Jag är en nörd

Klassen delades in i tre grupper för att sedan delas in i ytterligare fyra grupper till. Jag är i världens nördigaste grupp. Snart börjar jag fundera på om jag själv är en nörd eftersom jag jämt lyckas hamna bland nördos. Vi satte oss i en ring, mellanstadievarning, och presenterade oss för varandra. Andreas, har en bögig personlighet. Han gestikulerar mycket och talar med en viss förväntan i sin röst. Som om han laddar upp inför något extremt bra, som aldrig kommer. Han ser inte ut som en bög, mer som en nörd, med tandställning - såklart. Lila hårfärg på sin page, lite hårdrockstil - alltså svarthuvtröja med ett färgglatt motiv och urtvättade jeans. Andys intressen är att sitta framför datorn och umgås med vänner. Amanda, tandställning med underbett. Råttfärgat hår och tidigt 2000-tals kläder. Skrattar varannan mening och avslöjade hennes stora passion i livet - magdans, varpå hon fick allas blickar på sin mage. Yokub, tror jag han hette. Överspänd syrian som redan hunnit starta eget - självklart. Spänner sig men är egentligen lite småmullig. Pratar mycket nonsens. Mikael, ser ut som en helt vanlig svensk. Fräknig rödhåring med helt okej klädstil. Verkar vara den mest normala av oss alla. Avslöjade sitt ursprung - Chile, jag reagerade med ett "Va?" och Mikael tittade frågande på mig och jag berättade att även jag var från Chile. Mikael blev upprikitgt sagt häpen. "Du?, från Chile" Förstår inte varför han blev så förvånad. Det står ju praktiskt taget i pannan på mig. Det är han som ser ut som en svensk.  Undrar varför alla chilenare blir så till sig och förvånade när de stöter på varandra. En chilenare blir alltid glad när den träffar en landsman på en allmän plats. Man får lust att gratulera "Aha, du lyckades också ta dig till Sverige", utbyta artighetsfraser om pinochet, piroger och dj mendez för att sedan förenas i en stor kram. Förutom på dansgolvet då, då är det krig.
Jag funderar på hur gruppen uppfattade mig. Jag ska göra ett försökt att vara så objektiv som det går. Priscilla, liten och smal tjej (thank you very mutch). Långt hår i en gräslig färg. Svårt att definiera hårfärgen men antagligen gamla slingor från sommaren- 79. Lagom smink och kläder. Skortan satt dock lite konstigt eftersom hon envisades med att dra ner den hela tiden. Talar äcklig skånska och kanske lite för fort. Hennes blick är inte heller alltid närvarande eftersom hon kollar in allas kläder för jämnan. Ser trött och ganska sliten ut. Hon berättade om sin träning och nämnde även sin pojkvän.
Jag lovar att alla kände Yobubs besvikelse. Han satt liksom vänd mot mig hela tiden. Nästan med ryggen mot stackars Amanda.

Fixade städningen yesterday så nu ska jag bara snygga lite här lite och sova en svätt.
Nästa - jobb.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback