men han berättade hur starkt han värderade mig och hur allt egentligen löste sig till det bästa. För annars hade vi inte suttit i min port och rökt.
Detta är en människa jag alltid kommer att kunna räkna med, det vet jag,

Godmorgon, nu ska jag gå och jobba!


Jag måste bara fråga...

Var Gunde Svan och Agneta Sjödin någonsin ihop?

I wont go down with this ship

Jag har haft en och femtio påsar under ögonen hela dagen. Satt och nöp mig själv på armen skiiit hårt för att inte somna på jobbet. Fyfan vad det är svårt att hålla ögonen uppe när de väl vill sova. Jag får lust att ge mig själv en käftsmäll så att jag vaknar till för fan. Det har varit är tuff jävla dag vill jag lova men ändå har jag gått med lite lättare steg än vad jag brukar. Jag är lite som en maskin tycker jag. Jag liksom köööööööör bara. Jag har pappas bil här uppe så jag kör på lite tuffare däck numera. Allt går bättre om man äger en volvo tycker jag. Volvo. Det är en manlig bil. Med pondus och allt vad det innebär. Äääh, vilket jävla dösnack va! Men min hjärna är tjock som fan känner jag. Min rumpa med. Precis som vanligt.

Brb.



Så där ja!

Så var stunden kommen. Och som så många varnade så var det väl precis så här det skulle kännas när den väl kom. Jag valde det själv så nu får jag stå mitt kast. Att vara ensam tycks vara mitt eviga öde. Att jämt sakna är min vardag. Men ändå kan jag inte sluta söka efter min trygghet. Min fasta punkt. Jag får väl bara lära mig att jag är mitt eget tempel och att jag endast kan vara trygg i mig själv. Det går sådär bra. Men vill ändå krama någon annan än kudden på natten. Att ständigt ha en telefonlur mot örat för att slippa känna sig så jävla ensam. Jag saknar dig Dilan. Jag gör det verkligen. Och det finns nog ingen annan jag skulle vilja ha här vid min sida här just nu.  Men det får bli jag och kudden. Den duger bra den med. Den sticker iallafall inte.


Lillasysters student
















För kärlekens skull

Jag är i Skaune nu. I mitt lilla bondeland. I min lilla by. Osby. Satt i kyrkan idag. Lyssnade på Lillasyster när hon sjöng. Man skulle kunna tro att jag fick lite lätt ångest. Över att tiden gått så fort. Nu sitter man i publiken liksom. Snyggare än någonsin, förvisso. Men ändå. Men icke. Jag är ganska glad att det är över. Jag är så sliten. Har jobbat så mycket. Hade aldrig orkat stå på ett flak nu. Och skrika. Jag är trött. Imorgon springer Lillasyster ut. Jag lovar att jag ska lägga upp mycket bilder. Och jag loovar att jag ska bli bättre på detta. Det gör inget att man lovar och bryter löftet, så länge som man försöker och lovar om igen. Och jag är glad att ni fortfarande går in här. Vissa går in flera gånger om dagen. Och det mina vänner. Uppskattas. Och skall belönas.



Ja, det är du som ser suddigt.