To be ahelyn

Går ut och springer alltså. Jag har en tendens att bli ett fetto på sommaren. Jag trycker i mig glass i stora lass och tänker "skitsamma jag bantar bort det när sommaren är över". Det sorgliga är ju att efter sommaren är jag så deppig över höstmörkret att det är tvunget att tröstäta om jag ska överleva. Över jul är det omöjligt att banta för då kommer ju Tomten och i januari är det helt värdelöst att banta för då har magsäcken förstorats så pass mycket att om ett endaste mål skippas svimmar jag. När våren kommer är det ju åter igen glassatid och så vad det med det.
Idag springer jag inte vilse.