My life
Aj. Idag var det svårt att slå upp ögonen. Låg och lyssnade på min andetag ett bra tag innan jag vaknade till liv. Jag håller om mig själv när jag sover har jag märkt. Typ tar med båda armarna runt min midja sen ligger jag typ på mina händer hela natten. När jag vaknar är de helt avdomnade, jag fattar ingenting. Det snöar ute. Det är verkligen vinter alltså. Jag vill vara lucia i år. Vet ni. Det enda jag vill är sova. Sova sova sova. Det är som min kropps försvarmekanismer aktiverar all sömn. Jag sover så jävla tungt och vill aldrig vakna. Jag vill vakna och inte känna att jag vaknar upp till en mardröm.
Vart tog jag vägen?
Ja det är väl ganska passande att vara lite emo nu.
känner igen mig själv i det du skriver, fast för 5 år sen, o det tog mig flera år komma ur det, fick mig att undra om anledningen till att du mår dålig e samma som min var,
känner inte dig, men hoppas att vad det nu än är blir bättre snart, att inte vilja vakna till ens verklighet e inge kul, man går o drar stenblocket runt benet hela dagen. :/
att höra att "det blir bättre" e inte aktuell, fast det e ju trotts allt bara tiden så bestämmer hur länge man går runt me smärtan i sig.
cuidate...