To be ahelyn

Jag har alltid haft en otroligt speciell relation till musik. Den har varit min vapendragare i alla år och min smak är den mest splittrade och samtidigt bästa i hela världen. Människor blir jämt förvånade över vad jag lyssnar på. Men skit i det nu. Saken är den att jag en av de sorgligaste låtarna jag vet är egentligen en galen partylåt. Jag får värsta klumparna i halsen av den. Som när M hade blivit dumpad av sitt livs stora kärlek, som hon för övrigt är typ gift med snart, ja då grät hon till Country Road. Ni vet den där, "Are you ready to party! Country Road take me hoooome, to the place I belooooong" En annan skulle böla till All by myself och inte värsta partylåten. Men en gång i ett väldigt onyktert tillstånd grät jag faktiskt till Tarkans- Kiss kiss. Detta är sanning. Jag tyckte den låten var sååå bra och jag hade en jävligt bra kväll så när Dj:n rev av den strömmade tårarna. Här är iallafall den sorgligaste låten ever...