To be ahelyn

Jag jobbade i receptionen idag där jag jobbat så många år tidigare. Fifan vad det var tråkigt. Jag stod upp och ruttnade. Hade glömt hur drygt det var. uscha jag orkar ens skriva om nonsens idag. Jag känner faktiskt att jag håller på att falla in nån djup koma. Ska vi våga kalla det depression? Är de vädret? eller är det bara det faktum att det inte händer allt för mycket runt mig. jag vet inte. Orkar inte ta reda på det. vet bara att jag liksom står med ena foten över kanten och vinglar. Får bara lust att ringa nån och krypa upp i en famn. Men jag vet inte vad jag säga. Jag tycker iallafall det är fantastiskt att jag har underbara människor runt mig som får mig att glömma att jag känner som jag gör. ALL KÄRLEK UPPSKATTAS mina vänner. I dont wanna fall.






Varmare breddgrader skulle definitivt sudda bort all form av depression.