To be ahelyn

Jag är praktiskt taget död. Körde dubbelpass igår och även om jag kände mig stolt och stark då så är jag inte fullt så kaxig idag. Idag är det en ganska hektisk dag, precis som vanligt. Tänkte städa i ett rasande tempo. Sedan åka till sjukhuset för besök och sen jobba. Någon gång här imellan är det meningen att jag ska få storfrämmat - Julia. Min underbara sockersöta Julia kommer hit. Dock har jag redan dåligt samvete över att jag inte kommer kunna vara med henne speciell mycket på grund av jobb. Jag får vara extra rolig på kvällarna. Är ni sugna på att banta så följ denna blogg - lisboll.blogg.se

Igår satt jag förresten i sjukhuskyrkan och tänkte på allt och alla. Vid ingången fanns en tjock bok där alla skriver ner sina känslor, hopp och böner. Jag tittade igenom den och det gick ärligt talat rysningar genom min kropp i flera omgångar när jag mötes av så många människors ärliga tankar. Vissa hade förlorat sitt barn eller partner, andra ville be om kraft och styrka för att överleva en svår sjukdom. Det fanns även de som tackade för ett lyckat ingrepp eller besök.
En bok fylld av sorg, saknad, hopp och kärlek.