To be ahelyn

Jag har i ett tidigare nämnt det här med att jag har svårt för att ha vänner. Inte så att jag är en osocial person, tvärtom skulle jag vilja säga. Jag kan bara inte behålla mina vänner. Därför vill jag inte ha några. I Osby var detta min egen lilla visa. Jag levde i min bubbla där mamma, pappa, lillasyster och pojkvän fick plats och thats about it! Inte så att jag var mobbad, tvärtom. På lördagar brukade jag få mer än två förslag på diverse festaktiviteter. Men jag avstod mer än gärna. Det gick så långt att jag glömde bort hur man gör. När jag mot alla odds väl träffade en vän längtade jag bara hem till mitt trygga bo. Jag hade verkligen tappat den där sociala biten helt. I Stockholm blev det andra bullar. Ny klass. Nya vänner. Nytt liv. Jag lärde känna två underbara varelser som jag började umgås med. Jag kunde inte låta bli att öppna dörren till mitt hjärta och låta dem stiga in. Idag förstår jag mig själv bättre. Jag förstår varför jag inte vill ha några vänner. Varför ska jag ha det? Varför ska jag ge en liten bit av mitt hjärta till en främling? Varför ska jag försumma pojkvän, familj och min tid för att vara en bra vän? Varför? Dem försvinner ju bara sen. Man tappar kontakten. Man växer ifrån varandra. Man trampar på varandras känslor. Och så var sagan slut! Du går vidare och inleder nya vänskapsrelationer. Men jag säger det. Bli för helvete inte kompis med någon. Det där är min last (förutom kladdkaka). Jag blir kär i människor och anstränger mig till det absolut yttersta för att vara den bästa vän någonsin. Vet ni varför jag gör det? Nej, det vet ni inte och många har faktiskt ställt frågan. "Varför är du så jävla snäll och varför begär du inget i gengäld?". Ikväll ska jag berätta varför. Självklart vill jag ha något i gengäld. Men självklart vill jag ha det, så fungerar människan. Jag vill ha livslång vänskap i gengäld. Jag vill ha en vän för livet. Men det får jag aldrig. Jag hade ju lärt mig det där en gång för länge sen. Men jag glömde. Idag är A från min klass min nya kompis. Och jag märker redan nu hur jag stänger henne ute. Jag vill inte komma henne för nära. Varför ska jag göra det. Om två månader skills vi åt. Vi tappar kontakten - så var sagan slut. Och ännu en liten bit saknas av mitt hjärta.