To be ahelyn

fjärilar i min mun

Det bara känns så där i magen. Som ett hugg. Som om luften inte räcker till. Jag drar min arm runt dig när jag sover. Bara för att vakna av att du inte är där. Mina händer letar efter dig i min djupa sömn. Jag tittar på bilder. Vi två tillsammans. We look so good together. Du lärde mig att i en ring får få kärleksförklaringar plats. Men i blicken såg jag de alla däremot varje dag. Jag kan stirra på ett svart tak om nätterna och fråga mig själv om jag ska vakna upp nu. Har jag verkligen tagit mig hit på eget bevåg? Jag får känslan av att någon dog den där natten. För precis så känns det. Nån dog.
Jag tror att det var jag.
Jag dog.
Och detta är nog mitt sätt att sörja min död.
Stirra upp på ett svart tak. Stirra i en svart vägg. Leta efter Bibeln i mörkret och omfamna den. Hoppas att den ger mig ro. Lite sömn. tröst. hopp. hjälp.







.

Vet du vad, du skriver så jävla bra. Och det kvittar om det handlar om livsviktiga saker eller om du skulle skriva ett helt inlägg om bajs, man skulle ändå läsa som hypnotiserad. Vet inte vad det är, men ditt sätt att skriva på gör att man fastnar, direkt... jag menar när du genom dina texter både har fått mig att skratta och gråta, ja då säger det väl något :P Så jaa, det var nog mest bara det jag ville säga, för du förtjänar att få höra att du är bra. Förstår inte att din blogg inte är större än vad den är(?), i mina ögon är du tio gånger mera intressant än de flesta andra bloggare. Hursomhelst, jag hoppas på att du skriver en bok någon dag, jag skulle i alla fall köpa den direkt.

Oj, det här blev långt hehe, men jag måste bara säga att du är grymt vacker också! Men det vet du förmodligen redan om :)



Lycka till med kärleken och livet,

Kram!

Anonym: Alltså jag kan knappt svara på denna kommentaren för jag är så jävla rörd att jag fick en klump i halsen. Jag vill skriva ut det här och tapsera en vägg med den. Jag hoppas att det inte är du mamma! eller Lillasyster och om det är nån av er så håll käften och låt mig få gotta mig i det här. Nu, till dig min kära anonyma läsare. Jag tackar så hemskt mycket för dina fina ord. Ibland blir man så blind för den man är och det man gör att man känner att man verkligen inte är något att hänga i julgranen. Man blir liksom trött på sig själv. Har aldrig satsas speciellt på blogggen, men sånt här får mig att verkligen vilja skriva en bok och göra det jag älskar mest - skriva! Jag är så tacksam för att du tagit dig tiden att berömma mig på detta sätt. Du anar inte hur glad du har gjort mig. :) Varje gång jag skriver här så kommer jag tänka på att du läser det.

Kram P.