What its like to be me

Don’t let them say you ain’t beautiful
They can all get fucked, just stay true to you
Don’t let them say you ain’t beautiful
They can all get fucked, just stay true to you





Vilken jävla dag det hade kunnat bli. Det här dagen hade kunnat sluta i katastrof. Istället tog en vän mig i handen och förde mig till kapitalismens höghus - IKEA! Vi gick runt och låtsades att vi bodde i alla vackra inredna hörn. Ett tag gick jag vilse. Då hittade min vän mig i en säng. Där låg jag och bläddrade i en tidning. Jag fick en prinsessbakelse av min vän. Princess for Prinsess. Sen monterade vi ihop det som skulle monteras ihop och panikstädade i ren desperation av det faktum att ingen mår bra av att vara i ett smutsigt hem. Sen stack jag in mina kalla tår under min väns varma lår och så lyssnade vi på Backstreet boys, Boyzone och sånt bögeri. Vi berättade om våra tonårsförälskelser. Jag berättade om när Niklas Bresch ringde hem till mig och sa att han tjej Julia gjort slut och att han nu planerade att vara kär i mig. Hur mitt rum snurrade runt, runt, runt och jag ville ställa mig på sängen och skrika I LOVE NIKLAS FOREVER (jag gick i 7:an och hade gillat Niklas sen 4:an, så förstå min lycka) Hela höstlovet satt jag på ett rosa moln och levde i en my little ponny värld. Priscilla <3 Niklas liksom. Måndagen efter lovets slut hade man ju knappt sovit en blund. Jag hade nya kläder, nytvättat hår och sånt shit. Och då HADE NIKLASFITTAN ÅNGRAT sig!!!! Nu var han inte kär i mig längre. HUR FAN ÄNDRAR MAN SIG EFTER EN VECKA? ( Kan ställa mig den frågan än idag när det vankas sömnlösa nätter) HUr som helst så gick jag vidare och blev kär i Stefan Arnebert (som i för sig blev ihop med en polska nån vecka senare)

Hmm... kärlek verkar aldrig ha varit min grej va!

Kommentarer
Postat av: Jennie

Hahaha

2009-11-10 @ 08:27:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback