Gästbloggare

Heejsan! Jag heter Stephanie och är 13 år gammal snart 14! Jag är Priscillas brorsdotter som älskar henne jätte mycket.. Jag är här i Stockholm med min andra farster Lis och hälsar på. Det va en lång resa från skåne ända hit.. men jaja, vi har shoppat i stan o i Kista.. I

idag hände en helt otrolig grej vi va i rinkeby för att hämta filmer när Martin Mutumba plöstligt körde förbi, lis flög ut från bilen och där blev jag äntligen presenterad för M9. Han va helt underbar, jag blev nervös som alltid.

Bästa minne är när ja kallade Priscilla för Tila och Lis för Titi, Hmm jag tror ska börja kalla dom för de.
Men detta va allt för mig kommer säkert gästblogga fler gånger. Kram Steffy

Nu kommer det bilder

image294







Ja nu är vi här igen

Hemtentan ska vara inne imorgon. Här sitter jag igen. Lyssnar på Hero och försöker sätta mig in i Freuds tankegångar. Skjut mig!

Mina gullungar!

image293
Lillasyster & Celine

Snart, snart, snart

Kommer Lillasyster + Steffy hem till mig.
Kan inte Danni D och Kathy G komma snart också?

Alla var där!

.Ja det är väl dags att säga ett par ord om den här festen, nu när bakfyllan börjat avta känner jag mig redo. Lillasyster fyllde 18 och en stor fest hölls till hennes ära. Tre dagar innan började alla förberedelser som bidrog till ett mindre magsår för min del. Stress, stress, stress alltså. Har nog aldrig förstått hur mycket som ligger bakom en fest. Min egen 20 års fest var en överraskningsfest så det enda jag i princip gjorde var att shake my ass på plats. Men nu. Det var ballonger som skulle blåsas upp, servetter  som skulle vikas och grädde som skulle vispas. Väl på plats var det inte över. Jag agerade sur bartender och som alla bartender får jag fri tillgång till spriten och ja resten är historia. Men vilken fest. Alla dansade och hade så roligt. Verkligen lyckat. När jag stod runt en ring och dansade med alla mina nära och kära slog det mig (i dimman) hur lyckligt lottad jag är. Mina fina föräldrar. Mina underbara kusiner Solange och Rorro som är våra bästa vänner. Våra vänner sen begynnelsen Migge, Jessica, Aldo, Eli och Lucy som ställde upp som extra föräldrar. My dear, dear Danni och Kathy som är världens bästa. Mina fina kusiner, Tamara, Solle, Celine, Paulina, Eduar. Bästa Steffy. Min bror och fru. Martina. Sist men inte minst - Världens bästa Lillasyster. Det var verkligen en fröjd för ögat att se dig så vacker och lycklig.Ja nu glömmer jag säkert hälften. Men ja även alla svenskar som med sitt glada humör. Fler bilder kommer.
image279

 

När livet inte går som man vill

Fortfarande något bakis. Det är väl fan att man inte kan spola tillbaka tiden och göra saker annorlunda. Men det blir nog inte rätt ändå. Ibland bara är det så. Blev glad när jag hamnade framför den senaste Hänt Bild och det stod Pitt och Jolie har skrivit under sin skilsmässa. Men självklart står det inte så i inne i tidningen. Jävla journalister. Det snöar ute och allt är som vanligt. Suck.

Hör upp ungdomar!

När man får en hemtenta som du ska göra med hjälp av litteratur skriven på... engelska, ångrar du plötsligt att du inte läste på de där glosorna i nian. FECK!

