To be ahelyn

JAG ÄR SÅ SATANS TRÖTT. Igår somnade jag bara så där och vaknade upp med värsta paniken. Klockan kunde vara vad fan som helst och jag skulle vara på jobbet halv åtta. Som tur så var den inte mer än sex så jag la mig igen och försov mig lite halvt ändå. Jag typ spriiiinger hela vägen till jobbet och jag skäms över att jag fortfarande beter mig som en fjortonåring. Så not ready för the arbetslife. Men det går bra :) Har jag inte berättat det mina vänner. Jag fick ett jävligt eftertraktat jobb och jag är så jäkla stolt över mig själv varje gång jag går  (springer) till jobbet. Nu ska jag snart till mitt andra jobb (she works hard for the money) och köra hårt. Först ska jag slå en pling till hemlandet.