Öppet brev till Miss Terrorist!

Jag hatar att bli så här privat i denna ytliga blogg men du ger mig nu inget val. Jag skriver här för att jag vill att vi alla ska kunna gå tillbaka till en text som berättar åtminstonde en version av det som sker mellan oss. Kanske är detta ännu ett patetiskt försök till att nå det förnuft du en gång i livet hade. Jag vill att du ska veta att i mina ögon var du jävligt speciell. Du var en person som öppnade en stängd dörr i mitt hjärta.  Du lärde mig att lita på dig och uppskatta dig som vän. Jag har haft så äckliga erfarenheter av vänner att jag verkligen trodde att jag aldrig mer skulle släppa in en vän i mitt liv. Jag blir så jävla arg på dig. För vi ger dig chans efter chans för att ställa allt till rätta. Jag försöker få dig att förstå, och nog förstår du, men inte tillräckligt för att agera. Du har ärligt talat inte brytt dig ett skvatt om att rädda denna vänskapsrelationen. För du har haft ditt på det torra. För allt handlar om det i slutändan. Inget av detta hade hänt om du fortfarande varit den vän som jag lärde känna. Nu är du någon annan. Jag är så jävla arg på dig att jag skulle kunna sparka dig mellan benen, dra dig i håret och stoppa fingrarna i dina ögon. Du har gjort mig så jävla besviken.

PUNKT
SLUT

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback