Denna ständiga sjukdom
Forfarande inte friskt. Jag har fan inte tid att vara sjuk. Jag har en skola att gå till, ett jobb att sköta. Mitt jobb är dessutom superviktigt, okej skolan också, men mitt jobb har ingen förståelse för sjukdom. Igår var första kvällen på länge som jag gjorde lite vettigt här hemma. Städade, tvättade och diskade. Jag rensade dessutom min troslåda som innehåller trosor från sommaren - 79. Jag vill verkligen göra det till en vana. Ut med det gamla, in med det nya. Jag har så himla svårt att göra mig av med kläder. Har massor av tröjor som är för små, för gamla, för fula men jag slänger ändå inte. Det är mammas fel. Mamma har uppfostrat mig på ett väldigt ekonomiskt sätt och det har verkligen satt sina spår. Jag står jämt vid REA- stånden och letar efter fynd. Trots att jag älskar kläder har jag svårt att lägga stora summor på det. Och det har inte bara med min taskiga ekonomi att göra, det är sån jag är. Spendera pengar på andra människor har jag inget problem med. Tvärtom, jag älskar att köpa kläder till nära och kära. Men när det kommer till mig själv. Det är precis som om jag sen liten är van att endast leva på det nödvändigaste och nöjer mig med så lite som möjligt. Men jag har lovat mig själv. Och mina garderober som inte får plats med mer kläder. Nu ska jag plugga lite. Tenta på fredag. Wish me luck!