To be ahelyn

Jahopp. Lyssnar på Detektivbyrån och saknar min alldeles underbara Julia. Hon kom och försvann. Det var så länge sen jag skrattade som vi gjorde igår. Vi drack te och jag la fram mitt råsocker, som jag förresten inbillar mig är nyttigt socker (it´s not). Efter ett tag så kan jag inte låta bli att doppa teskeden i sockerburken och slickar av sockret. Jag vet, disgusting, men så har jag även ett så kallat beroende. Julia följer mina rörelser och jag tänker, fan nu tycker säkert Julia att jag är äcklig som äter socker men skit samma, för det är precis så jag kan vara framför Julia. Jag kan vara mig själv och göra äckliga grejer som Julia bara skrattar åt. Men mitt i samtalet så fyller Julia sin tesked med socker och slänger in den i munnen. "Fan, vad gott det här är". Haha, och hon gjorde inte bara det en gång utan placerade burken mellan sina ben och käkade socker som om det inte fanns en morgondag. Så jävla ljuvlig är hon. Jag älskar dig Julia.