To be ahelyn

Igår kväll när det var som stressigast och jag stark övervägde att sticka kniven i mig så ringde min chef.
I bakgrunden hördes en jävla massa människor och alldeles underbara Kent som spelade. Och där bland all min skit blev jag faktiskt lite rörd. Det var första gånger jag hörde dem live och bara genom en telefonlur kändes det magiskt.
Tycker det var wunderbart att han tänkte på mig. Kanske beror på att jag blängt på honom hela veckan för att han skulle på konserten och inte jag.

Kent - Mannen i den vita hatten (16 år senare)











Än finns det tusentals tårar kvar
De var dina att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen passerar vi deras gränser