To be ahelyn

Är det bara i min familj eller har alla chilenare gått igenom en så kallad "comedia period",. Ett par år i sitt liv då man tillsammans med sin mamma såg på mexikanska såpor som innehåller pampig, dramatisk musik, den goda och den onda och en el massa "Porqueee Fernando/Patricio/Luis Alberto?". Jag fattar inte att man pallade. Alla såpor följde exakt samma dramaturgiska upplägg. Den goda tjejen, som självklart var en sexig mamacita, men låtsades vara så omedveten om det, får gå igenom en jävla massa skit. Hon träffar sin drömprins som alltid heter någon med två namn ja typ Luis Miguel eller Juan Roberto. Och så finns det alltid nån elak jävla bitch som går emellan och så följer man dessa motgångar i ett par månadet ( tänk våra bästa år) och så löser sig typ allt två dagar innan finalen. Tadaaa!  Jag minns att min mamma vart helt besatt och pappa med för den delen. Varje dag efter skolan, klockan fyra satt vi alla bänkade. Haha, goda tider.