Mitt ytliga jag

Glodde precis på programet Debatt där de debatterade om shopping och hurvida Blondinbellas ytliga blogg samt shoppingberoende påverkar unga tjejer negativ respektive positivt. Överraskande nog fann jag mig på motståndarnas sida. Jag skriver överraskande eftersom jag anser mig själv vara ytlig och det visar jag genuint upp i min blogg. Det är, tro eller ej, ett medvetet val. Jag väljer att skriva om lite halvytliga ting som kändisar, smink och kläder. Anledningen till att jag gör det beror faktiskt på att jag valde att starta en blogg för att helt enkelt  hålla skrivandet vid liv. Eftersom jag läser journalistik uppmanar våra lärare att på något sätt finna en väg för att utveckla vårt kreativa skrivande. Speciellt nu då vi läser huvudämnen vilket innebär mycket läsande av tung litteratur. Denna blogg blev min väg. Jag väljer självmant att inte vara varken uttrycka min filosofiska eller politiska åsikter. Det gör jag i för fan i skolan hela tiden. Jag inte bara uttrycker mig. Jag blir även dagligen kritiserad och jag pallar helt enkelt att bli det av er också. Det här är min blogg. Den må vara ytlig. Men det vill jag att den ska vara PUNKT! Vart var jag nu? Just det, debbaten. Jag höll iallafall med om att det absolut påverkar många tonårstjejer negativt att ha en sådan klar inblick i hur lyxigt någon annans liv är. Jag har till exempel fler än en gång hört Lillasyster sucka vid datorn då hon sitter och surfar mellan olika "dagens outfit" och självklart har jag som är typ Sveriges fattigaste student kännt mig frustrerad över hur 16 - 17 åringar släpar hem shoppingpåsar som en annan går ut med soporna. För ja, jag är ytlig. Jag vill väl för fan också handla en massa Prada väskor och Dior smink. Jag är ju kvinna och framför allt mänsklig. Att det finns någon där ute som har det mycket bättre än vad man själv har det har nog alla varit medetna om. Men nu, tack vare bloggvärlden är det så tydligt att det nästan är skrämmande. Dock tycker jag att de flesta tonårsbrudar är osäkra, patetiska slynor som påverkas negativt av i princip allt. Det kanske är bra de får lite komplex över att att inte äga Acne jeans och på så sätt strävar efter ett framgångsrikt liv som inkluderar alla jeans i världen om så önskas. Ytlighet, tror jag är en del av varje människa. Om man däremot väljer att lägga all fokus på den aspekten förlorar man givetvis poängen med livet. Balans, mina vänner, det är hemligheten. Därför tycker jag att någon ska placera Blondinbella i ett Bolivianskt fängelse så hon får lite perspektiv på saker och ting. Sen kan hon få börja blogga igen.


You go Girl

Fan vad jag älskar tjejer som vågar bryta upp från gamla, dåliga, äckliga förhållanden. Tjejer som säger "Fuck u Mother Fuckers Fuck" och går vidare. Känner för många som stannar hos sina otrogna, dryga och idioter till pojkvänner och verkar tro att,This is as god as it gets. Men jag säger bara, It can only get better  och jag talar av egen erfarenhet.

Fan va du är grym Danni som dumpat skiten och skaffat dig en fin Andy!

image278

Utbränd blatte

Anledningen till att jag inte är så aktiv är att jag är jävligt utbränd. För tydligen är uttrycket "att gå in i väggen" ett faktum och inte ett svenskt påhitt. Vi blattar går ju aldrig in i väggen. Vi överlever hårda diktaturer, simmar över världshav och powerwalkar över berg för att bosätta oss i ett land med bättre förutsättningar. Vi utsätts för rasism och lär oss konsten att skicka in papper efter papper efter papper till diverse myndigheter. Vi tar gärna fler än ett jobb, gärna svarta sådana för att dubbla inkomsten. Allt för att kunna simma över världhavet och powerwalka tillbaka till vårt hemland och dö som svensk medborgare och därmed förbättrat framtiden för sin avkomma. Okey då, jag generaliserar lite väl här, jag vet men det här är ändå de blattar jag växt upp med. Så har jag lärt mig. Blattar går inte in väggen. Blattar ignorerar alla symtom på svaghet och kör bara på. Men min kropp sa STOPP och blev sjuk som fan. Nu får jag börja om på noll. Idag var jag glad. Jag har skrattat. Fast nä, jag grät lite faktiskt. När jag betalade en viss räkning som gjorde mig sammanlagt 7000 fattigare. Då fällde jag ärligt talat en tår. Inte bara för pengarnas skull. Mest för min egen.

Men det var kul när jag träffade min chef på Prestbyrån idag. Han såg minst ut sagt förvånad. Jag klandrar inte honom.

- Ehm jobbar inte du idag?
- Ehm jo, jag skulle bara köpa te och frukt.
. Aha, okej! (?)
- Mmm.


Nu måste jag bara skryta med att jag har världens bästa man.
Jag har verkligen det!

image277

Så gör jag.

Vad gör man när bröstet värker så hårt att man får god lust att slita det sönder med sina bara fingrar. Plocka ut innehållet och slänga det i väggen. Se hur det sakta rinner ner för tapetern och sedan samla ihop alla rester och slänga allt i en soppåse... ?
Jo, man går ut med soporna.

Hm?

- Julia, tycker du att jag är muskulös?
- Nej, det tycker jag inte.
- Säkert?
- Ja, inte om man jämför med hon som är på tv nu.
- Vem?
- Hon, Xena!