To be ahelyn

Samtal med mormor.

- Jaha Priscillita linda preciosa que siempre pienso tanto en uested mamita (fina, vackra Priscilla som jag alltid tänker på så mycket) Nu när du är snart är klar med din utbildning ska du väl flytta hem till de som älskar dig
- Nej, det hoppas jag verkligen inte.
- Va? Vad pratar du om Priscillita
- Nej men jag trivs bra i Stockholm, jag stannar nog där.


Tystnad


- Hallå? Abuelita? ( mormor)
- Buhuuuuuuuuuuuääääää, hur kan du säga sååååååå (GRÅTER SOM FAN) Du är så ensam i stockholm och har lidigt sååå mycket (?) Räckr det inte du måste heeeeeeem.
- Jaaaa abuelita. Vi fårse.
- Du måste. DU måste. Tänk på din stackars mamma som gör inget annat än saknar dig.
Du måste ha en pojkvän Priscilla. DU ska inte vara ensam.
- Ja abuelita. Det löser sig.
- INTE ENSAM PRISCILLITA. Det är inte roligt ensam.
- Jaaaaaa
- Jag älskar dig. Men kom ihåg. INTE ENSAM.

Min stackars mormor blev ensamstående när hon var 23 år och har varit ensam sen dess. Kan ni fatta! Helt jävla ensam med fem barn. En annan 23 åring står på bardisken och dansar på helgerna.

Hon är så fin min älskade mormor som ber varje natt att jag ska hitta en pojkvän och slippa utstå det helvetet hon fick utstå. Min halvturkiska mormor.