Say, say, say

Fyfan vad jag svullade när jag var utomlands. Hela veckan var en lång matkoma. Jag hann aldrig utveckla några hungerkänslor för jag hade ju för fasen munnen full med pommes hela tiden. Jag svepte även i mig slush hela tiden, när jag inte drack vin vill säga. Lite salongsberusad mitt ute i havet. Det var roligt. Jag sjöng skithögt medans jag simmade runt med ett ben. Jaa, ett ben. Tydligen så lärde sig bara ett ben att simma för det andra hänger bara med som moraliskt stöd. Jag har ingen användning för det. Skulle kunnat lämna kvar det på solstolen. Det andra stackars benet får däremot jobba febrilt. Iallafall så när jag sjöng så märkte jag inte att jag galde på som en tupp. Man hör ju knappt sig själv när man samtidigt kämpar upp mot ytan och försöker förhindra att dö ung. Ett par ungar tittade lite och så började den ena att sjunga med. Då blev jag djävulskt glad för att det vart ju lite allsång där. PÅ TYSKA. Hur som helst så när jag simmade in mot land så har jag svårt att uppskatta när det är dags att sluta simma och ställa sig upp och gåååå in mot strand. Jag gör jämt bort mig. Simma, simma, simma, känner efter om jag kan stå på botten NOOOPE, åker ner, sväljer 5 liter saltvatten, upp igen, simma, simma, simma. DÅ helt plötsligt kan jag känna botten med mina knän och magen. Brevid mig står typ Maja, 2 år på två ben och glor snett. Jag prickar liksom aldrig rätt. Jaaa, jag ska lägga upp bilder nu.














Kommentarer
Postat av: SANDY

KLOCKREN!

2009-07-10 @ 23:15:16
Postat av: Saris

Mysigt!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback