To be ahelyn

Hej min älsklings läsare. Jag gillar inte att kalla er mina läsare egentligen. Känns som om jag tror jag är värsta grejen. Ni är mina vänner. Även ni som hatar mig och skriver taskiga kommentarer. Hoppas att ni haft en utomordentlig dag med en massa kärlek. Själv så är man jättesjuk. Det sitter en elefant på mitt bröst och alltså är det smärtsamt att andas och leva. Men jag har boostat mig själv med en massa vitlök, ingefära och godis. Så, kom inte hit - jag luktar skit. Denna dag tillägnar jag som vanligt till den viktigaste personen i mitt liv. Den jag numera vänder mig till i alla sorters krislägen. Den som berättar vad jag ska göra och kommer med de bästa råden. Mig själv. Jag har under det senaste året kommit mig själv närmare än någonsin och hur säger man, funnit mig själv? Jag är långt ifrån helt klar. Blir man någonsin det? Men jag är på rätt väg iallafall. Jag har liksom fått kontroll. Kanske blir jag vuxen nu. Kanske inte. Hopppas inte. Men i vilket fall så kan jag stolt se mig i spegeln och klappa mig på axeln för att jag gör mitt bästa varje dag. Jag måste dessutom vara en helt fantastiskt människa då jag tenderar till att dra till mig helt fantastiska människor in i mitt liv. Just nu har jag allt jag behöver. Visst finns det människor jag saknar men hey, thats part of life. Så denna dag är till dig min älskade vän, partner och vapendragare.

Jag älskar dig Priscilla!