To be ahelyn

Godmorgon. Fan vad skönt jag har sovit. Jag hade en del sömn att ta igen och det har jag verkligen gjort inatt. Det blev pannkakor igår, dock var de jävligt fula. Något gick fel och gjorde att vi endast fick till två snygga pannkakor. Resten vart svarta. Det här är min och Babes låt. Babe, det är Ebbe. Vi kallar varandra Babe för vi är världens kompisar. För att even if the sky is falling down, så finns Babe där för mig och jag där för Babe. Fast mest Babe för mig, för det är mest jag som brukar vara down, down, down, down, down. Haha.
Aja, nu ska jag göra den här tisdagen. Puss

te regalo mi corazon.

Jag vill skriva nåt riktigt bra ikväll.
Eller slänga upp en fin bild.
Men jag har inget av det.
Jag har pluggat hela dagen typ.
Helt slut i huvet.
Och det känns som jag är så jävlaa osmart och fattar inte ett skit.
Jag pluggar och stannar upp och tänker: Jag fattar inte ett skit.
pluggar om igen. fattar ingenting.

Jag låg med dina armar runt mig och kippade efter andan. Den var så himla svår att hålla igång och ännu svårare att hitta någon form av takt. Rummet var mörkt, för att du släckte varenda lampa och ljus i hopp om att slippa se min fladdriga panikblick. Jag sparkade av mig täcket och du drog det runt mig om och om igen. Tills jag sa: Idjet, jag är varm. Då flinade du bakom mig. Jag varken hörde eller såg det. Men jag visste att du flinade. Du la din näsa vid min hals och andades in min doft. Du flätade dina fingrar runt mina och tog ännu ett djupare andetag om mig. Jag luktar gott. Det säger du jämt. Och så började jag prata. Först lite sluddrigt. Nästan helt osammanhängande. Jag berättade om Dj:n och vilket jävla svek.  Hur jag skrattar och ler, men hur något ändå slocknade när jag var fyra. Jag trodde dessa tårar var slut, men självklart finns det två envisa jävlar som letar sig fram när halsen blir så tjock att det känns som rakblad glider ner för halsen när man sväljer. Du var tyst. Jag berättade. Jag blev tyst.
Det var så jävla tyst. Som om vi höll en tyst minut. En tyst minut för den fyraåriga flickan bakom soffan som håller för öronen medans mamma och pappa skriker och gråter. Jag tog ett djupt andetag, kände hur klumpen löstes ut i ett slags välbehag som spreds sig i kroppen. Det fick liksom bära eller brista.
Jag vill att du ska veta allt.
Vi somnade och jag hade fortfarande dina armar runt mig. Du drog mig till dig, kysste mig på pannan och viskade "Jag älskar dig Priscilla".
Vet du vad som hände då?
Den fyraåriga flickan reste sig upp från det kalla golvet. Hon torkade sina tårar och gick därifrån. En gång för alla.
Hon kommer aldrig att sitta där igen. Hon går vidare nu. Vet du varför?
För att du släppte aldrig taget om mig. Inte ens lite. Du drog mig intill dig. Som om min smärta var din.
Nu är jag din.

Sometimes good things fall apart so better things can fall together

Is our secret safe tonight
And are we out of sight
Will our world come tumbling down?
Will they find our hiding place
Is this our last embrace
Or will the world stop caving in?
Love is our resistance
They'll keep us apart they wont stop breaking us down
Hold me
Our lips must always be sealed
If we live our life in fear
I'll wait a thousand years
Just to see you smile again
Kill the prayers for love and peace
You'll wake the thought police
We can't hide the truth inside
The night has reached his end
We can't pretend
We must run
We must run
It's time to run

Take us away from here
Protect us from further harm
RESISTANCE...
It could be wrong
Could be wrong
But it should've been right
It could be wrong
Could be wrong
To let our hearts ignite
It could be wrong
Could be wrong
Are we digging a hole
It could be wrong
Could be wrong
This is out of control
It could be wrong
Could be wrong
It can never last
It could be wrong
Could be wrong
Must erase it fast
It could be wrong
Could be wrong
But it could've been rightIt could be wrong

Muse - Resistance

HAHAHA kolla hur jag håller mina händer. WTF?

Denna satt på min dörr när jag kom hem en kall höstkväll.




Min turkiska hörna i mitt hem.


Nu kom pappa hem med godis. Hajdo.

Om jag dör inatt så är det av hjärtesorg. Och inget annat.
Vad än obduktionen visar.

2009 NOV 9 00:50

Sett dig i tårar idag,sett dig i smärta idag, sett dig skratta idag, sett dig le idag, sett mig krama om dig idag, sett dig pussa mig idag, sett dig vara ledsen idag, sett mig skälla ut dig idag, sett dig skälla på mig idag, och allt jag känner...är att jag är glad att jag fick vara med dig, idag.

Nu förändras allt.
jag pratade med mamma i telefon.
och blev helt plötsligt redo.
för allt.
bara sådär.

Nu går jag in i huset som brinner.















wish me luck!

Luften har gått ur mig. Jag sover som en björn på nätterna och hör inga alarm eller samtal på morgonen. Vaknar tolv och vill bara fortsätta sova, sova och sova. Jag vet att det finns saker jag måste prata om, men varje gång någon drar upp ämnet skriker jag WooOOooOOOo högt för att bedöva hjärna och hindra den från att sätta igång och tänka. Hur länge ska jag hålla på så? Det enda jag hör i mitt huvud är min lillasysters ord. "Det är okej att vara förvirrad. Det är okej att gråta, det får man, helt okej"  Det ger mig ro. Så när jag vaknar och bara vill somna om berättar Lillasyster att det är helt okej att sova tills man får liggsår. Jag är dock positivt förvånad över hur människor verkar känna av att något inte är helt okej och kommer och våldgästar mig en efter en. Jag skrattar ju och säger att jag mår bra när de ringer men ändå så knackas det på min dörr. Jag är så otroligt tacksam över det.

Jag har en svår period framför mig som jag måste gå igenom. Det finns inga genvägar längre. Det är som att gå in i ett hus som brinner och hämta den man älskar. Man önskar man kunde trolla sig in eller klättra ner genom taket. Men det går inte. Jag måste ta mig in i huset. Jag riskerar att dö av brandskador eller syrebrist. Men OM jag fixar det så kommer jag att få vara med den jag älskar. Och det är värt allt.

han älskar mig...